Ingress:

Katarina Liljeröd och Anders Johansson har byggt ett eget betonghus i Norsesund. Det har tagit dem fem år att bli nästan färdiga. Sedan flytten från Majorna har de förverkligat en dröm och förenat skogstomt med byggvision.

Bröd:

Betongkolossen ser stundtals ut att lyfta från marken, tack vare den täta fönstersättningen. Varje ruta har ett eget skogsmotiv från svampskogen utanför och längst bak i fonden blänker sjön Mjörn.

– I början tyckte jag att det var alldeles för många fönster inplanerade, men nu skulle jag vilja ha många fler och större, säger Katarina Liljeröd och skjuter Hajomfönstret åt sidan för att komma ut på skuggsidan av huset och de höga ekarna.

Här mäter den rödslammade betongväggen sju meter till taknock. På motsatta sidan är den en meter kortare och ger därmed pulpettaket en lutning på sju grader.

Det har gått fem år sedan flytten till Norsesund, i närheten av Alingsås. På den tiden har de bildat ett byggteam och gjort otaliga val. Men det var först för två år sedan som det var dags att flytta in på övervåningen i eget sovrum. Fram tills dess bestod den av en solid betongplatta, ett skal av väggar och en dubbelsäng mitt i rummet. I dag finns det tre sovrum, en bibliotekssmyg och ett blivande badrum med bastu. Plus en tilltänkt hörnbalkong mot sjön. Fästena är redan på plats nedanför fönstren.

– Snurrfåtöljerna står här för att man skall kunna vända sig ut och titta på sjöutsikten, säger Katarina Liljeröd som sitter på just här och varvar ner en stund efter jobbet, nästan varje dag.

Hon hade vistats en del på platsen, via en vän i närheten. Anders kom med idén om ett betonghus som han själv kom att rita. Det ledde till att han tog ledigt och blev byggledare i sex månader när allt kom igång.

– Jag är rädd för fuktskador och skeptisk till plast i väggarna. Därför blev det ett betonghus, eftersom det andas, inte blir så torrt på vintern och har en behaglig temperatur på sommaren, säger Anders Johansson som även föredrog ett underhållsfritt hus; därav en pigmenterad fasad med stänkputs.

Han är civilingenjör och möbelsnickare. Det senare förklarar varför hela huset är fyllt av hans egenhändigt byggda möbler och små byggdetaljer. Det tillsammans med makans färgval och inredning med saker från 50-, 60-, och 70-tal – ger en mjuk och personlig känsla till det hårda materialet som betong ändå är.

I dag finns det inget som tyder på det drama om utspelades när det var dags för att gjuta bottenplattan i bottenvåningen för fem år sedan. De visste att det inte gick att köra stora betongbilar på den lilla vägen ned mot huset. När leveransen ändå var på väg en fredag mitt i sommaren, så kom det ändå en stor bil tungt lastad med betong nedkörandes mot huset. Den körde i sönder underredet och resten av betongkaravanen fick vända och köra till tippen istället. Det var ett eldprov att snabbt få fram betong till resten av bottenplattan. Det var en rivstart på betongbygget och en försmak av logistik på hög nivå.

När övervåningen skulle byggas gick det bättre. Då fanns träbalkar i taket och stämp av stål som stöttor på plats i god tid. Först lades ett tak av korrigerad plåt som en slags gjutform. Sedan tätade de noga för alla rör och håligheter där det senare skulle gå vatten eller ledningar. Just för att det inte skulle spruta ner betong i hålen och hamna på undervåningen. Sedan var det dags för betongbjälkar och att pumpa ut själva betongen.

– Det går åt ungefär 2,5 ton per kubikmeter så här uppe är det väl cirka 90 ton, säger Anders Johansson som tillstår att han var rejält nervös, särskilt under momentet med betongbjälklag.

Konstruktionen måste vara väl genomtänkt för att bära de tunga balkarna och betongmassan ovanpå. Inte nog med att betonghus andas, det är tyst mellan våningar och väggar också.

– När vi pratade om planlösning var vi på det klara med att vi ville ha två våningar och inte öppet till nock, på grund av ljudet, säger Katarina Liljeröd som minns hur lyhört det var i hyreshuset som de bodde i förut.

Även om paret ser ljuset i tunneln på sitt livs byggprojekt, så pågår det fortfarande flera stora delprojekt som skorten och öppen spis. I dag försöker de metodiskt beta av en sak i taget. Ett exempel på det är trappan upp till övervåningen - halva trappan är byggd av ek och halva är fortfarande i överblivet byggvirke. I trapphusets har Anders Johansson passat på att forma väggen med egna händer genom att göra ett par nischer som för tankarna till ett stilla kyrkorum. Där i står värmeljus.

Vid trappans slut står man med fötterna på ett värmegolv som paret lagt själva och klätt med granitkeramik. Det täcker hela undervåningen och får fönsterspelet och takrymden att landa. Undervåningen är ett stort rum med undantag av arbetsrum och toalett.

In till kontoret hänger en röd skjutdörr som Anders tillverkat av plywood och pressat på laminat. Den får utgöra en komplementfärg till den ljusgröna ryamattan i vardagshörnan på andra sidan rummet. Den är handknuten av Anders föräldrar någon gång på 60-talet.

Både fläktkåpa och diskmaskin är inbyggda bakom standardluckor från IKEA. Men när paret skulle komplettera med överskåp ovanför kyl och frys var just den storleken slut och sortimenten hade utgått. Därför slog de till på smala luckor som överskåp. Anders har byggt in hela paketet i en ram som målats svart. I samma tjocklek och stil som den laminatpressade bänkskivan som pressats på plywood och kryddhyllan som är insprängd i väggen ovanför gashällen. I det här köket finns varken spis eller induktionshäll. Utan gasoltuben står på utsidan köket och räcker nästan i ett helt år för det här hushållet med ett tonårsbarn hemma.

På andra sidan väggen finns diskbänken med en fornasetti-tapet som också fått bli stänkskydd ovanför matlagningsplatsen.

– Idén fick jag av min vän och granne som höll på att klä ett skåp med det mönstret. Jag hr klippt ut en del foton och ramat in och get bort i present, berättar Katarina Liljeröd.

En del väljer gott om skåpsutrymme. I det här öppna köket fick den ytan stå tillbaka för en glasdörr ut mot frukostverandan och morgonsolen. Katarina kom på att man kan använda överblivna armeringsmattor av järn till klätterställningar för blommor. Nästa steg var att sammanfoga dem med en träkonstruktion. Innan sommaren är över hoppas de ha en insynsskyddat spaljé med klättrande grönska. Vid ena sidan av verandan föreslog Katarina breda trappsteg att sitta på. Det blev istället flera soffor med små väggfasta sidobord istället.

– Jag håller på och gör en gräsmatta för första gången. Här nere skulle jag vilja bygga en trädgård med olika rum i, säger hon och pekar i riktning mot pendeltåget och Norsesunds station.

I och med flytten från storstaden har hon hittat en ny hobby – gräsklippning och trädgårdsarbete. Vintertid är det vedklyvning och eldning som ger samma meditativa lunk. Det är hon som sköter eldning som bär upp husets största energikälla, främst under den kalla årstiden.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Christer Olofsson