Ingress:
Nicke, Millan och Ullis – tre syskon som miste sin mamma i Thailand fr tio r sedan. Sedan dess delar de in livet i fre och efter tsunamin. Den har blivit en del av deras identitet. Rda korsets samtalsgrupper har hjlpt dem att sortera ut bitar p vgen.
Brd:
Dda mnniskor fastkilade i rotsystem, palmer och mbler som flyter omkring i smutsbrunt vatten, en hotellvgg som rasat – drinne en man i ngot som en gng var en fungerande toalett.
De fragmentariska bilderna r sammanfogade minnen frn Khao Lak annandag jul 2004. Syskonen Niclas, Camilla och Ulrika Jern befann sig tillsammans med sin mamma Ingrid i Thailand. Ett halvr innan hade deras pappa hastigt gtt bort i cancer och de bestmde sig fr att komma bort och fira jul och nyr i Thailand – ihop.
Men de kom aldrig hem tillsammans. Deras mamma frsvann i den stora flodvgen.
Det brjade som en alldeles vanlig morgon, eller kanske inte. De andra dagarna hade de gtt ned till stranden tidigt. Just den hr dagen hade Niclas tagit sig en sovmorgon och de andra beslt sig fr att ta det lugnt vid poolen fr att vnta in honom. Systrarna solade. Mamman tog en svalkande simtur i poolen och Niclas t frukost p hotellet.
Pltsligt hrdes ett brak, som om ett bygge rasade. Men det skulle visa sig vara massor av trd som blste omkull med en obndig kraft.
– Jag kollade ut mot havet och sg en brun vgg. Jag fattade med en gng att det var livsfara, s jag sprang mot poolen, berttar Niclas Jern som var 19 r nr katastrofen intrffade.
Vi sitter vid kksbordet hos Camilla Jern i Tby. Det r hstgul oktober utanfr fnstren. De lyssnar respektfullt och faller in i varandras meningar - fyller p s det blir en hel berttelse.
Allt hnde snabbt och reflexmssigt. P ngot konstigt formades de till en liten enhet, rusade p vg ut ur poolomrdet, i riktning mot hotellet fr att ska skydd drinne. Strax drefter str de p en loftgng och klamrar sig fast runt stolpar. Frst d inser att mamman inte r med.
De har gtt igenom skeendet s mnga gnger. Vad var det som hnde egentligen – och i vilken ordning skedde det? Hur kunde de gjort annorlunda? Camilla som var nrmast mamma vid poolen, ville springa tillbaka men hejdas. Hon grter stilla och syskonen trstar sakligt, att ingen av dem hade ngon rimlig chans att rdda sin mamma. Det hjlper inte att det har gtt tio r. Saknaden och skulden finns dr fortfarande. Liksom bilderna i huvudet.
– Fast de str inte lika mycket och inte lika ofta lngre, konstaterar Ulrika som r tacksam ver att ha deltagit i Rda korsets samtalsgrupper.
En mnad efter hemkomsten brjade de i en grupp med andra som hade liknande erfarenheter, genom att de verlevt tsunamin och mist en eller flera anhriga.
– Vi knde fort att vi ville trffa folk som varit med om samma skrck. Det blev inte lika ensamt d. I brjan var det mer samtal om vra anhriga och vilka som identifierats och hur vi upplevde det, minns Camilla och ppekar att hennes kompisar har sagt att de inte fattade srskilt mycket om vad hon berttade den frsta tiden, eftersom det hon babblade p i osammanhngande minnesbilder utan ngon riktig kronologisk ordning.
– P ngot konstigt stt var det viktigt att g igenom alla hotell fr att veta precis var de lg och frst vad det var som hnde, minns Niclas.
– Det var fr att f ihop det hr pusslet och frst vad man varit med om, frklarar Ulrika som kommer ihg att hon var lite besvrad av att hon grt mest av alla i gruppen, medan hon upplevde att de andra mer lyckades hlla ihop sig under trffarna.
Niclas, Camilla och Ulrika uttrycker en stor tacksamhet ver att ftt en chans att prata av sig i stdgruppen. De menar att det hade en stor betydelse fr hur de kunde fortstta sina liv.
De minns det som att gruppsammankomsterna var strukturerade och att samtliga som satt i ringen fick bertta om sina upplevelser. Knslan var att alla fick ungefr samma samtalstid. Syskonen fortsatte att g p regelbundna trffar och nr de tittar tillbaka p den tiden s ser de som att det var en slags livlina. De var en tight familj innan, men relationerna och bandet sinsemellan har blivit starkare.
Direkt efter hemkomsten bodde de hos en moster i Tby i ngra veckor. Drefter flyttade Niclas och Camilla in till Ulrika och hennes dvarande sambo, som ocks var med i Thailand. Snart fick de hjlp med att skaffa en rymligare bostad i Hammarby sjstad.
Systrarna tycker inte att de blev automatiskt utsedda som extrafrldrar till Niclas, utan att de stttade varandra alla tre. Dremot knde de ett naturligt ansvar fr honom, eftersom han var yngst och fortfarande bodde hemma d det hela skedde. Syskonen blev erbjudna att g ytterligare en kurs i Rda korsets regi. Dr trffade de nyblivna vrdnadshavare till barn som mist bda sina frldrar under tsunamin. Den kursen hade de en stor behllning av – frmst fr att den pgick en hel helg och det fanns tid att prata klart om saker.
Men efter ett tag knde Niclas att han hade svrt att relatera till saker i den vanliga samtalsgruppen. De flesta som var med dr hade mist en partner. Han var 19 r nr han var med om tsunamin och i ett helt annat skede av livet. Samtidigt som han var ngon helt annanstans n sina kompisar i tankarna. Sjlv upplevde han det som att han redan varit med om saker som man knappast r med om under ett helt liv. D fick han hra talas om en Rda-Korset-grupp fr unga som hade pverkats av tsunamin. Den gick han gick med i.
– Dr mtte jag en tjej som jag trffat frsta natten efter tsunamin. Det var betydelsefullt att trffa andra unga som var i min egen lder. Vi diskuterade saker som gllde oss, frklarar Niclas som menar att riktningen i hans liv absolut pverkats av upplevelserna av tsunamin.
Redan nr han rddat sig undan i djungeln p annandagen, tnkte han att
han borde ha lrt sig mer om vrd och omvrdnad. Han var skadad med ett djupt
jack i ena benet men insg inte skadan, utan vandrade barfota, uppfr,
kilometer efter kilometer - fr att komma upp undan vgen. Systrarna befann sig
p annat hll i djungeln och hade ingen aning om att deras lillebror levde. De frgade
alla frbipasserade om de sett brodern och mamman. Nr de ntligen fick lna en
fungerande mobil och snde ett sms hem fr att bertta att de levde. Fick de
svar att ven brodern var vid liv och befann sig ngonstans i djungeln. Gldjen
och lttnaden de knde d r svr att beskriva. Likas nr de sammanstrlar p
sjukhuset i Phuket. Det skulle visa sig att bde Niclas och Camilla fr
infektioner i sina sr och blodfrgiftning. P nyrsafton 2004 flygs de tre
syskonen hem i ambulansflyg och fr vrd p en srskild avdelning p Karolinska
sjukhuset.
I dag bor syskonen p olika hll. Camilla r 36 r och har tv barn. Hon har utbildat sig frn mikrobiolog till lkare. Niclas gr p Rda korsets sjukskterskeskola och funderar p att arbeta med katastrofpsykologi i framtiden.
– Jag vill hjlpa och utveckla det jag kan i anhrigstd. Sedan vill jag ta vara p det jag varit med om fr mammas skull, sger Niclas som insett att han har en unik erfarenhet som verlevande.
Ulrika som r ldst i syskonskaran. Har hunnit bli 40 r och r mamma till tre barn. Hon slutade som journalist och utbildar sig till socionom och funderar p att lsa vidare till terapeut.
Ett halvr efter tsunamin tervnde de tillsammans till Khao Lak – med blandade knslor. P plats fanns Rda korset, polis och rddningstjnst bland andra.
– Minnet av doften r starkast. Det som hade varit underbart frut, luktade nu dd och frintelse, minns Ulrika.
Camilla sa varje kvll att hon skulle boka om flygbiljetten och ka hem till Sverige.
Niclas har valt att ka tillbaka ytterligare en gng till Khao Lak och han skall snart ka tillbaka lagom till tiorsdagen. Planen r att vara p plats tillsammans med en kompis.
– Det knns som ett avslut och s vill jag visa kompisen vad jag varit med om, sger han.
Tiden gr, hotellet de bodde p r uppbyggt sedan lnge, syskonen har fr lnge sedan slutat g i samtalsgrupper och livet gr vidare.
Men minnena finns dr och har satt sin egen prgling.
– Jag har ftt ett helt nytt skerhetstnk. P nya stllen kollar jag oftast ndutgngar och gr upp scenarior om vad som kan hnda.
Sedan r jag rdd fr att det skall hnda mina syrror ngot, sger Niclas allvarligt.
ÓDet hr med tid r ju s svrt och hisnande – det knns bde som att det var nyligen och lngesedan.Ó
Camilla Jern, 36 r, lkare
ÓTsunamin var en vndpunkt i livet.Ó
Ulrika Jern, 40 r, socionom
ÓDet kndes alldeles naturligt att flytta ihop nr vi kom hem.Ó Niclas Jern, 29 r, studerar till sjukskterska
Byline: Agneta Slonawski
Bildbyline: Kamilla Kraczkowski
Lnk:
http://www.youtube.com/watch?v=OUkqnCoT8MU
Bildinfo:
560399
Mrkhrig Ulrika, 40 3, studerar till socionom
560390
ljus Camilla, 36 r, lkare
560659
Niclas. 560426, gr p Rda korsets skola, lser tredje terminen till sjukskterska
Ensam r inte stark – Niclas Jerns livsval har pverkats av tsunamin. I dag vet han att sammanhang r viktigt fr honom, liksom att f hjlpa andra i en framtid.
Niclas med mobil:
Niclas som gr tredje terminen och lser som till sjukskterska p Rda korsets skola, fr precis besked om att han ftt VG p senaste tentan.
560200
Niclas 19 r – p vg ut i livet. Han hade gtt ut gymnasiet och brjat lsa konsthistoria – men livet fick sig ett avbrott p grund av tsunamin.
Kksbordet:
Syskonen trffas inte lika ofta som tidigare; systrarna bor numera i Tby och Niclas r kvar i stan. Men de hrs ofta p telefon.
Deras relation innan var tight, men banden har strkts n mer efter upplevelsen med tsunamin fr tio r sedan.
560182
Snart r det tio r sedan det hemska intrffade. Syskonen tittar p kort tillsammans och minns, familjealbumet
560212
Bilder i huvudet och bilder frn familjealbumet, vvs till en historia som syskonen Jern fr frhlla sig till livet ut – p grund av tsunamin.
560238
560143
Mamma Ingrid sgs med i den stora flodvgen i Thailand annandag jul 2004. Hon och de trebarnen hade kt dit fr att komma bort frn jul- och nyrsfirandet hr hemma. Hennes make och barnens pappa hade gtt bort i cancer ett halvr tidigare.
560140
Minnesfragment. Plnboken som frsvann i tsunamin hittades ett halvr senare av Ulrika nr syskonen tervnde till stranden. Dr lg Camillas gamla plnbok mrkligt nog kvar.
Syskonen r prglade av tsunamin. Den har blivit en del av deras identitet i dag. Ngot som de alltid kommer att frhlla sig till.
Livet gr vidare. Camilla har ftt tv barn och Ulrika tre. Niclas har bestmt sig fr att bli sjukskterska.
Syskonen ses mer sllan i dag. Systrarna bor i Tby nra varandra. Alla tre saknar vardagsmtena nr de bodde ihop eller nra varandra.
– Vi blev nstan som sm barn, sprang upp och bankade p hotellrummen fr att gmma oss under sngarna, som skydd ungefr, minns Ulrik Jern som nu kan skratta t hur frvirrade och naiva de var den korta tid d flodvgen rasade.
– Nu dr vi. Hoppas det gr r fort, tnkte jag nr staketet vid hotellet rasade och Millan sveptes ivg, minns Niclas Jern.
– Shit! Jag klarade mig. Det var ungefr det frsta jag tnkte, sger Camilla Jern som beskriver det som att det var som att bli pnyttfdd nr hon insg att hon verlevt flodvgen.
Det var frst nr Niclas Jern s nyhetssndningar p Tai-tv frn sjukhusbdden i Phuket som han brjade fatta vidden av vad han varit med om.