MILT OCH VACKERT BETONGBYGGE
Katarina Liljeröd och Anders Johansson har byggt ett eget betonghus i Norsesund. Det har tagit dem fem år att bli nästan färdiga. Sedan flytten från Majorna har de förverkligat en dröm och förenat skogstomt med byggvision.
Bröd:
Betongkolossen Betongkolossen ser stundtals ut att lyfta från marken, tack vare den täta fönstersättningen. Varje ruta har ett eget skogsmotiv från svampskogen utanför och längst bak i fonden blänker sjön Mjörn. – I början tyckte jag att det var alldeles för många föns
Det säger säger Katarina Liljeröd och skjuter Hajomfönstret åt sidan för att komma ut på skuggsidan av huset och de höga ekarna. Här mäter den rödslammade betongväggen sju meter till taknock.
På motsatta sidan är den en meter kortare och ger därmed pulpettaket en lutning på sju grader. Det har gått fem år sedan flytten till Norsesund, i närheten av Alingsås. På den tiden har de bildat ett byggteam och gjort otaliga val. ...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten aug 2014 Läs!
LITET BO - PÅ 17 KVADRATMETER I VASASTAN
Det har sina fördelar med en liten våning. Det menar Christine Hansen som bor i Vasastaden. Lyan på 17 kvadrat är billig i hyra och tar mindre än en kvart att städa. Dessutom glimtar hon utsikten från köksfönstret var hon än befinner sig i lägenheten.Den lilla innergården pryds av traditionellt kullerstenshantverk och två trädgårdsbord är utplacerade trots sen höst. Det andas omsorg och möjlighet till gemenskap. När huset byggdes 1875 parkerades förmodligen hästarna i de garageliknande båsen på gården
Här huserade tjänstefolk och bättre bemedlade familjer som bebodde husets stora våningar. Christin Hansens lägenhet är en rest av en vedkällare och allmänt skräputrymme – ett stort förråd med andra ord.
När hon stack in näsan här före sommaren bestod studentlägenheten av ett jättestort badrum och en färgskala á la åttiotal. - Så fort jag kom hit visste jag att det var det här boningen som jag letat efter, minns hon. Då var det två år sedan hon flyttat...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Nov 2013
ALDRIG FÖRSENT ATT BYGGA PASSIVHUS
Ulla Tebelius och Anders Wistrand var ett par i ungdomen och blev ihop igen tjugo år senare. Nu har de passerat sjuttio och flyttat in i ett passivhus i Härryda som de byggt själva.
Flera i deras omgivning skakade på huvudena och undrade varför de drog igång ett husprojekt på ålderns höst. För arkitekten Anders Wistrand var det ett sätt att förverkliga gamla idéer om att bygga ett lågenergihus. När Ulla förstod att det var allvar, to
Vi bestämde oss från början att vi jobbar så mycket vi orkar, vi stressar inte och det får ta den tid det tar. För mig har det varit en helt ny upplevelse att vara med och skapa ett hus. Det har varit betydelsefullt att inte enbart varit hantlangare Vi är
Tebelius som bland annat stått för målningsarbete och en omfattande isolering av huset. Det hela tog tre år och nu står ett 160 kvadratmeter stort hus, med sex rum och kök, på kullen ovanför Hornsjön där de träffades för första gången....
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Jan 2013 Läs!
LEKFULLT HEM I GLADA FÄRGER
Cecilia och Jens Thoms Ivarsson har förvandlat ett alldagligt fritidshus i Landvetter till ett lekfullt hem på 75 kvadratmeter. Med plats för både barnsliga infall och vettig funktion.
Som av en händelse står det två små ärtgröna barnstolar lutade mot den svartstrukna husväggen. Mycket dekorativt, men med en viktig poäng i ett barns liv. Man kan faktiskt sitta här i lä och hålla utkik över eventuella lekkamrater i lilla Tahult.
Runt fönstren sitter gulfärgade aluminiumbågar och ytterdörren är knallröd som en stor glad mun. I huset bor Cecilia och Jens med barnen Wilmer, 5 år och Klara, 2 år.Det är inte stort, men det är välplanerat och det mesta har en grundad tanke, som den att
När de letade hus för två år sedan var det skogen och omgivningarna som de fastnade för. Att man sedan kan gå ut på tomten och plocka en bunke med kantareller till kvällsmackan, är en klar bonus. Plånboken fick avgöra storleken på huset. ...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Jan 2011 Läs!
HUSET SER UT SOM EN IGELKOTTE
Anna Friden var trött på andrahandskontrakt och drömde om en egen stuga. Men ville inte ta lån. Efter långt samarbete med en arkitekt bor hon i ett flyttbart hus med vidsträckt utsikt över en kohage.
När hon och sambon Tormod Johansson ligger i sängen hör de kossorna genom väggen som repar loss gräset med tungan och sakta tuggar i sig färskvaran. Marken de arrenderar ligger i en underskön kohage på södra Bokenäset.
Båda har sina rötter i Bohuslän och när det blev dags för husbygge, så var det naturligt för dem att hyra mark, istället för att köpa. Sina sparpengar valde de att satsa i ett något riskfyllt projekt, i nära samarbete med arkitekten Torsten Ottesjö som vi
Huset svävar på en stålkonstruktion som delvis skyms av en välväxt rosenbuske. Tanken är att huset på 30 kvadratmeter skall kunna flyttas till en annan plats, om man så vill. Hela bostaden byggdes i en maskinhall. När det var dags att lyfta hela ekipaget ...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Mars 2012 Läs!
Skärgårdshem juli 2012
VILLA STENRÖS I SMÖGEN MED VY ÅT ALLA HÅLL
Villa Stenrös i Smögen vilar på en stabil grund av gammal hederlig bohusgranit. I dag är i stort sett varenda timmerstock på fasaden utbytt. Att bevara och förvalta har varit ledord i denna varsamma renovering.
Det är försäsong och sommarvärme i Smögen. Hammarslagen överröstar trutarna och det är mycket som skall hinna bli klart innan turistsäsongen börjar på allvar. På Stenrös är det lugnt och stilla, endast ett par omålade balkongräcken vittnar om arbete.
De impregnerade brädorna är figursågade högst upp med hål som får en att tänka på stora pepparkakshjärtan. Huset andas tysk inspiration och lite engelsk. - Det är många som flanerar förbi till lotsutkiken och som stannar till och tittar på huset.
Det var ett par som tog kort och blev inspirerade. Sedan kom de tillbaka nästa sommar och berättade att de hade byggt ett eget timmerstockshus i Dalarna, säger Catarina Bjelkenborg som tillsammans med sin make Lasse Olsson, är stolta ägare till Stenrös....
Artikeln är publicerad i:
GP Bostad aug 2011
Skärgårdshem juli 2012
BRÄNNÖHUS MED VIDA VYER
Det började med en dröm om ett hus med ateljé för Ragnhild Ibsen och Ulrika Kärnfelt. Ur det växte tanken om ett gemensamt boende på Brännö. I dag har de två familjerna byggt ett luftigt hus med plats för både egna vrår och ytor som de delar på.Att befinna sig bredvid den drygt sex meter höga huskroppen på Brattefjäll, med bergväggen i ryggen och öns öppna gärde framför sig, är som att sitta under bordet som barn och tjyvlyssna på konversationen kring middagsbordet. Häruppe är både långt borta o
Att det är en vänlig plats de slagit ned sina bopålar på, är båda familjerna överens om. De blev alla sålda på själva platsen vid första besöket. Innan dess hade de skaffat en tomtkarta och ringt runt till folk som ägde obyggda tomter på ön.
Och backar vi 13 år tillbaka i tiden, så hyrde familjerna in sig hos andra bofasta på Brännö. Först som sommargäster och sedan som åretruntboende. Ulrika Kärnfelt och Ragnhild Ibsen har känt varandra sedan 80-talet och det behövdes inte så förfärligt mån...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten juni 2010
Skärgårdshem aug 2012
EN BIT AV AFRIKA MITT I HALLAND
För tre år sedan var huset utanför Varberg en hudfärgad 80-talsvilla med röda fönsterkarmar och dubbelgarage. I dag är det omvandlat till ett varmt och annorlunda hem, fyllt av tunga möbler och färgstarka tyger från hela Afrika.Det är värmerekord i slutet av april när vi segar backen upp mot Gamla Varberg, via Tångaberg och genom ett välbesökt naturreservat. Bakom en vajande bambuallé, som leder upp mot det svartmålade huset, skymtar elefantgräs och zebragräs i stora fång.
Bleknad drivved fungerar som räcken runt verandan och när vi kommer runt hörnet sprakar ett hörn av innegården loss i en komposition av lilamålade krukor. De representerar Marocko i Nordafrika. Och så fortsätter det i rum efter rum; Zanzibar, Sydafrika oc
Det var Afrika som förde dem samman efter att bådas äkta hälfter omkommit i två olika olyckor. Det är sju år sedan nu. När de så skulle hitta ett boställe i Sverige tog de helt sonika en karta och ritade en stor cirkel från Stockholm, där Sven har sina ba...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Febr. 2010
EN YURTA I TRÄDGÅRDEN
Hur gör man när man vill skiljas, men inte splittra familjen? Kanske lyssna till sitt eget hjärta och våga handla därefter. Även om det är annorlunda.Anna Elheim bor kvar i huset och före detta sambon Petter Olsson flyttade ut till en jurta i trädgården. Och barnen Virlo, 6 år och Maia, 3 år – rör sig däremellan. Det är torsdagskväll och höstmörkret har precis lagt sig över sommarstugeområdet i Kode,
Pappa Petter har precis kommit hem från ett veckolångt ljudinstallationsjobb i Stockholm och barnen Virlo och Maia har uttryckt sin önskan att sova i jurtan i natt. Anna Elheim ser boningen tydligt genom fönstret i sitt rymliga vardagsrum. Jurtan står där
Petter tänder en brasa i kaminen och värmen sprider sig snabbt i det tjugonio kvadratmeter stora rummet. Skulle det bli för varmt kan man med hjälp av snören hissa upp topplocket av taket och glimta stjärnorna. Barnen leker sida vid sida på furugolvet som...
Artikeln är publicerad i:
ÄVENTYRLIGA FAMILJER Febr. 2010 Läs!
FRÅN RÅTTBO TILL KOJA - MITT I SKATÅS
Många är det som passerat det förfallna torpet mitt i Skatås genom åren. En del nyfikna som knackar på får svaret att huset i dag fungerar som både bostad och bed & breakfast med gäster från hela världen.– I början var det jobbigt att inte få vara ifred. Men i dag tycker jag att det är trevligt med sällskap. Folk köper hönsägg eller beställer vaktelägg och vill gärna titta in i huset, säger ägaren Patrik Eriksson som tror att de många logigäster upptäcker
De som inte känner till motionsområdet kan ha svårt att hitta till torpet Mon mitt i Skatås. Vintertid är det lättas att följa rökpelaren. Det går åt en sådär åtta små soptunnor med ved, om dagen, för att hålla den gamla boningen beboelig vintertid.
– Det är lite pyssel med att hålla värmen och det är svårt att lämna över huset till någon vintertid, Men det är ändå värt det. Tystnaden är det bästa med att bo så här i skogen, mitt i stan, säger Patrik Eriksson som är sambo med Adis Hadzic....
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Jan. 2010
KOLLEKTIVBOENDE PÅ JOBBET
Det började med att de var mycket på jobbet. Tanken om att övernatta på arbetsplatsen föddes. Nu är de kreativa i verkstaden på dagarna och sover i tre kubikmeter stora kojer om natten. Fortfarande på jobbet.
När kollektivet Lat tog över lokalen på Lindholmen för ett år sedan var det ett öppet rum på 115 kvadratmeter, med en gammaldags vask på 70 centimeters höjd och en bänkspis. Det har krävt en kontinuerlig diskussion om saker som vart man vilar sin blick om
I dag träder man in i en minimal hall och möts av en köksvägg med hyllor, fullbelamrad med regnvatten i flaskor och burkar – en samling från olika delar av världen. Väggen fungerar både som avskiljare mot den stora arbetsstudion och som ryggstöd åt en bre
- Den fysiska aspekten av att arbeta och sova på samma plats är viktig, man slipper pendling och kan inspireras av varandra och får kritik från olika perspektiv, speciellt om man arbetar med olika saker, säger Torsten Ottesjö som hoppat av HDK. ...
Artikeln är publicerad i:
Göteborgs-Posten Nov 2009