Ingress:

 

Rymdskeppet har landat. Trots internationella framgngar som fotograf har det tagit tid fr Annika von Hausswolff att hitta hem.

Nu har hon installerat sig i Gteborg och sammanfattar sitt konstnrskap med en hyllad utstllning p Magasin 3 i Stockholm.

 

Brd:

 

Lrdag 9 februari, Stockholms frihamn:

 

Folk str ttt packade fr att lyssna till vad konsthallschefen David Neuman sger i sitt vernissagetal. Han ser superlativer ver Annika von Hausswolff och berttar att han slogs av kraften i hennes bilder frsta gngen han sg dem p galleri Andrhn-Schiptjenko i Stockholm fr femton r sedan. Sen dess har han och Magasin 3 stttat henne som en god mecenat genom att kpa ver sextio verk. Ett urval av dem hnger p vggarna fr dagen. Ikoner som fotografiet med hunden Buster som ligger och vntar p stranden bredvid en dd kvinnas kropp, r bortvalda.

Annika von Hausswolff tackar skyggt i sin silvriga brokadklnning som hon hittat p en realisationsstng vid Stureplan dagen innan. Sedan anvnder hon de nrmaste timmarna till att eftertnksamt och uppriktigt svara p beskarnas frgor och ge intervjuer.

P mindre n ett och ett halvt r har hon flyttat frn Berlin hem till Gteborg, separerat, varit med i en utstllning i ett kvinnohus i Tirana, medverkat i en samlingsutstllning p Bonniers konsthall, beskt Guggenheims museum i New York dr privata samlare donerat Hausswolff-fotografier, varit med p konstmssan i Miami, stllt ut i Helsingfors, blivit adjungerad professor vid Hgskolan fr fotografi i Gteborg och nu hennes strsta utstllning ngonsin i Sverige. P ett stt har hon ntt en slags milstolpe eller rundat sin egen spelplan, 41 r gammal. Sjlv ser hon utstllningen som en lgesrapport, lite frvnad ver mngden konstverk.

Efter invigningen utbrt en mindre medietsunami, med idel lovord, p landets kultursidor. Ngon siar om att hon kommer att rknas till vra klassiker om en sdr fyrtio r. Sjlv hller hon en lg profil och konstaterar att det r fantastiskt att hennes bilder berr mnniskor och visst kan hon se att hennes fotografier har en plats i konsthistorien, ven om hon tycker att hon r rtt smal.

     Det finns en drplighet i en del av mina bilder som jag tycker om. Filosofisk stol r min favoritbild.

     Den skulle jag vilja ha hemma och en dag kanske jag tar rd att montera och transportera den hem. ven om jag inte blivit rik p mitt konstnrskap, s kan jag frsrja mig p det i dag. P hll ser stolen ut som om den svvar, men nr man kommer nra s ser man hur den hlls upp med nylontrd. I den bilden finns en symbolik som visar p den barnsliga magin som finns inskriven i varje bild jag gr, frklarar Annika von Hausswolff med allvarsamma gon och en mun som har nra till ett varmt leende.

Nr hon vl ftt fatt i det som hon vill formulera, bygger hon upp sina bilder med en kriminalteknikers metodiska noggrannhet. Hon rr sig kring ett slags krna av problematik och nrmar sig den intuitivt. Det r inte s att hon gr omkring p stan med en kamera redo att skjuta av en bild eller att hon har ett arkiv med negativ som aldrig blivit kopierade, utan de bilder som verlevt, efter en inre dialog, har fotograferats. ven om det tagit flera r innan vissa av dem kommit till. Sjlva fotograferandet r i regel ver p en halvtimma.

Enda undantaget r serien Spke som hon fotograferade ensam under en natt i sina frldrars tomma lgenhet. Hon hjlpte dem med flytten, fick nycklarna och dokumenterade innanmtet i en kreativ gldjerush, p ett stt som hon aldrig jobbat p varken frr eller senare. Sjlv tror hon att en del av energin alstrades i bilderna, eftersom hon levt i de rum som hon fotograferade.

Ngot r det som hnder nr jag str och betraktar fotografierna som hnger i dubbla rader p de flaggstngshga vggarna i nedre vningen p Magasin 3: En brun och tom pappkartong, fotograferad uppifrn och ett par rda persienner med stora glipor fr mig att smle. Och nr jag kommer till bilden med ett par bltlagda strumpbyxor i ett vitt handfat bubblar jag av skratt. De tar mig direkt till barndomens sextiotal av nylon och tecken p vlfrd vidare till en tankekedja som bestr av kvinnlighet, frvntan och kanske besvikelse.

Andra bilder, som bortvnda personer fotograferade in mot hrn, ger mig ett ltt obehag, som att bjudas in i en familjehemlighet, men bara till en viss grns.

– Integritet r ett nyckelord fr mig. Det handlar om respekt och vrdighet och att ta ansvar fr sitt liv, sina relationer och sin konst. Integritet kan vara som ett staket, men med en grind dr man kan bestmma vem man vill slppa in, sger Annika von Hausswolff med stort allvar.

 

Fredag 22 februari, Stampen, Gteborg.

 

Lttnaden ver en lyckad vernissage r stor. Annika von Hausswolff r hemma med sin smkrasslige sjuring John Dexter. Han har precis blivit fotograferad vid kksbordet fr en affisch till vrldsbokdagen och gr sitt bsta fr att frhandla sig till ett sjtte och bltt och starwarsliknande lasersvrd av sin mamma. Lillasyster Naemi, tre r, r p dagis.

Annika von Hausswolff mr bttre n ngonsin. Det stora lyftet var att lmna Berlin, dit hon fljde sin exmake Johan Zetterqvist nr han fick ett konstnrsstipendium. Under de r de bodde dr var Annika von Hausswolff smbarnsmamma. Frsta barnet fdde hon 34 r gammal och andra barnet fyra r senare.

– Det var s jvla sknt att f barn och slippa fokusera p sig sjlv, sger hon och gr ingen hemlighet av att hon tidvis kmpat mot demoner och att det finns ett brddjup inom henne som hon ibland faller ned i och som bland annat tagit sig uttryck i en obarmhrtig och kritisk sjlvcensur nr det gller hennes eget skapande, en rejl energitjuv som gjort att hon ftt titta t ett annat hll mnga gnger nr hon skapat, fr att inte frdma sig sjlv.

S nstan ver en natt, nrmare bestmt den som skiljer mellan trettionionde mot det fyrtionde ret, vaknade hon upp och knde att nu fick det vara nog med alla nojor och all oro. Frn och med nu har hon bestmt sig fr att lita p sitt konstnrskap.

I den stora lgenheten finns inte ett enda av hennes egna fotografier. Den r ocks helt fri frn barndomsminnenas tyger och frgskalor i laxrosa, beige och sidenljusbltt, som s ofta terkommer i hennes bilder.

Hon gr ut p balkongen och tnder en cigarett, blser rken i riktning mot stra kyrkogrden. Nedanfr skrlar sprvagnarna frbi. Annika von Hausswolffs frldrar var bda sprvagnsfrare. De jobbade i skift, Annika och hennes lillasyster gick aldrig p dagis. De vxte upp i en lgenhet p Folkungagatan. Det finns inte s mycket mer att sga om det.

I tonren jobbade hon extra i Olskrokens fruktaffr och kpte en kamera, av mrket Kodak Instamatic, fr sin frsta ln. Motiven var frmst den egna hamstern och familjens kanin.

Vi pratar om slutet av sjuttiotalet och i brjan av ttiotalet, d klubbar som Errols brjade dyka upp i Gteborg. Annika som d hette Sderholm serverade jordntter och lsk p musikklubben Rockers i Grda. Musiken och frmst punken hade en stark dragningskraft p henne.

– Nr jag vxte upp var musiken en viktig identitetsmarkr. Fr mig blev punken en roll, ett stt att skilja sig frn mngden, som en motreaktion, sger Annika von Hausswolff som gjorde ett redigt frsk att brja p Hvitfeldtskas sociala linje, men hoppade av efter sex veckor eftersom det var trkigt.

Hon fick tips om att skivbolaget Radium, som senare huserade i Hagabadets lokaler i ett kluster av experimentella musikmakare och konstnrer, behvde en hjlpreda. Hon gick dit och fick jobbet. En av garna hette Carl Michael von Hausswolff. Men det skulle drja flera r innan de blev ett kta par. Annika von Hausswolff hjlpte s smningom till med att klippa och klistra skivomslag p ett ljusbord.

– Det var en fantastisk tid med mycket kreativitet, som en annan vrld p ngot stt, med mycket av allt. Radium blev min konstskola och Micki var min vgvisare in till konsten, sammanfattar Annika von Hausswolff.

Vi pratar om en tid d en konstnr som Carl Michael von Hausswolff gjorde en performance som bestod i att sitta i en lokal i en vecka i strck med en tupp i en bur och ett gevr vid sin sida som han avfyrade en gng om dagen, med sikte mot buren. Om tuppen hade tur verlevde den.

Och vi pratar om ett Gteborg rikt p svartklubbar som sjd av alternativ musik med dagsfrska ltar frn punkband och  andra experimentella konstellationer med namn som Peristaltiska rrelsen.

Annika von Hausswolff sjng i bandet Cortex och umgicks i samma kretsar som musikern Freddie Wadling och fotografen Tom Benson. Hon delade deras faiblesse fr skrckfilm och skrcklitteratur.

En dag hittade hon en kamera p Hagabion, tog den med sig och brjade fotografera och framkalla sina bilder i ett lnat mrkrum. Hon gick Sven Winquist tvriga gymnasieutbildning i foto och arbetade under en tid som kopist p Gteborgs-Posten och nrde en drm om att bli dokumentrfotograf av samma kaliber som Anders Petersen och Christer Strmholm. Hon gjorde ett rligt frsk att dokumentera livet i ett kollektiv p Allmnna vgen i Majorna som kallades fr Grna huset.

– Det gick inte alls. Jag knde mig jttedum, som om jag tog ngonting. Det var inte alls min grej, konstaterar hon och skrattar gott t minnet.

Mtet med Konstfack 1991 blev en stark kontrast till tiden med Radium. Det handlade mycket om ett nytt och teoretiskt stt att tnka kring konst och bild, men ocks en tid dr feministiska teorier diskuterades flitigt.

– De har gett mig verktyg bde i mitt privatliv och som konstnr, ppekar Annika von Hausswolff.

I dag glds hon t stimulansen i att undervisa och de elevdiskussioner hon kan dra igng p Hgskolan fr fotografi i Gteborg, dr hon delar tjnsten som adjungerad professor med konstfackskollegan och vnnen Lotta Antonsson.

– Man mste ta ansvar som konstnr och gestalta de bilder som kommer till en och man mste vara medveten om vad man hller p med, sger hon och tillgger att hon tror p att konsten r en viktig kraft i vra liv, att den frndrar mnniskor, frutsatt att de vill bli frndrade.

Sjlv har hon valt att tacka nej till offentliga uppdrag. Hon vill inte att folk skall ramla p hennes bilder, utan sjlva vlja att g och se dem.

 

Mndag 3 mars, Gteborgs innerhamn:

 

Frn Annika von Hausswolffs atelj hgt upp i ett tegelhus vid Klippan har man parkettplats till en lvsborgsbro i kvllsbelysning, likt en gigantisk manverpanel. Hr kan hon sprnga ljudvallen med musik av Nick Cave och PJ Harvey.

Vissa saker kommer flygande till en, som chans p en egen atelj i ett omrde som stod hgt p nskelistan och utsikten drtill.

Det r brjan p en ny tid. En tid som handlar om att frska nrvara i nuet och njuta frukterna av ett mngrigt arbete. Och att fortstta verka kring den krna dr det egna konstnrskapet har sitt ursprung.

Sedan Annika von Hausswolff flyttade hemifrn har hon bytt adress tjugofem gnger. Hon skyller p ett slags fysisk rastlshet, mer n ett eget skande. Den har stillat sig nu. Hon behver inte rra p sig lika mycket lngre. Det rcker med att iaktta barnens rrelser och vila i dem. Barnens far och hon utgr ett gott team, en frutsttning fr hennes egen rrlighet som internationell konstnr.

Hrnst vntar en utstllning i USA och en triennal i italienska Turin. Det finns bilder som fladdrat frbi i medvetandet och blivit fragment och till ider i skissboken. De bilder som fortstter att gra sig pminda har goda chanser att bli till en bild. Innan dess har de varit utsatta fr en stor prvning.

      Det r tur att jag har deadlines. Hade jag inte haft det skulle jag inte jobba, utan plocka med annat och antagligen sitta och lsa, sger Annika von Hausswolff som hellre vljer att lsa nyheter p ntet, framfr att lsa papperstidningar eller att titta p TV.

Dremot djupdyker hon grna i  psykologiska fackbcker eller kopplar av med en skrcknovell av favoritfrfattaren John Ajvide Lindqvist. Han r fr vrigt skribent i den konstbok som i dagarna kommer ut om Annika von Hausswolff.

- Sjlv har jag inte koncentration nog att formulera en lngre text, men jag r vldigt frtjust i ord. Skyddsnisch r ett sdant ord som jag tycker om. Det sg jag p en skylt nere vid spren p tunnelbanan fr ngra r sedan, sger Annika von Hausswolff som roar sig med att hitta omstndliga titlar till sina verk.

Hennes nuvarande utstllning heter Ich bin die Ecke aller Rume och r en strof ur en lt av det tyska hrdrocksbandet Rammstein.

 

Fotnot: Utstllningen p Magasin 3 i Stockholm pgr t.o.m 8 juni.

 

Pltade ett test fr The Petrified couple i frrgr med ett URUSELT resultat. andra sidan fick jag en tydligare bild av vad det r fr slags bild jag egentligen vill t.

 

Mycket lg kamera, ftterna i frgrunden, fnster i bakgrunden som en ljusfond, trgolv och rda strumpbyxor p en fot.

Ett slags stilleben.

 

Anteckning ur Annika von Hausswolffs arbetsbok.

 

Byline: Agneta Slonawski

 

Bildbyline: Peter Claesson

 

NAMN Annika Elisabeth von Hausswolff

FDD 30 oktober 1967

FAMILJ Barnen John Dexter, 7 r och Naemi, 3 r.

BOR i en lgenhet nra Stampen i Gteborg

YRKE konstnr och adjungerad professor p HFF, Hgskolan fr fotografi i Gteborg

AKTUELL med fotoutstllningen Ich bin die Ecke aller Rume p Magasin 3 i Stockholm

OCHɊr en fena p bollsporter, allt frn handboll till biljard.

 

Verktyg: Storformatskamera och frgfilm. Just nu en helt vanlig smformatskamera och svartvit 35 millimetersfilm.

 

5 frgor

Annika von Hausswolffs frhllande till:

 

Tyger: Tyg r brare av minnen. Det r ofta det frsta fysiska material vi kommer nra redan som sm.

 

Hundar: Jag gillar inte hundar. Hundbajset var en av de orsaker som gjorde att jag ville flytta frn Berlin.

 

Vatten: Jag lskar alla former av vatten och lngtar stndigt till havet.

 

Blixtar: Det r en fantastisk uppfinning. Just fr att det r s onaturligt och obarmhrtigt.

 

Tri-ex film: Det r en klassisk lsklingsfilm – en vn i nden. Kornet r s vackert och ven om man ver- eller underexponerar s kan man nd f ut ngot av den.

 

3 rster

om Annika von Hausswolff

"Annika r en av de mest sjlvkritiska personer jag trffat. Nlsgat dr hennes konst ska komma igenom r otroligt smalt. Hon r bde fragil och medveten; en person med vldigt stor integritet som har knsla fr det absurda. Det har tagit mig lng tid att lra knna henne. Jag kan tnka mig att hon hellre reser sig upp och gr frn en situation som hon inte knner sig komfortabel i, n att fortstta i den.

 

David Neuman, konsthallschef p Magasin 3

 

Hon r en otroligt lojal vn som alltid hr av sig och som man kan vara vldigt uppriktig med. Och hon har en tydlig smak, men ofrutsgbar som gr att det r svrt att veta vad som skall falla henne p lppen.

Efter att hon blev mamma har hon blivit nnu mer handfast i sitt parerande av livet. Hon r mlmedveten och har inte valt modersrollen framfr konstnrskapet, utan lyckats med att f ihop att vara en bra mor och konstnr samtidigt.

 

Pamela Jaskoviak, frfattare och vn sedan 15 r.

 

Vi var gifta i sex r och r fortfarande goda vnner. Annika r en otroligt geners person, men ganska vaksam p ett stt som gr att hon ser till att inte bli utnyttjad.

Jag tror att hon fljt den vg som hon stakade ut som ung. Hon inspirerades av personer som Tom Benson.

Jag tycker inte att hennes konst r sluten, ven om hon sysslar med sitt inre och sin uppvxt, s har hon ngot att sga andra med sitt bildsprk och sina symboler.

 

Carl Michael von Hausswolff, konstnr och kompositr, f.d. make.