Ingress:

Många känner sig nakna utan den. En del letar efter det rätta exemplaret hela livet. Den är definitivt ett kvitto på social status.

Vi pratar om handväskan – en kvinnosymbol som ursprungligen bars av män – och som väckt starka känslor.

Bröd:

Den må vara gjord av imiterat krokodilskinn, broderat tyg, plast eller kalvskinn, men den är min handväska och som kvinna har jag en speciell relation till den. Eller inte.

Huvudsaken är att den är praktisk, om ni frågar mig. Men jag vet flera som är beredda på att lägga åtskilliga tusenlappar i jakten på den perfekta handväskan.

Väskdesigner Johanna Davidsson är en av dem. Hon har en hel klädkammare med ett snillrikt hyllsystem med plastbackar och hängande tyghyllor som i vanliga fall är avsedda för skor. I dem har hon sorterat in sina kuvertväskor. Överallt står handväskor i alla former och färger. Tvåhundra till antalet för att vara exakt. Sinnestillståndet i den fyra kvadratmeter stora garderoben beskriver hon lika njutningsfullt som när en sommelier avsmakar ett vällagrat årgångsvin i sin egen vinkällare:

”Som ett lyckorus med inslag av en doft av läder.”

– Jag har alltid haft en passion för handväskor ända sedan jag var liten. De omgärdades av mystik och kvinnlighet, säger hon och drar ett djupt andetag.

I dag är hon väskdesigner och håller som bäst på med sin nya kollektion. I den finns både personliga och exklusiva väskor. De görs i ett fåtal exemplar och de tillverkas för hand i Sverige, till ett pris från tvåtusen kronor upp till runt tiotusenlappen.

– Jag gör väskor som jag själv skulle vilja bära, säger Johanna Davidsson som tillverkade sin första väska av papper, på dagis, och lätt skulle låta sig kallas för väskoman, utan att skämmas.

Ibland går hon in i sin skattkammare för att insupa rikedomen och för att finna gamla handväskor som hon glömt fanns där. Till vardags använder Johanna Davidsson ett femtontal av dem. Den absoluta favoriten är en cognacsfärgad Gucci-väska inköpt via ombud i Milano. Naturligtvis äkta med såväl intyg som serienummer. Prislappen ligger på åtta tusen kronor för denna halvmånformade tingest i färgat skinn, djup som en treliterskastrull.

– Varumärket Gucci står för kvalitet och en förståelse och för ett gediget hantverk. Det är så jag vill se mig själv som designer och det är det jag vill signalera som person. Väskan har blivit en statussymbol om att man uppnått något speciellt här i livet, säger Johanna Davidsson som menar att handväskan är en stilbärare med vilken man enkelt kan lägga till och dra ifrån helhetsintrycket – allt efter behag och klädsel för dagen.

Då pratar vi om både kvinnor och män. Även om mäns handväskor i dag oftast är åt det sportiga hållet eller en del i ett unisexmode.

Men det var egentligen männen som började bära det som så småningom skulle utvecklas till det som vi för ett gemensamt namn kallar handväska. Redan på romartiden bar män på en liten påse av skinn att ha mynt i. Under medeltiden utvecklades den till en slags magväska som man hängde runt midjan. När kvinnorna började ha ansvar över hushållet skapades ett väskskärp, ungefär som ett smidigt snickarbälte, där man hade pengar, nycklar, saxar och annat som behövdes i vardagen.

De första finväskorna kom till någon gång på 1200-talet och dinglade som ett vackert attribut från klänningens gördel. Ungefär 200 år senare började väskan prydas av handmålade motiv och släktvapen. Det är härifrån som vi fått vår tids monogram och logotyper.

Så fort det sociala livet ställde krav på att ha med sig saker, som solfjädrar och parfymflaskor, på tillställningar, var den lilla aftonväskan född. Först i slutet av 1700-talet föddes förlagan till den handväska vi ser i dag. Handledsväskor i silke och kuvertväskor i hårda material som sköldpaddsskal användes i tillverkningen. När resandet ökade i slutet av 1800-talet blev det allt vanligare med läderväskor som hade riktiga handtag. De såg ut som miniresväskor och hade ofta både biljettfack inuti och lås utanpå.

Runt 1900-talet uppkom flera av de märken som vi ser i dag: Louis Vuitton som hade renommé för att göra kungliga resväskor, Hermès var sadelmakare åt aristokratin och Prada och Gucci kom med fiffiga innovationer på väskområdet.

Snart började en uppsjö väskmodeller spridas på marknaden. Den lilla handväskan, liksom kuvertväskan blev vanlig och nätkassen likaså. På 30-talet var det populärt med motiv som tåg och flygplan. På 50-talet blev tonåringarna en köpstark grupp och det dök upp mer lekfulla väskor i affärerna. Akrylplasten gjorde sitt inträde och väskformerna blev alltmer kantiga.

Hermès handväska som bars av Grace Kelly är en typisk 60-talsväska. Nu blev modet mer androgynt och en och annan man började bära axelremsväska. På 70-talet var det hippieinspirerade tygväskor med tryck som var i majoritet. Kanske blev det en motreaktion på 80-talet, då det kom attachéväskor och striktare modeller. Det var ungefär då som väskorna blev större och en liten väska i väskan blev vanligare.

Under 90-talet börjar den första märkeshysterin med handväskor ta riktig fart. It-väskan föddes i olika färger och i en enkel modell där man fick plats med dator, plånbok, skor och en bok.

En del menar att det var just it-väskan som banade väg för den moderna märkesväskan och lockade till sig en större och en allt yngre köpgrupp i och med sin nåbara prislapp. Numera sätter modehusen handväskorna i knäet på kändisar som Paris Hilton och Jennifer Lopez. Ett marknadsföringstrick som visat sig ge gott resultat. Så fort paparazzifotograferna gjort sitt, sprids väskbilder till tidningar och modebloggar. Modehusens väntelistor på ”kändishandväskor” blir lika långa som förväntningar på nästa modell blir stora.

Det har resulterat i att dyra märkesväskor knappt passerat catwalken i Paris eller Milano förrän väskkopior i snarliknande modeller dyker upp på gator och torg i Europa, några månader senare.

En som vet att skilja en äkta handväska från en kopia är Jessica Hjerpe. Hon var först i Norden med att starta företaget Fnitter där hon hyr ut märkeshandväskor till medlemmar. De betalar en månadsavgift på ett antal hundralappar, beroende på hur exklusiva handväskor de vill hyra. De får väskan via posten och får byta så ofta de vill.

– De som precis blivit medlemmar brukar byta ett par gånger i början, sedan brukar de hitta en favorit som de har ett tag, säger Jessica Hjerpe.

Den mest uthyrda handväskan bland de fyrtiotal som finns hos Fnitter är en väska med märket Bayswater. Den näst mest populära inbytet är en plisserad väska från Miu Miu.

Jessica Hjerpes egen favorit alla kategorier är förstås en Gucci, eftersom den är ergonomisk och passar till jeans.

– Men om jag skall ha en liten väska när jag går till teatern, väljer jag en Clutch från Mark Jacobs. Väskan medför att man känner sig vacker. Det spelar ingen roll om man är osminkad eller har en tråkdag. Handväskan gör mig välmående. Jag tar plats genom att bära den och jag känner mig, trygg, konstaterar Jessica Hjerpe som är en stolt bärare av märkesväskor.

En av de dyraste väskorna i dag är Hèrmes handväskor som kännetecknas av att sys från första stygnet av en och samma hantverkare i Paris. Den är gjord av krokodil- eller kalvskinn och tar cirka 18 timmar att tillverka. Den kostar runt 60 000 kronor och görs i en begränsad upplaga varje år.

Äger man en sådan riskerar man att bli utnämnd till stilikon. Om Susanne Ljung, programledare för modeprogrammet Stil i P1, blev kallad för det vet jag inte, men det utbröt en handväskdebatt på landets kultursidor för två år sedan, efter att hon köpte en hutlöst dyr märkesväska. Numera vägrar hon att uttala sig om handväskan över huvud taget.

Vips stod kvinnors konsumtion och i synnerhet handväskan i skottgluggen som en symbol för begäret efter dyra produkter, på ett sätt som Lars Adaktussons svindyra märkesklocka, antagligen aldrig skulle bli föremål för, om den nu visats i bild på den tiden då han arbetade som nyhetsuppläsare i TV.

Oavsett om vi använder handväskan som kuttersmycke för att tala om vilka vi är eller ej, så är det väskans innehåll som är av betydelse. Många kvinnor går omkring och bär på en del av sina liv i handväskan; lappar som man inte vill skall ligga synliga på skrivbordet sopas ned i väskan, plånboken med kort på de kära finns där, mobilen med närkontakt till bekantskapskretsen och almanacken med noteringar om dåtid och framtid finns där. Plus lite andra hemligheter.

Man går lika lite i en dams, eller gummas, eller flickas, eller kvinnas handväska, som man genomsöker någons fickor eller kollar i någon annans plånbok, utan att be om lov. Där kan finnas sanningar som man inte vill ha reda på – eller en livlina att hålla i.

Handväskan kan till och med betyda trygghet. En ung kvinna, ägare av två äkta Miu Miu-väskor berättade nyligen för mig att hon hade en stark väskdröm under tiden hon gick i terapi. Allting omkring henne rasade; huset, väggarna – det enda hon fick med sig i drömmen var sin handväska. Därmed kände hon sig helt lugn.

För en del är handväskan ett arbetsredskap – ett ställe att förvara mobil, plånbok och nycklar i. Punkt. Funktionen är onekligen en viktig parameter. Att ha en handväska som går att organisera, så jag hittar lätt i den. Numera finns det väskor där en lampa tänds så fort man öppnar dem.

Victor Svenning som tillsammans med sin bror äger en av Göteborgs äldsta väskaffärer, Wasséns med över 140 år på nacken, satsar gärna på ljust foder för att hitta bättre i sin egen väska. Även om det fort blir smutsigt. Han rabblar snabbt upp tre viktiga kriterier för en bra handväska:

– Kvaliteten, designen och funktionen. Prislappen, spelar in, men kommer sist, säger Victor Svenning som arbetat i väskaffären sedan han var 15 år och som för närvarande har en svart favoritväska med långt axelband som sin favorit.

Frågan är då om den perfekta handväskan finns. Svaret är nej, om ni frågar mig. Det handlar nog mer om olika perioder i livet, om olika stilar och behov.

Väskkonnessörer av rang menar att vi går mot ett framtida klassiskt och hållbart väskmode, förmodligen i svart. Men färger som cognac och mörkbrunt kommer till våren. Den som vågar kan lägga till en liten röd prick, i form av en handväska, till utstyrseln och samtidigt signalera mod. Eller inte.

Böcker:

Väskor – en passion av Johanna Davidsson.

Väskor – 50 modeller att göra själv av Cilla Ramnek.

De skamlösa av Sisela Lindblom.

Yppighetens nytta – Jonas Frycklund.

Hemsidor:

www.adoradesign.se

www.fnitter.se

www.glamorama.se

Väskmuseum:

I Amsterdam:

www.tassenmuseum.nl

I London:

www.ftmlondon.org

Bildtext till Johanna Davidsson:

– Det hörde ju inte till vanligheten att en kvinna i en mellanstor svensk stad gick och köpte en Louis Vuitton-väska för 20 år sedan, säger Johanna Davidsson som menar att anledningen till att kvinnor gör det i dag är att de tjänar mer pengar, samtidigt som det bör ses som ett tecken på att kvinnor är beredda på att ta för sig och ta plats både i styrelserum och i samhället för övrigt.