Ingress:

15 år och 127 kilo. Lina Bengtsson kände det som hon hade en tjockdräkt på sig. Hon ville dra ned dragkedjan och klä av sig yttersta hudlagret. Den stora ljuspunkten har varit hennes blogg.

Bröd:

Jag bloggade i takt med att jag åt nyttigt. Det var ingen i min familj som visste att jag vek ut mig i en blogg eller vad jag vägde. Jag gick ned 26 kilo, sedan gick jag upp till 110 kilo. Då valde jag att inte längre vara anonym på bloggen, trots att som jag var rädd för folks reaktioner.

Jag tror att folk tycker att det är provocerande att vara överviktig. Särskilt om man är stark och öppen om det och vågar sticka ut hakan. I början tyckte jag att det var jobbigt när folk skrev att det var äckligt att väga så mycket och gömde sig bakom sin egen anonymitet, men numera låter jag det aldrig komma in. I dag har jag både yngre och äldre läsare. Jag är en känslosam person som har lätt för att sätta mig in i allvarsamma saker. Jag tror att jag skulle passa att arbeta som kontaktperson vid sidan av, men jag vill helst ha et eget företag där jag jobbar med mat.

Jag har ätit mig till min övervikt och jag har alltid varit glad i mat. Mat var samma sak som lycka, lite. Första gången jag började banta var jag tio år. Jag har tröståt när jag var ensam. När jag kom upp i 120 kilo var det lite som att jag sket i det.

Jag har en bättre självkänsla nu och det gör att vikten inte betyder allt längre. Den enda anledning till att jag skulle vilja gå ned i vikt är för att min hälsa skulle må bättre av det. Jag tror att folk tycker att man får skylla sig själv för att man skaffat sig en övervikt. Då skall man inte få samma vård som andra. Men ingen annan har rätt att bemöta överviktiga på något annat sätt än bra. Så fort man börjar klaga på andra människor bör man ta en titt på sig själv.

Många överviktiga tar offerrollen. Jag lever livet och en del kanske tycker att jag verkar vara världens lyckligaste människa. Förr visade jag ett upp en glad attityd utåt, trots att jag innerst inne kunde vara väldigt dömande mot mig själv. I dag börjar jag få balans i detta. Jag börjar lära mig acceptera min storlek som den är nu. Samtidigt strävar jag efter en mer hälsosam kropp.

Jag tänker fortsätta att göra vad jag vill. Det handlar bara om att vara beredd att ta konsekvenserna. Det finns inga tveksamheter hos mig när det gäller att klä sig utmanande. Jag klär mig inte i stora tröjor för att gömma min kropp, utan jag kan gå i svarta tights, högklackat och en kort svart åtsittande klänning.

Jag tror att folk tror att feta inte får ligga, att ingen vill ha en. De blir paffa om jag berättar att det inte är så. Jag tycker att det är bra att jag kan tycka om mig i den storlek som jag är.

Om man vore helt ensam i världen, så tror jag inte att vi varken skulle raka benen eller skönhetsoperera sig. Om man tänker så, så inser man hur mycket vi gör för andra människor.

”Min personlighet är inte fettet som sitter på kroppen.”

Ålder: 20 år

Familj: Föräldrar och fem syskon.

Yrke: Vikarierar på cateringfirma.

Bor: I Våxtorp i Halland

Väger: 110 kilo

Längd: 172 cm

Har vägt som mest: 133 kilo

Idealvikt: 70-80 kilo

Motto: ”Det blir som det blir och det blir som det skall.”

Läs mer på: www.metrobloggen.se/17ar127kg

Bildtext: Startade blogg 2009 och har fått massor av respons från unga läsare om hur det är att vara överviktig. I dag är Lina Bengtsson 20 år och mycket nöjd med sig själv.

Bildtext:

– Jag tar en dag i taget och låter livet ge mig det jag behöver, säger Lina Bengtsson som startat en av metrobloggens populäraste sajter, om sitt liv som ung och överviktig.