Bob Hansson har upptrŠtt infšr fullsatta sportarenor och varit omslagspojke i pressen. Men det Šr i radioprogrammet Tankar fšr dagen som han nŒtt Šnda in i sovrummen. Nu finns hans tŠnkvŠrda ord i bokform. Han vill inget mer Šn att fšrŠndra vŠrlden. Med snŠllhet.

 

Bob Hansson kommer emot mig som ett yrvŠder med ett hemgjort plastpŠrlhalsband om halsen. Med ett fast handslag och en orolig blick scannar han av det avlŒnga rummet. Tills jag nŠmner att jag vaknat av en mardršm. DŒ spŠntar han fast blicken i min och stŠller sekundsnabbt in sig pŒ samma frekvens. …ppnar sig och Šr beredd pŒ att finnas dŠr och lyssna. Ta emot. Om sŒ behšvs.

 

Det Šr ingen bild jag skulle vŒga nŠmna, fšr Bob Hansson vill helst inte prata om sig sjŠlv. Eller hur andra kan tŠnkas uppfatta honom. Det inger en dšdlig trštthet. DŠrfšr fŒr omskrivningen stanna vid andras berŠttelser. Nej, han vill hellre prata om glŠdje; att han dagen innan varit ute i skogen med femŒrige sonen Povel, att de har skrikit ÓRonja-ršvar-lika-rop frŒn en klippa, rakt ut i sjšn.

Det Šr en sŒdan dŠr konstig vŒrdag, dŠr sommaren kom šver natten. Ett sŒdant dŠr dygn, dŠr man kan fŒ fšr sig att saker och ting Šr i ršrelse, att en fšrŠndring Šr pŒ gŒng.

Det Šr som om Bob Hansson har rundat ett hšrn. Han har ingen manager som skšter hans bokningar, ingen vŠn som stŠller upp som sekreterare, utan svarar sjŠlv i telefon nŠr nŒgon ringer och fšreslŒr ett uppdrag. Nu har han sjŠlv, fšr fšrsta gŒngen pŒ mycket lŠnge, tagit initiativ till ett gig. PŒ en bar.

– Det blir en annan slags lyssning, en mer interaktiv stŠmning pŒ en bar. Blickarna sveper och det blir mer som ett ÓviÓ i det hŠr lilla formatet. Det kŠnns skšnt att tŠnka pŒ, fšr jag tycker om nŠr det Šr lŠtt och orosbefriat. DŒ blir det prestigelšst, utan prestation. Det var dŠrfšr jag valde det hŠr en gŒng i tiden, sŠger han och slŒr ut med hŠnderna som att fšrtydliga det som redan sagts.

Fšr tjugo Œr sedan debuterade Bob Hansson med diktsamlingen ÓHeja VŠrldenÓ. Innan dess gjorde han ungefŠr samma sak i Œtta Œrs tid, utan att fŒ betalt. Det vill sŠga; han skrev bland annat dikter och Œkte runt och lŠste upp sina texter fšr en mindre lyssnarskara.

Han tycker om saker som gšr kroppen mjuk. Roliga saker. Lustfyllda saker. Det innefattar Šven utmaningar. Som den nya barfšrestŠllningen som heter ÓKan vi vara snŠlla nu, fšr sedan dšr vi faktiskt.Ó Den som han Œker pŒ turnŽ med i hšst.

– Det Šr ett steg mot komedi. Jag vill prata allvar med min publik, men jag vill gšra det pŒ ett roligt sŠtt, sŠger Bob Hansson och fšrklarar att det hŠr pŒ baren Šr nŒgot helt annat Šn teater eller att hŒlla en fšrelŠsning.

Men med det inte sagt att han inte vill hŒlla fšrelŠsningar. Det gšr han mŒnga gŒnger per Œr, frŒn sšder till norr. FrŒn FšrsŠkringskassan till smŒ obskyra fšreningar och stora organisationer.

– Jag Šlskar att hŒlla fšrelŠsningar utanfšr kulturbubblan. DŠrfšr att det Šr deras chef som bestŠmt att de skall gŒ och lyssna pŒ mig. Och det Šr jag som ska vŠcka dem. Det kan bli en grej av att de inte vet vem Bob Hansson Šr eller att de har fšrdomar mot lŒnghŒriga mŠn. Jag tycker om att det jag sŠger skall anvŠndas till nŒgot, inte bara att det skall vara en trevlig stund. Jag vill att det skall fšrŠndra nŒgot. Fast fšrŠndring lŒter sŒ vŠldigt tungt, fšrklarar Bob Hansson och fyller pŒ mitt blŒ vattenglas med orden: SŒ, nu har jag fšrŠndrat nŒgot!

Vi sitter hšgt upp med panoramautsikt šver Stockholm. FinlandsfŠrjan skall snart anmŠla sin ankomst via en ršst i en hšgtalare, som tackar fšr den hŠr gŒngen. SmŒ fŠrjor pilar fšrbi i riktning mot Gršna Lund och Skansen.

Bob Hansson Šr uppvŠxt i Helsingborg och har bott i Malmš, en stad han hela tiden ŒtervŠnder till. Han fšddes pŒ en bŒt av en ung mamma. Och nej, det Šr ingen skršna som hŒlls vid liv fšr att vŒrda ett kittlande narrativ. Hon var nitton Œr, var i sjunde mŒnaden, arbetade som kallskŠnka pŒ en TysklandsbŒt med destination Helsingborg. Barnet fšddes, med hjŠlp av arbetskamrater ombord, och bars iland i en bršdkorg.

SŒ fšddes en poet. Eller en pojke som fick namnet Bob. Han vŠxte upp med sin mamma och en frŒnvarande pappa. Var stškig i skolan och hade svŒrt att hitta en plats, kŠnde sig obekvŠm. I smŒskolan var det tufft. I hšgstadiet var det tuffare. Det kan vara en av anledningarna till att, som han sŠger: Ó Tittat pŒ livetÓ.

– Jag har varit fšrfattare hela mitt vuxna liv. Sen kan man ocksŒ sŠga att jag kom frŒn nŒgon slags trasighet som gjort att det vŠckts tankar om att saker och ting mŒste fšrŠndras. Att alltid hŒlla šgonen šppna pŒ vad det finns fšr nŒgot annat. Det Šr lite som att stŒ i en šken. DŠr letar man tecken efter vatten pŒ ett sŠtt som en fiskare eller en šbo inte gšr, sŠger Bob Hansson och fšrklarar att han fšr den skull inte ser sig som nŒgon sškare.

– Jag vill inte vara nŒgon stŠllfšretrŠdande sškare, utan jag ser mig nog som en hittare, sŠger han och rabblar upp šgonšppnare i livet, som Roskildefestivalen, mštet med poesin, men Šven spŠnningen med kriminaliteten, som han drogs till nŠr han var ung.

PŒ det fšljde Œr av tŒgluffande med grŠsmattor och strŠnder som madrasser eller som logi, plus en stark gemenskap med en kŠr vŠn och reskamrat. Danande skulle man kort kunna beskriva den perioden. Men ocksŒ en pŒbyggnad fšr det som kallas empati, genom att fšrsška fšrstŒ hur andra mŠnniskor har det.

ena sidan ett vildvuxet och fritt liv, Œ andra sidan en dank, ett ankare, en tyngd Šnda ned till sandbotten – som grundar. Den stavas meditation. Tekniken upptŠckte Bob Hansson tidigt. Sedan dess har meditationen varit en trogen fšljeslagare, en slags livlina i tillvaron.

– Jag var ungkommunist och hade aldrig hšrt talas om meditation eller lŠst bšcker šver huvud taget. Jag hade ett bildningskomplex och trodde att trodde att alla andra lŠste och visste allt, fšrklarar han och rŠtar till sina nyfšrvŠrvade Ali-Baba-byxor som han fŒtt av en kompis.

Det kom sig sŒ att han satt och vŠntade pŒ nŒgot eller nŒgon, att dŠr fanns en bokhylla i rummet, att just dŠr stod det en bok – om meditation. Han satte sig helt sonika pŒ golvet och fšrsškte meditera. NŒgot han Šr tacksam fšr i dag. Det var inte šdet, utan en lŠrare pŒ gymnasiet som pratat om taoism, som hade byggt tillit, talat om att det inte bara handlade om att fšrŠndra vŠrlden, utan att det handlar om att fšrsška fšrŠndra pŒ insidan ocksŒ.

– Tur att jag trŠffade honom och fšrstod att man inte bara kan Šndra lagarna, utan oss sjŠlva. Sedan dess mediterar jag helst bŒde morgon och kvŠll, men oftast pŒ kvŠllen, eftersom det lugnar och samlar ihop mig, sŠger Bob Hansson som beskriver sitt vardagshuvud som att han lever sitt liv som om det vore mitt i rusningen pŒ IKEA.

– DŒ vill jag helst hŠrifrŒn, men vet inte vart. Jag blir rastlšs. Men nŠr jag mediterar sŒ blir hela livet som en dag pŒ landet. DŒ Šr jag hemma. DŒ Šr jag framme redan, fšrklarar Bob Hansson som menar att det finns undersškningar som visar pŒ att i skolor dŠr barnen fŒr meditera regelbundet, dŠr sjunker saker som kriminalitet.

Det dŠr med att verifiera saker med forskning har betydelse. Det Šr viktigt fšr att belŠgga saker. Fšr att visa pŒ att det inte Šr tomt tugg med mjuka vŠrden. Att det han fšrsškt sŠga med poesi i alla Œr. Faktiskt stŠmmer.

– Jag vill fšrŠndra vŠrlden till det bŠttre. Inte med slogans, utan med sanningen. Det Šr den som frigšr oss. Jag hjŠlper inte vŠrlden om jag har fel. Vi lŒtsas att vi Šr rationella, men vi Šr kŠnslodrivna. Det visar sig ofta att det inte Šr ett rŠttvist stŠdschema som behšvs, utan det behšvs gemenskap, konstaterar Bob Hansson och glupar hastigt i sig flera klunkar varmt kaffe pŒ rad, fšr att stŠvja sina pollensvullna slemhinnor.

SjŠlv Šr han agnostiker. Men har en obŠndig tro pŒ att vŠrlden alltid varit mogen fšr kloka ord. Att det Šr lika med skillnad. Orden Šr hans redskap. Inte nog med det. Man skulle kunna kalla honom fšr en ordhittare. Han skapar egna ord som: lagomglada, mŠnniskostšrre och tittšga.

– Det finns en hŒrdhet i dag i det politiska klimatet i till exempel migrationsdebatten, dŠr det har skapats ett ÓviÓ och ett ÓdomÓ. Ibland kan jag bli ganska orolig fšr att det blir delat, som nŠr sjuttio procent kallar 30 procent fšr rasister och de trettio procent kallar de andra fšr batikhŠxor. Det har blivit sŒ hŒrda hšrn i mŠnniskors munnar. DŠr kan vi inte vara sŒ lŠnge utan att bšrja mŒ ganska dŒligt. Jag tror att hŒrdheten som delvis finns nu, ocksŒ skapar behov av ett lŒngsamt samtal. Att mŒnga av oss behšver lite mer Šn TV-program som ÓFŒngarna pŒ fortetÓ. 

Ett enkelt sŠtt Šr att receptbelŠgga poesi. Ett annat att lyssna pŒ radioprogram som P1:s ÓTankar fšr dagenÓ. Fyra minuter och tjugo ampere. En mjuk skŒnsk ršst med en rytm av egenkomponerade tonnationer, som man sugs in i och blir en smula godare av. En slags motkraft. Bob Hansson ser det som en ynnest att fŒ medverka.

– Ingenting av allt det jag gjort har vŠckt sŒ mycket gensvar. Folk stannar mig pŒ gatan och tackar. Skšter man sig i det programmet, sŒ blir man lite mer inslŠppt Šn vanligt. Och jag skšter mig dŠr. Jag Šr šdmjuk infšr att fŒ intrŠdet till en annan mŠnniskas liv, sŠger Bob Hansson som tror att en del av det som sŠgs verkar gŒ fram, Šr att programmetet sŠnds pŒ morgonen, att han fŒr tilltrŠde till en kort stund innan folk klŠtt pŒ sig och kommit igŒng med de praktiska bestyren.

– Det Šr dŠr mštet sker. Det Šr dŠr det blir poesi, fšrklarar han kort.

Funderingarna pŒ att samla pratet frŒn radioprogrammet har funnits lŠnge. Boken har ett lŠsvŠrt fšrord och ett register pŒ teman som kŠrlek och empati. Resten Šr texter som šversatts frŒn mun till šga.

ÓTankar fšr dagen – en manual till ett snŠllare livÓ kom ut i Œr pŒ Ordfronts fšrlag och fšrsta upplagan sŒlde slut ganska omgŒende. Det blir Bob Hansson tolfte bok. Den fšrsta diktsamlingen vŠckte uppmŠrksamhet. €nnu mer medieutrymme blev det nŠr han lŠmnade sitt fšrlag i protest, eftersom han ansŒg att de betedde sig hyperkapitalistiskt. Han upplevde att det var, fšr honom, en nšdvŠndig markering, eftersom han ville ta avstŒnd frŒn fšrlagets syn pŒ fšrfattaravtalen, om att bland att ha ensamrŠtt pŒ olika utgivningsformer. Kort sagt: Mer pengar Œt de rika och mindre till de fattiga.

HjŠrnan sitter fortfarande till vŠnster, konstaterar han. €ven om han gjorde en insats fšr ÓF!Ó, under fšrra riksdagsvalet. Det i form av en kortfilm som fortfarande ligger pŒ Youtube, dŠr han med ett djupt andetag talar om jŠmstŠlldhet. Men lŒt det vara ett minne blott.

– Jag Šr fortfarande intresserad av att skapa en ekonomisk jŠmlikhet, ett vŠrde med ett starkt omhŠndertagande. Fšr jag gillar ord som anstŠndighet och omsorg. Men F! Šr fšr mycket medelklass fšr mig. Det funkar inte riktigt, fšrklarar Bob Hansson.

Han Šr tvŒ Œr frŒn femtioŒrsdagen och fŒr numera anstrŠnga sig fšr att hitta tillbaka till de klara fŠrgerna och sin egen Peter Pan (lŠs lekfullhet). Det gšr han genom att dansa. Leka med sin son eller att dricka sig berusad.

– Eller genom att gšra saker fšr fšrsta gŒngen, sška mig utanfšr min egen trygghetszon, att prioritera fšrundran. Som nŠr jag kšrde go-kart fšr fšrsta gŒngen i fšrra veckan, berŠttar han.

Det Šr inte riktigt som att Œka elcykel hemifrŒn Hammarby Sjšstad in till city. Men det gŒr fort. Det gšr vŠgen till framtiden ocksŒ. Helst skulle han vilja bo pŒ ett flytetyg vid kaj i Stockholm ocksŒ. KŠnna friheten, titta pŒ staden, vaggas till sšmns. In i en ny tid.

I framtiden vill han fortsŠtta att gšra fler saker i det lilla formatet. Som att hŒlla skrivarkurser. I Œr Šr han Šr han bokad pŒ CapellagŒrden pŒ …land, pŒ €ngsbacka i VŠrmland och pŒ HŠlsans hus i Stockholm.

– PŒ skrivarkurserna glšmmer jag mig sjŠlv och Šr som en verktygslŒda fšr gruppen. Det tar varje cell i mig fšr att klura ut vad vi skall gšra. Men jag vill inte ha fšr mŒnga kurser, fšr jag vill inte att det skall gŒ pŒ rutin. Varje kursomgŒng skall vara speciell. Jag vill vara rŠdd nŠr jag Œker dit och fšrsta dagen vill jag tŠnka, att det inte kommer att gŒ, fšrklarar Bob Hansson som efter alla Œr fortfarande Šr fascinerad šver att det efter en helg skapas en gemenskap i skrivargruppen dŠr rŠdslor reducerats till ett slags: ÓNu kšr vi!Ó

En av anledningarna till den hopknŒdningen Šr fšrmodligen hans konservšppnarfšrmŒgor och att han vŒgar stŒ med byxorna nere, vara naken, vara sann, visa sig sjŠlv, om Šn stundtals.

– Jag tror pŒ nuets betydelse. Vad som hŠnder sen Šr en šverskattad frŒga. Miraklet finns i nuet, sŠger han švertygande.

 

Fakta:

Namn: Bob Hansson

lder: 48 Œr

Familj: Sonen Povel, 5 Œr.

Bor: I Stockholm, Hammarby Sjšstad.

Gšr: Poet, fšrfattare, fšrelŠsare, underhŒllare.

Aktuell: ÓMed boken Tankar fšr dagen – manual fšr ett snŠllare livÓ.

 

Tre vŠndpunkter i Bob Hanssons liv:

1998 – Att debutera var stort fšr mig. Genombrottet nŠr jag gav ut min fšrsta diktsamling Šndrade mitt liv vŠldigt mycket. Jag blev etablerad och fšrstod att jag bar.

2013 – NŠr min son Povel fšddes. I dag Šr han min stora fšrebild i livet.

2014 – DŒ hade jag en riktig livskris. Jag upplevde att jag fick vŠnsterršrelsen emot mig. Mycket hat. Det hšll pŒ att knŠcka mig.

 

Tre privata foton frŒn viktiga tillfŠllen: 3 meningar

1

(svartvitt skolfoto ca 15 Œr)

Jag tror att den hŠr bilden Šr frŒn sjuan. Jag gick i en skola i Norra Hed i Helsingborg. Komplimanger var inte nŒgot vi gav varandra. Det var ingen rolig tid.

 

2

 (svartvitt fotot med tvŒ killar ca 17 Œr)

HŠr Šr jag med min vŠn allra bŠsta vŠn, Chimmo Andersson pŒ vŒr fšrsta tŒgluff. Vi bodde ihop och var riktiga var parhŠstar till 30 Œrs Œlder. Vi levde i en slags vuxenlek eller i ett bredvidskap som jag Šr jŠvligt tacksam fšr i dag. Det gav oss tillit till oss sjŠlva och livet.

 

3 (fŠrg folk pŒ led fšrra Œret)

Det hŠr Šr en blindgŒngarpromenad frŒn Šnnu en skrivarkurs pŒ CapellagŒrden pŒ …land. Det Šr en švning om tillit. Efter det brukar de stora pappren fyllas av ord och vackra meningar.