Ingress:

För tre år sedan var huset utanför Varberg en hudfärgad 80-talsvilla med röda fönsterkarmar och dubbelgarage. I dag är det omvandlat till ett varmt och annorlunda hem, fyllt av tunga möbler och färgstarka tyger från hela Afrika.

Bröd.

Det är värmerekord i slutet av april när vi segar backen upp mot Gamla Varberg, via Tångaberg och genom ett välbesökt naturreservat. Bakom en vajande bambuallé, som leder upp mot det svartmålade huset, skymtar elefantgräs och zebragräs i stora fång. Bleknad drivved fungerar som räcken runt verandan och när vi kommer runt hörnet sprakar ett hörn av innegården loss i en komposition av lilamålade krukor. De representerar Marocko i Nordafrika. Och så fortsätter det i rum efter rum; Zanzibar, Sydafrika och så Tanzania och Kenya förstås, där Linda Rasmussen och Sven Zetterlund vistats och levt. Det var Afrika som förde dem samman efter att bådas äkta hälfter omkommit i två olika olyckor. Det är sju år sedan nu. När de så skulle hitta ett boställe i Sverige tog de helt sonika en karta och ritade en stor cirkel från Stockholm, där Sven har sina barn och barnbarn, och till Göteborg, eftersom Linda har sina barn och barnbarn i Danmark. Det blev Varberg.

– Vi började att leta på Österlen och gick upp längs kusten. Så kom vi till Varberg för vi ville bo nära havet. Först hade vi inte alls tänkt oss det här huset. Det var väldigt fult och det var helt igenväxt runtomkring. Vi var här en kvart innan vi la ner det, minns Sven Zetterlund.

Så blev det ändå som det blev. Som så mycket annat. När det blev påtagliga dräneringsproblem i gräsmattan i våras, började de fundera på vad som skulle kunna göras. Istället för att lägga rör runt huset och pumpa ut, har de byggt en damm på fem kubikmeter på innergården. I tre veckor har de hållit på med arbetet; gjutit en mur mot verandan, dammsugit alla bergsskrevor noggrant och skrubbat rent med högtryckstvätt och finputsat med en liten borste.

Vattnet är kristallklart och på botten ligger dansk sjösten, och pump med reningsverk skapar tillsammans ett fridfullt vattensorl och en badsjö i miniformat.

– Den blev klar igår och jag har redan provbadat. Den är 80 centimeter djup i den här delen, säger Linda Rasmussen där hon sitter på trädäcket och plaskar med fötterna.

Trädäcket följer i stort sett hela huset runt. Ingången från den lilla bakgården leder in till det gamla dubbelgaraget som i dag är hopbyggt med boningshuset. Hallen är liten och trappan leder upp till verkstaden ovanpå. Linda Rasmussen som är sömmerska sitter här och arbetar om afrikanska bruksföremål till modern inredningsdesign, som handmålade kalebass-skal eller palmblad som blir till lampskärmar efter idogt karvande och skokrämsputs. Hon samlar också drivved i stora högar för att göra om till något användbart.

– Vi var ute och paddlade en dag i Järleån och kom till en nittio graders böj där det samlats en massa drivved. För mig är det bara skräp, men Linda ser direkt formen och vad det kan användas till, säger han och erkänner att han precis lagt beslag på en av de vackraste bitarna, en som stod som en statyett på övervåningen, eftersom det fattades en pinne till räcket på verandan.

Sven som arbetat som fotograf och författare har också sin del av verkstaden här uppe. Mitt på verktygstavlan hänger en bildserie på en morgontrött lejonhona. Han är pappa till flera prisbelönta böcker om djur. Hela huset andas Afrika, i stort och smått. Även om elefantbajset som ligger i en skål i vardagsrummet härstammar från en viss djurpark i Borås.

Detaljerna i huset går i varma naturfärger som terrakotta, brunt, rött och gult. Badrummet är egentligen ganska vanligt med ett trekantigt badkar. Men eftersom det är klätt i brunsvartlackat trä, med mörk träpanel och väggar svampade i orange och med ett golv som ser ut som ett jordgolv, så förs tankarna till Afrika.

– Vaxet till betonggolvet har jag varit ner i Afrika och köpt. Vi har blandat i färgpigment och strukit det tre gånger med vax. Nu är det mjukt och skönt att gå på, säger Sven Zetterlund.

Ett av sovrummen innehåller en riktig ögonsten med en himmelsäng hemtagen från Zanzibar. Mellan träplankorna i taket syns ett vitt bomullstyg – allt för att skapa en mjuk himmel i ovanför sängen. Utanför rummet i anslutning till köket står en hundra år gammal dörr, med arabinspirerat mönster. Den kommer från Stone Town på Zanzibar och är gjord av ironwood.

Paret har gjort allt själva i huset, målat inomhusväggar vita och golv och fasad i nyanser av svartbrunt. Endast köket står kvar i samma skrud som det var när Linda Rasmussen och Sven Zetterlund köpte huset för tre år sedan. Det är ett öppet kök med bar som har en kant, så man inte kan se exakt vad kocken lägger upp på tallrikarna.

Hela storstugan har tjocka takbjälkar som är brunmålade och synliga. Stora delar av väggytorna är täckta av afrikanska masker, textilier och andra konstföremål – från Afrika.

Hela huset är på 200 kvadratmeter. Då är den inglasade verandan på 24 kvadratmeter inräknad. Den var som en vanlig utanpåveranda med skjutdörrar från början. I dag är den husets mest använda rum, året om. Det är isolerat och i plasttaket finns flera olika luftskikt för att hålla värmen vintertid. I väggarna sitter ordentliga treglasfönster. Och på golvet ligger det sisalmattor.

Ovanför matrummets stora fönster har utsirade promenadkäppar, från Afrika, blivit gardinstänger. Bredvid vardagsrummets hörnsoffa står Linda Rasmussens stolthet – ett egentillverkat bord.

– Grannen skulle elda upp trädstockar när jag kom förbi. Då såg jag det här vackra biten och skrek till. Vi fick ut det innan det blev för bränt. Så lät jag tillverka ett underrede av en smed och lade en glasskiva på, förklarar hon.

Till skillnad från de flesta andra hem, visar paret upp sitt Afrikahus under årets varma månader. De ordnar även konserter med afrikansk musik.

– Vi vill försöka visa upp en positiv bild av en kontinent som ofta får svarta rubriker i tidningarna. Just för att vi själva mötts av så mycket öppenhet och glädje och gästfrihet i Afrika, säger Sven Zetterlund.

Läs mer på: www.afrikahuset.se

Bildtexter:

1 En fläkt från Afrika med en bränd planka från grannen som blivit ett vackert bord på den inbyggda verandan. Underredet har en lokal smed tillverkat.

2 En välanvänd kalebass slängs inte, utan den får lite aluminiumplåt så fungerar den som kruka.

4 Lampa av kohud.

80-talstrappan längst bort, målades vit och blev av med sina räcken. Matrummet är öppet och stort. Takbjälkarna har paret målat med brunsvart lasyr.

6 zanzibarrummet

7 Ett badrum med Afrikakänsla. Golvet ser ut som det är stampat jordgolv, men det är av betong och vaxat i omgångar med färgpigment.

10 En liten fläkt av Marocko i hörnet på verandan.

12 Ett fotbad i dammen för Linda Rasmussen som redan har provbadat i den del av dammen som är 80 centimeter djup.

14 Tvättstugan är dold bakom ett afrikanskt draperi i hallen. På väggen hänger afrikaners promenadkäppar och längst fram står skulpturer av ebenholts, tunga som bly.

16 Elefantbajs från Borås djurpark.

17 Svens kontor är det i stort sett det enda rummet som inte andas Afrika, i hela huset.

18 Linda Rasmussen och Sven Zetterlund är bra på att leva i nuet. Men ibland tittar de på bilder från Afrika som Zanzibar Stele med inredningstips och matförslag.

19 Union kallas bordet som är utskuret i ett enda stycke.

20

– När man är på safari tar man och spänner upp en sådan här hängmatta mellan jeepen och ett träd, förklarar Sven Zetterlund och Linda Rasmussen som har fört in ting från femton länder i Afrika i sitt hus vid naturreservatet Gamla Varberg.

24

– Vi vill återskapa en känsla av värme i vårt hus. Där av färgvalet, säger Linda Rasmussen som arbetar som sömmerska och med att designa om bruksföremål – gärna från Afrika.

30

– Det här är inget levande museum, utan vi omger oss med saker som vi tycker om. Vi trivs i den här atmosfären och vi inspirerar gärna andra att närma sig Afrika, säger Linda Rasmussen.

32

Svens älskade lejon får hedersplatsen på verktygstavlan.

33

Skålar gjorda av telefontråd.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Christer Olofsson