" Jag ville bli snittad när jag var gravid första gången för jag var så rädd för förlossningen, men det fick jag inte. Andra gången krävde jag att bli snittad av medicinska skäl. Jag har haft diabetes sedan jag var sju år och enligt min ögonläkare så skulle inte min syn påverkas av en förlossning, men jag är övertygad om att krystarbetet gjorde att mina ögonkärl sprack. Sex veckor efter att mitt första barn föddes miste jag synen på båda ögonen.

Det var 1996. Jag gjorde sex ögonoperationer på ett år och synen kom delvis tillbaka. Läkarna avrådde mig från att skaffa fler barn. Därför försökte vi adoptera, men fick nej på grund av min diabetes min synskada.

Sedan blev jag med barn igen. Det var chockartat. Jag var tvungen att välja mellan abort eller att riskera min syn. Jag fick en vecka på mig att fundera och jag bestämde mig för att våga. I mitten av graviditeten föreslog läkaren att jag skulle skriva på ett intyg om sterilisering i samband med kejsarsnittet. Därför att det var risk för mitt eget liv att bli gravid en gång till.

Sedan gick vattnet sju veckor för tidigt och vi åkte in med helikopter. Jag krävde att barnmorskorna skulle vara hos mig för jag hade kraftiga värkar. Jag ville ha fullständig koll. Efter ett halvt dygn snittades jag akut. Kim hamnade på neontalavdelning för att han var för tidigt född och för att han var diabetesbarn. Efter fyra veckor fick vi lämna sjukhuset.

Jag tycker det var jobbigare med kejsarsnitt än med en vanlig förlossning. Jag fick sitta i rullstol i flera dagar och kunde inte klara mig själv på en hel vecka.

Skall jag vara riktig ärlig, så var det som att välja mellan pest och kolera, att välja mellan förlossning och kejsarsnitt. Att bli snittad var inte lätt det heller."

Anneli, läs- och skrivtekniker, 39 år