Ingress:

Det har sina fördelar med en liten våning. Det menar Christine Hansen som bor i Vasastaden. Lyan på 17 kvadrat är billig i hyra och tar mindre än en kvart att städa. Dessutom glimtar hon utsikten från köksfönstret var hon än befinner sig i lägenheten.

Bröd:

Den lilla innergården pryds av traditionellt kullerstenshantverk och två trädgårdsbord är utplacerade trots sen höst. Det andas omsorg och möjlighet till gemenskap. När huset byggdes 1875 parkerades förmodligen hästarna i de garageliknande båsen på gården. Här huserade tjänstefolk och bättre bemedlade familjer som bebodde husets stora våningar.

Christin Hansens lägenhet är en rest av en vedkällare och allmänt skräputrymme – ett stort förråd med andra ord. När hon stack in näsan här före sommaren bestod studentlägenheten av ett jättestort badrum och en färgskala á la åttiotal.

– Så fort jag kom hit visste jag att det var det här boningen som jag letat efter, minns hon.

Då var det två år sedan hon flyttat från Australien och under tiden hunnit bo på flera adresser i Göteborg – tills hon insåg att den största chansen att få eget kontrakt var att köpa en lägenhet. Det som tog tag i henne var takhöjden, fönstrets placering och läget med huset som andas historia.

– Att jag antagligen har den minsta lägenheten i Göteborg är inget problem, men det fanns vissa saker som var viktigt för mig. Det var ett komplett kök, en säng till mig på 1,60 centimeter och en gästsäng, räknar Christine Hansen upp.

Efter det var det dags att leta efter någon som hjälpte henne att skräddarsy lyan efter behov. Flera sa nej och förklarade att det inte var möjligt. Tills hon stötte på Torsten Ottesjö som både designar, tillverkar och bygger.

– Vi har haft många intressanta diskussioner om jordens resurser och om hållbarhet. I själva verket så är den här lägenheten ett experiment av det och den har blivit en samling av västsvensk design och ett slags improviserad arkitektur, menar Christine Hansen.

När innanmätet var rivet började Ottesjö med medhjälpare att fundera över hur gamla garderober och dörrar skulle kunna återanvändas i nybygget. Det resulterade bland annat i att stommen i köket är byggd av en garderob. En del av det som inhandlats är köpt på Återbruket, som är en bygghandel som säljer selektivt återvunnet material. Kylskåpet är begagnat, liksom diskbänken som fått en omild styling av att ha blivit tav med ett hörn så att den passar in köksväggen.

– De flesta som kommer hit tror att diskbänken är jättedyr, men den är gammal och gjord av kraftigt material som inte görs i dag. Kvaliteten är helt underbar, påpekar Christine Hansen som precis haft en invigningsfest i sin lilla lya och överösts av beröm för den smakfulla och annorlunda utformningen.

De flesta tar den trånga trappan, till höger, precis innanför ytterdörren – går de åtta smala trappstengen upp, och möter den väggfasta hyllkonstruktionen i köket och utbrister överraskat: Oh, gud vad snyggt!

– Själva trappan är byggd så att väggarna skall omfamna en, förklarar Christine Hansen och ställer sig på översta trappsatsen för att visa att taket på det öppna loftet är exakt så höft så att hon med sina 1,67 centimeter, kan stå upprätt där under.

Själva takhöjden i lägenheten är tre och en halv meter. Det gör att lägenheten känns betydligt rymligare än vad den är. Kronan på verket är en väggfast och mossgrön resårbädd i skotsk tweed. Den står på hedersplats högst uppe på loftet och fungerar både som tv-soffa och som gästbädd. Christine Hansen öppnar försiktigt en ”baklucka” i soffans ryggstöd och visar platsen för sängkläder som till och med rymmer en liten resväska för övernattande gäster. Bakom själva ribbverket i väggen sitter belysning som skapar ett eget behagligt mönster av ljus genom springorna.

– Jag tycker om att det är lite ”rufft” och inte för perfekt, förklarar Christine Hansen som har valt att ha kvar det ursprungliga taket i betong med sina skavanker, just för att det inte ska vara för perfekt. Istället sitter vitmålade smala bräder uppsatta i taket och bildar ett solfjäderlikt mönster. Från tv-soffan når hon med tårna till kontoret som består av en trettio centimeter stor plats att ha datorn på. Ovanför bordskivan står pärmar, pennor och allt annat som passar att sätta in i en av alla de väggfasta hyllorna som pryder lägenheten, vars innehåll bildar egna installationer. Ett hyllplan är stort nog för att rymma ett glas vatten eller en tekopp, etta annat hyllplan ser ut att vara gjort för ett 30 grams angoranystan i olika färger.

Även om lägenheten är inredd i en sparsmakad stil har Christine Hansen prytt hyllor med fina mönster på porslin eller Marimekkokuddar som fungerar som sittpuffar till köksbordet. Ett nyinköpt renskinn bildar övergången till köket. Handen söker sig längs väggen i steget ned i en spiralvriden trappa och där i väggen sitter ett välslipat handtag fastsatt som av en händelse. Materialet är detsamma som på flera av lägenhetens bordskivor - ek som är svartbränd och inoljad till en silkeslen yta. Väggarna är i råspont och målade med vit linoljefärg som innehåller ett vitt pigment. Färgsättningen är en annan sak som gör att lägenheten känns rymligare än vad den är.

– Köket är en fantastisk plats att jobba i. Det känns stort och allt finns här. Jag lagar mat på häll och spis och ställer av saker på bordet ovanför, visar Christine Hansen som har allt hon behöver på en armslängd avstånd.

Än så länge får man tvätta händerna i köket. Badrummet, toaletten, boudoir har inget handfat. Men den har utsikt. I hörnet sitter ett litet och avlångt fönster som ger en liten vy ut genom köksfönstret. Toalettstolen är fortfarande fuktig efter morgonens dusch. Men torkas snart upp av värmegolvet på det Marockoinspirerade kaklet. Gallret på golvet är skönt för bara fötter och om en tid kommer det att ha färgats grått av vattenstänket, ungefär i samma nyans om en gammal badbrygga. Toalettdörren är tillverkad av tunn stål och fungerar som en skjutdörr. Det är bara badrumsspegeln som fattas. Den har fått ta plats på sovrummets begagnade innerdörr.

Att stiga in där är som att stiga in i en liten snögrotta eller i ett grekisk vitmålat kupolliknande rum med stenväggar. Fast de här väggarna är i trä. I både väggar och tak bryter belysningen från loftet ovan in och små vitmålade masonitbitar sitt fast uppe i taket och bildar sin egen mosaik.

Som om inte det var nog, finns det en öppning i tåhöjd för att släppa in dagsljus från köksfönstret. Sovrummet är ombonande och tryggt, men favoritplatsen är på andra sidan väggen.

– På det här trappsteget har jag spenderat mycket tid med att titta på det röda zinktaket på andra sidan gården, säger Christin Hansen vars nästa dröm är att bygga en balkong utanför det stora köksfönstret.

Till dags dato är hon helnöjd med sin lilla lägenhet. Möjligtvis skulle hon kunna tänka sig en större garderob, men som läget nu är tvingas hon att barra ha det hon behöver. Det innebar en stor utrensning innan hon flyttade in. Kvar blev två pallar – det är de enda möblerna i lägenheten.

– Den här lägenheten passar inte bara min kropp – den passar även min livsstil, utbrister Christin Hansen.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Christer Olofsson

bildtexter:

Ett exempel på hur gammalt möter nytt är en ful köksfläkt som byggts in bakom ett figurklippt perforerat galler av stål.

– När an tar trappan upp känns det som att man går upp i skogen – soffan.

sticker en halsduk present

trappan trångt

handtaget

soffan kron juvelen kontoret

hyllorna

taket betong gammalt

vyn ned rymden

matsalsbord

renfällen marimekkokuddarna

köket hyllorna

ugnen avställningsytan

lådorna under trappstegen

sittstället med fönstervy

toan fönstret

sovrummet