Ingress:
Tre trappor ner i kŠllaren. DŠr har Ahmad Seddigh sin egen
krypta. Han skapar filigranliknande mšnster i plywood, som vore de virkade i tunn
spets. Varje pass ser han som en tŠvling med sig sjŠlv.
Bršd:
I trerummaren i Farsta, sšder om Stockholm, finns det snart
inte nŒgon tom vŠggyta att hŠnga upp saker pŒ. I lŠgenheten fšrvaras nŠrmare
femhundra alster; alla gjorda efter Ahmad Seddighs sinnrika mšnster. Det Šr
ornamenterade taklampor, ramar runt vŠggur, piedestaler med mšnster likt
tŒrtpapper och otaliga tavlor med djur och mŠnniskor i profil.
– Det tar lŒng tid att gšra fŠrdigt dem, Šven om jag
jobbar med dem nŒgra timmar varje dag, sŠger Ahmad Seddigh.
Alla mšnster har han kalkerat av pŒ fyra millimeter tjocka
plywoodskivor. DŠrefter bšrjar ett mšdosamt arbete; fšrst med en liten
drillborr fšr att fŒ ett lagom stort hŒl. Sedan Šr det dags att med
lšvsŒgsbladets hjŠlp, att šmsom sŒga, šmsom fasa fram formen, i just den delen
av mšnstret. Den stora utmaningen Šr att gšra varje verk i ett enda stycke.
Ett molande arbete, och ett meditativt arbete, som inte har
nŒgon sŠrskild doft.
Ahmad Seddighs favoritmotiv Šr šrnen. Den stŒr fšr styrka
och vishet och har blivit hans fšrebild. Den symboliserar att han lyckats med
en stor utmaning i livet.
– Jag tŠvlar mot mig sjŠlv, fšr att hela tiden bli
bŠttre och kunna gšra tunnare arbeten. Jag utvecklas i min egen teknik, men jag
tŠvlar inte med tiden. Aldrig i livet! Det handlar om att fokusera och lŒta
kaffet bli kallt. Om det blir lite brŒttom, sŒ spricker det bara och dŒ blir
hela jobbet fšrstšrt, sŠger Ahmad Seddigh och stryker varsamt šver en stor skiva
plywood.
Det var precis vad som hŠnde fšrra veckan. Ahmad Seddigh
hade lagt ned šver tjugo timmar pŒ šrn-figuren som ursprungligen var en
halvmeter lŒng plywood-skiva. SŒ sprack den.
– Det hŠnder inte ofta, fšr jag har lŠrt mig att
lyssna till trŠet. Ibland finns det en osynlig punkt inuti som inte Šr sŒ fast
som den skall vara, utan det blir liksom en kŠrna av en svagare punkt, som Šr
svŒr att se innan man Šr pŒ den platsen och arbetar. NŠr den gick i sšnder
bšrjade jag nŠstan grŒta. Jag blev sŒ ledsen sŒ jag fick gšra ett uppehŒll i
tvŒ dagar, berŠttar Ahmad Seddigh.
Tiden anvŠnde han till att rita nya mšnster. Han arbetar som
busschauffšr pŒ kvŠllstid och ibland hittar han inspiration lŠngs sin fŠrdvŠg.
Det kan vara ett speciellt ljus eller ett djur som han fastnar fšr. Ofta
plockar han fram mobilen och tar en bild. Fšrst umgŒs han med mšnstret i
skallen ett tag, sedan brukar han skissa upp det pŒ papper. Han har alltid med
sig pennor och en bit plywood i sin rymliga ryggsŠck. Ifall det blir en stund
šver att gšra en skiss eller att kalkera šver ett mšnster pŒ plywooden.
Att det blev just plywood var mest en tillfŠllighet. Dels Šr
det ett billigt material. Dels var det uteslutet att anvŠnda MDF- skivor,
eftersom det Šr fšr hŒrda att arbeta i. DŠr Šr det helt enkelt fšr svŒrt att fŒ
det att hŠnga ihop i skšra ÓtrŒdarÓ i storlek av en tandpetare. Plywooden Šr
limmad i tre olika skikt och Šr precis sŒ fast som den bšr vara fšr ŠndamŒlet.
SŒ han bšrjade sŒga i olika tjocklekar av plywood och kom fram till att fyra
millimeter var perfekt.
– Jag tycker om plywood. Den ger mig starka kŠnslor. Materialet
Šr som en kŠnslig vŠn. Det gŠller att komma šverens. Du vet, jag har tvŒ jŠttehŒrda
material - en plywoodskiva och ett lšvsŒgsblad. Om det spricker sŒ Šr det inte
deras fel. Handen mŒste fšlja sjŠlva hjŠrnan, och det jag har ritat upp, fšr
att det skall bli exakt. Det blir inte riktigt som en tŠvling, utan mer som ett
samspel. Jag kan likna det vid en dans, fšrklarar Ahmad Seddigh som berŠttar
att han gŠrna tar ett par danssteg till persisk musik nŠr han vŠl Šr klar med
ett verk.
Fšr 28 Œr sedan lŠmnade han sitt hemland Iran fšr att sška
uppehŒllstillstŒnd i Sverige. Med sig hade han fru och tre barn. NŠr de efter
tio mŒnader fick klartecken att stanna i landet, gick de skilda vŠgar.
– Det var jobbigt med skilsmŠssan. Innan den hade jag
mycket folk omkring mig. Efter den blev jag vŠldigt ensam.
DŒ bodde han i Jšnkšping –
och det var dŠr det hŠnde: Mštet med lšvsŒgen. Den hŠngde ensam i ett
skyltfšnster i en jŠrnaffŠr. Det hŠr var under SFI-tiden (Svenska fšr
invandrare) och Ahmad Seddigh hade inte en aning om vad fšremŒlet hette. Men
han stegade resolut in och kšpte en styck lšvsŒg. DŠrpŒ kšpte han en
plywoodskiva och bšrjade sŒga ut fotoramar i olika storlekar. DŠrifrŒn var
steget inte lŒngt till att gšra piedestaler och tavlor med snirkliga motiv.
– Jag ville gšra nŒgonting som ingen annan har gjort, fšrklarar
Ahmad Seddigh, enkelt.
Sedan dess har han finslipat sin metod och Šger i dag en hel
uppsŠttning av lšvsŒgar i olika storlekar. Helst anvŠnder han grovlek nummer
tvŒ, men vid finare arbeten vŠljer han ÓnollanÓ.
– Det beror pŒ vilka motiv jag jobbar med. Om jag hŒller
pŒ med en bordslampa sŒ behšvs det lite gršvre blad, fšrklarar Ahmad Seddigh.
I dag kšper han en del av sina lšvsŒgar i Iran (flera av dem
Šr avsedda fšr att sŒga i metall). DŠr har han ocksŒ hittat ett nŠstan
halvmeter lŒngt sŒgblad. Drillborrarna Šr lŠttare att fŒ tag pŒ. Den stora
konsten Šr att fŒ till hŒlen sŒ nŠra varandra, som mšnstret i frŒga krŠver. Ett
arbete kan innehŒlla mer Šn tusen hŒl.
– Jag ser det som en sport att fšrsška fŒ hŒlen sŒ
tŠtt som mšjligt i mšnstret. Fšrst bšrjade med ett avstŒnd som var fyra
millimeter, sedan tre – nu satsar jag pŒ tvŒ millimeter nŠr jag sŒgar ut.
Snart skall jag fšrsška med ett avstŒnd pŒ mindre Šn tvŒ millimeter, sŠger Ahmad
Seddigh och fšrklarar att det hela handlar om precision och fokus.
Tidigare satt han i lŠgenheten och arbetade. €nda tills den
dagen dŒ fastighetsskštaren kom upp fšr att fixa en sak i bostaden. Denne hšll pŒ att ramla baklŠnges nŠr han
sŒg den belamrade lŠgenheten, som var prydd av handgjorda fšremŒl. Det dršjde inte lŠnge fšrrŠn Ahmad
Seddigh erbjšds en nedlagd fritidslokal i kŠllaren i sitt bostadshus. I dag spenderar
han nŠstan all sin lediga tid i verkstaden. Det Šr ršrigt, det Šr stort och
helt utan fšnster. Det Šr hit hans tankar gŒr mest hela tiden. HŠr Šr det tyst.
HŠr stŒr tiden stilla. HŠr glšmmer han tid och rum.
– Men jag gillar klockor. De Šr en pŒminnelse om
att livet inte Šr sŒ lŒngt – att jag fšrsšker gšra nŒgot, Œstadkomma
nŒgot. Jag Šr stolt šver det jag gšr. Det finns tusentals mŠnniskor som kan
kšra buss, men det Šr bara jag som kan gšra den hŠr konsten, sŠger Ahmad
Seddigh som Šr sugen pŒ att stŠlla ut sina saker, men ocksŒ pŒ att prova pŒ nya
tekniker.
Det var inte sŒ lŠngesedan som han sprang ner till Lidl fšr
att kšpa en symaskin till extrapris. Med den har han skapat fŠrgglada dukar och
stolsitsar i lapptŠckesteknik, som finns utplacerade i lŠgenheten.
– Jag gillar omvŠxling och vill inte stelna i ett sŠtt
att arbeta. Det hŠr materialet Šr mjukt, men vi kommer bra šverens ŠndŒ. Jag
har massor av tygbitar hemma att vŠlja mellan. De har jag sparat frŒn
bakstyckena pŒ mina tavlor, som Šr av tyg. De kommer att passa bra till
lapptŠcken. sŠger Ahmad Seddigh.
Byline: Agneta Slonawski
Bildtexter:
– Man mŒste ha tŒlamod. Jag sitter i mŒnga timmar i
strŠck, fastŠn jag aldrig vet om det kommer att bli bra i slutŠndan. Plywooden
gŒr i sšnder ibland, men jag har lŠrt mig att hšra om trŠet hŒller pŒ att
brista, sŠger Ahmad Seddigh
– Det gŒr inte att skynda sig. DŒ kan det bara gŒ i
sšnder,
– Det hŠr Šr mitt tempel, sŠger Ahmad Seddigh som
skapar ornamenterad trŠkonst i en skrubb i Farsta.
Ahmad Seddigh Šgnar mŒnga timmar varje vecka till att gšra
ornamenterad trŠkonst i plywood.
Fakta:
Namn: Ahmad Seddigh
Bor: Farsta i sšdra Stockholm
Yrke: bussfšrare
Familj: Tre vuxna sšner