Nr jag fick brstcancer upptcktejag att jag har vldigt vackra brst. Det hade jag aldrig tnkt p tidigare. Jagbrjade spegla mig p mornarna och knde p dem nr jag hade badat. Jag kundetitta p dem, lite frundrad.

Jag fick diagnosen mitt i sommaren och fick vnta ganska lnge poperation. Jag frgade lkaren om det pverkade prognosen ngonting om jagvntade med operationen. Men det hade ingen betydelse. Och d vilade jag i det.

Nu fick vi hela sommaren p oss att uthrda detta smrtsamma. Detvar riktigt, riktigt hisnande. ena sidan var det ngon slags euforisk gldjever att finnas till, att ha ftt lov att finnas med i ett sammanhang. I ettliv.  andra sidan kanske det varslut. Man kan inte sga att det var ett val. Utan pltsligt blev livet vldigtnrvarande. Allt fick starka frger.

Min man,mina barn och jag har aldrig kommit varandra s nra, varken fre eller efter.Nu r det vardag igen.

Det r tv olika delar i det hr. Det ena var att jag skulle tabort brstet, men det kom i bakvattnet p ngot stt. Det andra r ju detlivsfarliga: Vart skall detta leda hn? Jag vet ju att var fjrde som insjuknari det hr dr inom fem r.

Nr operationen nrmade sig, tyckte jag att det var svrt att bliav med brstet. Det var en stympning. En stor del av min identitet skullefrsvinna. nd har jag aldrig tillmtt mina brst ngon strre betydelse, mern nr jag ammat.

Det var inte rdslan, utan ovisshet och sorgen som tog verhanden.Nr jag blev inlagd p sjukhuset, tnkte jag: Nej! och bad om permission fratt min man och jag skulle ta avsked frn mitt brst. Det var faktisktjttefint, men det var jobbigt ocks. Jag verraskade honom med att hyra etthotellrum.

Min cancer var inte spridd, men det var en mycket aggressiv sort.Man har en skala frn ett till nio och det hr r nio. Den r egentligen inteknslig fr ngonting. Jag r ju vldigt tacksam fr det dr simskolemtet frjag vet inte nr jag hade upptckt den annars.

Det har kommit fr mig att jag aldrig ser brstopererade kvinnorp badhuset. Jag vet inte om de inte vill visa sig. Drfr har jag bestmt migfr att visa mig naken dr. Jag knner mig lite stolt fr det. Jag vill visaatt det r okej med ett brst. I brjan tnkte jag att jag skulle gra enbrstplastikoperation, s fort det hade gtt ngot r eller s, men jag grabsolut inte det nu.

Jag r sjttestolt ver det brst jag har kvar. Jag ser ut s hr och det r okej attse ut s hr. Det r inte viktigt fr mig att f ett nytt brst.

Sjlvklart har det en stor betydelse sexuellt. Det r som om detligger en tandlkarbedvning dr som brstet suttit. Det r en annorlundaknsla att bli smekt dr. Men det ger ocks en knsla av att jag finns till: Tamig ven dr jag inte r som jag ska, dr det r fult. Man kommer nstannrmare mig som person nr jag blir smekt dr.

Ju nrmare man r dden, eller tankarna p dden, ju starkare blirlivet. Det har gtt tre r och jag r fortfarande lg.

Ett tag efter brstcancern fick jag malignt melanom i benet. Dethar tagit mig ganska hrt. Fr d hade jag brjat hmta mig frn brstcancern.

Nu gr jag p kontroller fr huden fyra gnger om ret och frbrstet gr jag tv gnger om ret. Mina odds att bli en ldrande kvinna harminskat, om man sger s.

D kan man tycka att jag bara ska gra det jag tycker r roligt.Men det gr jag inte. Jag lever lugnt och lite trkigt. Jag r mn om minarelationer. Jag cyklar mycket. Jag vet inte vad det symboliserar. Det r precissom om cyklingen, sjlva frflyttandet, skyddar mig frn dden.

Jag kan inte tnka lngt fram. Det jag tnker p r att verleva.Det mste jag gra detta ret. Det gr inte annars.

 

Berit, 53 r, sjukskterska

 

Det r en annorlunda knsla att bli smekt ver omrdet dr mittbrst satt.

 

Berttatfr Agneta Slonawski

Bildbyline:Emelie Asplund

 

Bildtext:

 

Livetr stort; det rvidunderligt och mrkligt. Det blev vldigt tydligt fr mig nr jag fickbrstcancer. Pltsligt vet man att dden finns dr. Den har funnits dr helatiden, men det blir inte verkligt frrn man konfronteras med den sjlv.