ingress:

Det var kärleken som förde Britta Söderqvist de Morosi till

Argentina för 33 år sedan. I dag har Göteborg och hennes älskade La Plata vuxit sig lika stora. Men där slutar likheterna.

bröd:

Det är lördagseftermiddag och siestatid i La Plata. Staden som är känd för sina kvadratiska kvarter, slumrar i den 37-gradiga värmen. Vid tiotiden på kvällen kommer gatorna att fyllas av flanörer och gatumusik.

– Livet här är lite som en berg-och-dalbana. Man vet aldrig vad

som händer. Det tycker jag är spännande. I Sverige är allting så välordnat. Vad man än skall göra här, så måste man leta efter rätt sätt att göra det på, säger Britta Söderqvist de Morosi som kom till Argentina i början av 70-talet då militären haft makten under ett par år.

Hon pekar ner från balkongen på åttonde våningen i riktning mot

polishuset. Där körde tanks rakt uppför trapporna och nere på gatan förekom det skottlossning. Hon deltog på avstånd. Då var hon fortfarande förälskad och helt uppfylld av att ha flyttat till ett annat land, långt hemifrån sina tre döttrar.

Hon var 39 år när hon och maken Julio träffades. Det var på en

charterresa till Malta. Han hade tidigare gått sex år på Konstakademin i Stockholm och var nu tillbaka i Sverige på kurs. Hon var nyskild och hade påbörjat sin yrkesbana som biblioteksassistent efter 20 år som hemmafru.

– Plötsligt fick jag syn på Julio som gick runt och fotograferade blommor på terminalen. Det tyckte jag var knepigt, minns hon.

Julio som var 45 år vid det laget pratade bra svenska, men med en brytning som Britta först antog var finsk. När det visade sig att båda åkte ensamma, valde de att äta och så småningom gå ut och dansa ihop.

– Det var längesedan jag träffat en man som pratade så mycket.

Men han måste ha pratat av sig, för efter den kvällen har han inte sagt så mycket, säger Britta i riktning mot Julio som sitter vid kaffebordet och skrattar i mjugg.

Efter veckan på Malta gick allt fort. Julio åkte ner till Göteborg nästan varje helg. Ett halvår senare bestämde sig Britta för att göra slag i saken och ta steget att provbo i Argentina under ett år. I bagaget hade hon en returbiljett.

– Det var precis rätt tillfälle. Jag var mogen för att göra

något nytt i livet. Det var spännande med Argentina, men svårt att lämna barnen. Fastän de uppmuntrade mig och puffade på. Åker du inte nu så får du aldrig reda på hur det är, sa de.

De äldsta döttrarna hade redan flyttat hemifrån. Men den yngsta var 15 år och fick flytta hem till sin pappa. Under det år som gick hann Britta och Julio skaffa lägenhet i centrala La Plata och gifta sig.

– Julio var en eftertraktad ungkarl i La Plata på den tiden och det väckte väl en viss uppmärksamhet när jag kom. Men jag mottogs med öppna armar av släkten. De och har varit ett stort stöd sedan dess, säger Britta Söderqvist de Morosi.

För 30 år sedan var hon ensam om att vara svenska i staden. I dag finns det förmodligen flera svenskar, men ingen som hon har kontakt med.

– Jag umgås bara med mina argentinska vänner och Julios släkt. Vi har en stor kamratkrets.

Väninnorna i Göteborg träffar hon bara om somrarna. Vartannat år

åker hon hem i tre månader för att umgås med sina barn och barnbarn.

– Det enda jag saknar, är att inte ha den kontakt som jag skulle

vilja med mina barnbarn, säger hon.

Annars är livet i La Plata gott. Britta Söderqvist de Morosi har aldrig arbetat i sitt nya hemland, utan får förlita sig på Julio som är före detta professor och trots sina

78 år fortsätter att forska vid provinsens forskningsinstitut. När han har gått iväg till jobbet, startar Brittas dagliga morgonritual - med en mugg med det argentinska örtteet, maté. Sedan spelar hon antingen golf eller utövar yoga. På eftermiddagen tittar hon efter nya mejl och läser Svenska Dagbladet och Aftonbladet på nätet för att hålla sig á jour med vad som händer i Sverige.

När jag frågar vad som är hemma för henne i dag, svarar hon:

Argentina, utan tvekan.

Hon har aldrig ångrat sitt val, även om det finns stunder då hon funderat på det hade gått om hon inte vågat satsa på nytt och flytta till ett annat land.

– Här vill jag stanna. Vi har pratat om att sprida min aska i havet om jag går bort först, säger Britta Söderqvist de Morosi.

byline: Agneta Slonawski

bildbyline: Sergio Joselovsky

bildtext: Britta Söderqvist de Morosi har bott med maken Julio på åttonde våningen i La Plata i exakt 30 år. Från balkongen ser de Rio de la Plata vid klart väder och lite längre bort till vänster kan de skönja Pampas.

bildtext: – Det bästa med Argentina är Julio, säger Britta

Söderqvist de Morosi som följde sitt hjärtas röst och följde kärleken till Argentina för 33 år sedan.

Fakta:

Namn: Britta Söderqvist de Morosi

Ålder: 71 år

Bor: I en trerumslägenhet i La Plata, sex mil söder om Buenos Aires.

Familj: Maken Julio, de tre vuxna döttrarna och de sju barnbarnen i Göteborg.

Intressen: Spela golf, utöva yoga och att läsa böcker.

Motto: Carpe diem - Fånga dagen.