Bob Hansson har upptrŠtt
infšr fullsatta sportarenor och varit omslagspojke i pressen. Men det Šr i
radioprogrammet Tankar fšr dagen som han nŒtt Šnda in i sovrummen. Nu finns
hans tŠnkvŠrda ord i bokform. Han vill inget mer Šn att fšrŠndra vŠrlden. Med
snŠllhet.
Bob Hansson kommer emot mig
som ett yrvŠder med ett hemgjort plastpŠrlhalsband om halsen. Med ett fast
handslag och en orolig blick scannar han av det avlŒnga rummet. Tills jag
nŠmner att jag vaknat av en mardršm. DŒ spŠntar han fast blicken i min och
stŠller sekundsnabbt in sig pŒ samma frekvens. …ppnar sig och Šr beredd pŒ att
finnas dŠr och lyssna. Ta emot. Om sŒ behšvs.
Det Šr ingen bild jag skulle
vŒga nŠmna, fšr Bob Hansson vill helst inte prata om sig sjŠlv. Eller hur andra
kan tŠnkas uppfatta honom. Det inger en dšdlig trštthet. DŠrfšr fŒr omskrivningen
stanna vid andras berŠttelser. Nej, han vill hellre prata om glŠdje; att han
dagen innan varit ute i skogen med femŒrige sonen Povel, att de har skrikit
ÓRonja-ršvar-lika-rop frŒn en klippa, rakt ut i sjšn.
Det Šr en sŒdan dŠr konstig
vŒrdag, dŠr sommaren kom šver natten. Ett sŒdant dŠr dygn, dŠr man kan fŒ fšr
sig att saker och ting Šr i ršrelse, att en fšrŠndring Šr pŒ gŒng.
Det Šr som om Bob Hansson har
rundat ett hšrn. Han har ingen manager som skšter hans bokningar, ingen vŠn som
stŠller upp som sekreterare, utan svarar sjŠlv i telefon nŠr nŒgon ringer och
fšreslŒr ett uppdrag. Nu har han sjŠlv, fšr fšrsta gŒngen pŒ mycket lŠnge,
tagit initiativ till ett gig. PŒ en bar.
– Det blir en annan
slags lyssning, en mer interaktiv stŠmning pŒ en bar. Blickarna sveper och det
blir mer som ett ÓviÓ i det hŠr lilla formatet. Det kŠnns skšnt att tŠnka pŒ,
fšr jag tycker om nŠr det Šr lŠtt och orosbefriat. DŒ blir det prestigelšst,
utan prestation. Det var dŠrfšr jag valde det hŠr en gŒng i tiden, sŠger han
och slŒr ut med hŠnderna som att fšrtydliga det som redan sagts.
Fšr tjugo Œr sedan debuterade
Bob Hansson med diktsamlingen ÓHeja VŠrldenÓ. Innan dess gjorde han ungefŠr samma
sak i Œtta Œrs tid, utan att fŒ betalt. Det vill sŠga; han skrev bland annat
dikter och Œkte runt och lŠste upp sina texter fšr en mindre lyssnarskara.
Han tycker om saker som gšr
kroppen mjuk. Roliga saker. Lustfyllda saker. Det innefattar Šven utmaningar.
Som den nya barfšrestŠllningen som heter ÓKan vi vara
snŠlla nu, fšr sedan dšr vi faktiskt.Ó Den som han Œker pŒ turnŽ med i hšst.
– Det Šr ett steg mot
komedi. Jag vill prata allvar med min publik, men jag vill gšra det pŒ ett
roligt sŠtt, sŠger Bob Hansson och fšrklarar att det hŠr pŒ baren Šr nŒgot helt
annat Šn teater eller att hŒlla en fšrelŠsning.
Men med det inte sagt att han
inte vill hŒlla fšrelŠsningar. Det gšr han mŒnga gŒnger per Œr, frŒn sšder till
norr. FrŒn FšrsŠkringskassan till smŒ obskyra fšreningar och stora
organisationer.
– Jag Šlskar att hŒlla
fšrelŠsningar utanfšr kulturbubblan. DŠrfšr att det Šr deras chef som bestŠmt
att de skall gŒ och lyssna pŒ mig. Och det Šr jag som ska vŠcka dem. Det kan
bli en grej av att de inte vet vem Bob Hansson Šr eller att de har fšrdomar mot
lŒnghŒriga mŠn. Jag tycker om att det jag sŠger skall anvŠndas till nŒgot, inte
bara att det skall vara en trevlig stund. Jag vill att det skall fšrŠndra
nŒgot. Fast fšrŠndring lŒter sŒ vŠldigt tungt, fšrklarar Bob Hansson och fyller
pŒ mitt blŒ vattenglas med orden: SŒ, nu har jag fšrŠndrat nŒgot!
Vi sitter hšgt upp med
panoramautsikt šver Stockholm. FinlandsfŠrjan skall snart anmŠla sin ankomst
via en ršst i en hšgtalare, som tackar fšr den hŠr gŒngen. SmŒ fŠrjor pilar
fšrbi i riktning mot Gršna Lund och Skansen.
Bob Hansson Šr uppvŠxt i Helsingborg
och har bott i Malmš, en stad han hela tiden ŒtervŠnder till. Han fšddes pŒ en
bŒt av en ung mamma. Och nej, det Šr ingen skršna som hŒlls vid liv fšr att
vŒrda ett kittlande narrativ. Hon var nitton Œr, var i sjunde mŒnaden, arbetade
som kallskŠnka pŒ en TysklandsbŒt med destination
Helsingborg. Barnet fšddes, med hjŠlp av arbetskamrater ombord, och bars iland
i en bršdkorg.
SŒ fšddes en poet. Eller en
pojke som fick namnet Bob. Han vŠxte upp med sin mamma och en frŒnvarande
pappa. Var stškig i skolan och hade svŒrt att hitta en plats, kŠnde sig
obekvŠm. I smŒskolan var det tufft. I hšgstadiet var det tuffare. Det kan vara
en av anledningarna till att, som han sŠger: Ó Tittat pŒ livetÓ.
– Jag har varit
fšrfattare hela mitt vuxna liv. Sen kan man ocksŒ sŠga att jag kom frŒn nŒgon
slags trasighet som gjort att det vŠckts tankar om att saker och ting mŒste
fšrŠndras. Att alltid hŒlla šgonen šppna pŒ vad det finns fšr nŒgot annat. Det
Šr lite som att stŒ i en šken. DŠr letar man tecken efter vatten pŒ ett sŠtt
som en fiskare eller en šbo inte gšr, sŠger Bob Hansson och fšrklarar att han
fšr den skull inte ser sig som nŒgon sškare.
– Jag vill inte vara
nŒgon stŠllfšretrŠdande sškare, utan jag ser mig nog som en hittare,
sŠger han och rabblar upp šgonšppnare i livet, som Roskildefestivalen, mštet
med poesin, men Šven spŠnningen med kriminaliteten, som han drogs till nŠr han
var ung.
PŒ det fšljde Œr av
tŒgluffande med grŠsmattor och strŠnder som madrasser eller som logi, plus en
stark gemenskap med en kŠr vŠn och reskamrat. Danande skulle man kort kunna
beskriva den perioden. Men ocksŒ en pŒbyggnad fšr det som kallas empati, genom
att fšrsška fšrstŒ hur andra mŠnniskor har det.
ena sidan ett vildvuxet och
fritt liv, Œ andra sidan en dank, ett ankare, en tyngd Šnda ned till sandbotten
– som grundar. Den stavas meditation. Tekniken upptŠckte Bob Hansson
tidigt. Sedan dess har meditationen varit en trogen fšljeslagare, en slags
livlina i tillvaron.
– Jag var ungkommunist och hade aldrig hšrt talas om meditation eller
lŠst bšcker šver huvud taget. Jag hade ett bildningskomplex och trodde att trodde
att alla andra lŠste och visste allt, fšrklarar han och rŠtar till sina
nyfšrvŠrvade Ali-Baba-byxor som han fŒtt av en kompis.
Det kom sig sŒ att han satt
och vŠntade pŒ nŒgot eller nŒgon, att dŠr fanns en bokhylla i rummet, att just
dŠr stod det en bok – om meditation. Han satte sig helt sonika pŒ golvet
och fšrsškte meditera. NŒgot han Šr tacksam fšr i dag. Det var inte šdet, utan
en lŠrare pŒ gymnasiet som pratat om taoism, som hade byggt tillit, talat om att
det inte bara handlade om att fšrŠndra vŠrlden, utan att det handlar om att fšrsška
fšrŠndra pŒ insidan ocksŒ.
– Tur att jag trŠffade
honom och fšrstod att man inte bara kan Šndra lagarna, utan oss sjŠlva. Sedan
dess mediterar jag helst bŒde morgon och kvŠll, men oftast pŒ kvŠllen, eftersom
det lugnar och samlar ihop mig, sŠger Bob Hansson som beskriver sitt
vardagshuvud som att han lever sitt liv som om det vore mitt i rusningen pŒ
IKEA.
– DŒ vill jag helst
hŠrifrŒn, men vet inte vart. Jag blir rastlšs. Men nŠr jag mediterar sŒ blir
hela livet som en dag pŒ landet. DŒ Šr jag hemma. DŒ Šr jag framme redan,
fšrklarar Bob Hansson som menar att det finns undersškningar som visar pŒ att i
skolor dŠr barnen fŒr meditera regelbundet, dŠr sjunker saker som kriminalitet.
Det dŠr med att verifiera
saker med forskning har betydelse. Det Šr viktigt fšr att belŠgga saker. Fšr
att visa pŒ att det inte Šr tomt tugg med mjuka vŠrden. Att det han fšrsškt
sŠga med poesi i alla Œr. Faktiskt stŠmmer.
– Jag vill fšrŠndra
vŠrlden till det bŠttre. Inte med slogans, utan med sanningen. Det Šr den som
frigšr oss. Jag hjŠlper inte vŠrlden om jag har fel. Vi lŒtsas att vi Šr
rationella, men vi Šr kŠnslodrivna. Det visar sig ofta att det inte Šr ett
rŠttvist stŠdschema som behšvs, utan det behšvs gemenskap, konstaterar Bob
Hansson och glupar hastigt i sig flera klunkar varmt kaffe pŒ rad, fšr att
stŠvja sina pollensvullna slemhinnor.
SjŠlv Šr han agnostiker. Men
har en obŠndig tro pŒ att vŠrlden alltid varit mogen fšr kloka ord. Att det Šr
lika med skillnad. Orden Šr hans redskap. Inte nog med det. Man skulle kunna
kalla honom fšr en ordhittare. Han skapar egna ord
som: lagomglada, mŠnniskostšrre
och tittšga.
– Det finns en hŒrdhet
i dag i det politiska klimatet i till exempel migrationsdebatten, dŠr det har
skapats ett ÓviÓ och ett ÓdomÓ. Ibland kan jag bli
ganska orolig fšr att det blir delat, som nŠr sjuttio procent kallar 30 procent
fšr rasister och de trettio procent kallar de andra fšr batikhŠxor. Det har
blivit sŒ hŒrda hšrn i mŠnniskors munnar. DŠr kan vi inte vara sŒ lŠnge utan
att bšrja mŒ ganska dŒligt. Jag tror att hŒrdheten som delvis finns nu, ocksŒ
skapar behov av ett lŒngsamt samtal. Att mŒnga av oss behšver lite mer Šn
TV-program som ÓFŒngarna pŒ fortetÓ.
Ett enkelt sŠtt Šr att
receptbelŠgga poesi. Ett annat att lyssna pŒ radioprogram som P1:s ÓTankar fšr dagenÓ.
Fyra minuter och tjugo ampere. En mjuk skŒnsk ršst med en rytm av
egenkomponerade tonnationer, som man sugs in i och
blir en smula godare av. En slags motkraft. Bob Hansson ser det som en ynnest
att fŒ medverka.
– Ingenting av allt det
jag gjort har vŠckt sŒ mycket gensvar. Folk stannar mig pŒ gatan och tackar.
Skšter man sig i det programmet, sŒ blir man lite mer inslŠppt Šn vanligt. Och
jag skšter mig dŠr. Jag Šr šdmjuk infšr att fŒ intrŠdet till en annan mŠnniskas
liv, sŠger Bob Hansson som tror att en del av det som sŠgs verkar gŒ fram, Šr
att programmetet sŠnds pŒ morgonen, att han fŒr tilltrŠde till en kort stund
innan folk klŠtt pŒ sig och kommit igŒng med de praktiska bestyren.
– Det Šr dŠr mštet
sker. Det Šr dŠr det blir poesi, fšrklarar han kort.
Funderingarna pŒ att samla
pratet frŒn radioprogrammet har funnits lŠnge. Boken har ett lŠsvŠrt fšrord och
ett register pŒ teman som kŠrlek och empati. Resten Šr texter som šversatts
frŒn mun till šga.
ÓTankar fšr dagen – en
manual till ett snŠllare livÓ kom ut i Œr pŒ Ordfronts fšrlag och fšrsta
upplagan sŒlde slut ganska omgŒende. Det blir Bob Hansson tolfte bok. Den fšrsta
diktsamlingen vŠckte uppmŠrksamhet. €nnu mer medieutrymme blev det nŠr han
lŠmnade sitt fšrlag i protest, eftersom han ansŒg att de betedde sig hyperkapitalistiskt. Han upplevde att det var, fšr honom,
en nšdvŠndig markering, eftersom han ville ta avstŒnd frŒn fšrlagets syn pŒ
fšrfattaravtalen, om att bland att ha ensamrŠtt pŒ olika utgivningsformer. Kort
sagt: Mer pengar Œt de rika och mindre till de fattiga.
HjŠrnan sitter fortfarande
till vŠnster, konstaterar han. €ven om han gjorde en insats fšr ÓF!Ó, under
fšrra riksdagsvalet. Det i form av en kortfilm som fortfarande ligger pŒ
Youtube, dŠr han med ett djupt andetag talar om jŠmstŠlldhet. Men lŒt det vara
ett minne blott.
– Jag Šr fortfarande
intresserad av att skapa en ekonomisk jŠmlikhet, ett vŠrde med ett starkt
omhŠndertagande. Fšr jag gillar ord som anstŠndighet och omsorg. Men F! Šr fšr
mycket medelklass fšr mig. Det funkar inte riktigt, fšrklarar Bob Hansson.
Han Šr tvŒ Œr frŒn
femtioŒrsdagen och fŒr numera anstrŠnga sig fšr att hitta tillbaka till de
klara fŠrgerna och sin egen Peter Pan (lŠs lekfullhet). Det gšr han genom att
dansa. Leka med sin son eller att dricka sig berusad.
– Eller genom att gšra
saker fšr fšrsta gŒngen, sška mig utanfšr min egen trygghetszon, att prioritera
fšrundran. Som nŠr jag kšrde go-kart fšr fšrsta gŒngen i fšrra veckan, berŠttar
han.
Det Šr inte riktigt som att
Œka elcykel hemifrŒn Hammarby Sjšstad in till city.
Men det gŒr fort. Det gšr vŠgen till framtiden ocksŒ. Helst skulle han vilja bo
pŒ ett flytetyg vid kaj i Stockholm ocksŒ. KŠnna friheten, titta pŒ staden,
vaggas till sšmns. In i en ny tid.
I framtiden vill han
fortsŠtta att gšra fler saker i det lilla formatet. Som att hŒlla
skrivarkurser. I Œr Šr han Šr han bokad pŒ CapellagŒrden pŒ …land, pŒ €ngsbacka
i VŠrmland och pŒ HŠlsans hus i Stockholm.
– PŒ skrivarkurserna
glšmmer jag mig sjŠlv och Šr som en verktygslŒda fšr gruppen. Det tar varje
cell i mig fšr att klura ut vad vi skall gšra. Men jag vill inte ha fšr mŒnga
kurser, fšr jag vill inte att det skall gŒ pŒ rutin. Varje kursomgŒng skall
vara speciell. Jag vill vara rŠdd nŠr jag Œker dit och fšrsta dagen vill jag
tŠnka, att det inte kommer att gŒ, fšrklarar Bob Hansson som efter alla Œr
fortfarande Šr fascinerad šver att det efter en helg skapas en gemenskap i skrivargruppen
dŠr rŠdslor reducerats till ett slags: ÓNu kšr vi!Ó
En av anledningarna till den
hopknŒdningen Šr fšrmodligen hans konservšppnarfšrmŒgor och att han vŒgar stŒ
med byxorna nere, vara naken, vara sann, visa sig sjŠlv, om Šn stundtals.
– Jag tror pŒ nuets
betydelse. Vad som hŠnder sen Šr en šverskattad frŒga. Miraklet finns i nuet,
sŠger han švertygande.
Fakta:
Namn: Bob Hansson
lder: 48 Œr
Familj: Sonen Povel, 5 Œr.
Bor: I Stockholm, Hammarby
Sjšstad.
Gšr: Poet, fšrfattare,
fšrelŠsare, underhŒllare.
Aktuell: ÓMed boken Tankar
fšr dagen – manual fšr ett snŠllare livÓ.
Tre vŠndpunkter i Bob
Hanssons liv:
1998 – Att debutera var
stort fšr mig. Genombrottet nŠr jag gav ut min fšrsta diktsamling Šndrade mitt
liv vŠldigt mycket. Jag blev etablerad och fšrstod att jag bar.
2013 – NŠr min son Povel
fšddes. I dag Šr han min stora fšrebild i livet.
2014 – DŒ hade jag en
riktig livskris. Jag upplevde att jag fick vŠnsterršrelsen emot mig. Mycket
hat. Det hšll pŒ att knŠcka mig.
Tre privata foton frŒn
viktiga tillfŠllen: 3 meningar
1
(svartvitt skolfoto ca 15 Œr)
Jag tror att den hŠr bilden
Šr frŒn sjuan. Jag gick i en skola i Norra Hed i Helsingborg. Komplimanger var
inte nŒgot vi gav varandra. Det var ingen rolig tid.
2
(svartvitt fotot med tvŒ killar ca 17 Œr)
HŠr Šr jag med min vŠn allra
bŠsta vŠn, Chimmo Andersson pŒ vŒr fšrsta tŒgluff. Vi bodde ihop och var riktiga var parhŠstar till
30 Œrs Œlder. Vi levde i en slags vuxenlek eller i
ett bredvidskap som jag Šr jŠvligt tacksam fšr i dag.
Det gav oss tillit till oss sjŠlva och livet.
3 (fŠrg folk pŒ led fšrra
Œret)
Det hŠr Šr en
blindgŒngarpromenad frŒn Šnnu en skrivarkurs pŒ CapellagŒrden pŒ …land. Det Šr
en švning om tillit. Efter det brukar de stora pappren fyllas av ord och vackra
meningar.