Ingress:

 

Jan Fridell tillhör veteranerna bland utlandsjobbare. Sedan ett knappt år tillbaka är han på Island och arbetar som snickare på ett aluminiumsmältverk utanför Reykjavik.

 

Bröd:

 

Det är tidig höst och väderleksrapporten har sett likadan ut den senaste månaden: Växlande molnighet, lätta regnskurar och åtta plusgrader.

Lunchen är precis överstökad för jobbarna på det gigantiska aluminiumsmältverket, fem mil norr om Reykjavik. Män från olika delar av världen står och småsnackar utanför de röda barackerna. De flesta har en clementin i handen. Efterrätten var det inget fel på, men den korvliknande huvudrätten åkte i soptunnan för Jan Fridells del.

Som tur är äter han på restaurang varje kväll tillsammans med de sju andra gästarbetarna som han bor ihop med. Hyra, kost, arbetskläder, verktyg och tillgång till bil är en löneförmån, liksom flygresorna hem till Landskrona. Han arbetar åtta veckor i stöten med automatisk förlängning. Sedan är han ledig i två veckor.

            Det är ett bekvämt sätt att leva. När man jobbar, så jobbar man koncentrerat och när man är hemma så är man ledig. Sedan lär jag mig om andra sätt att leva, säger han och tillägger att det är både nyfikenheten på andra kulturer och pengarna som lockar.

Dagen innan flyttade han till ett nytt hus som ligger i Arnarholt, en kvarts bilväg från arbetsplatsen. När han och de andra gästarbetarna singlade slant om rummen, vann Jan Fridell högvinsten.

            Rummet är inte stort, men jag har en fantastisk vy där jag ser hela Reykjavik, säger han.

I snart 25 år har han rest runt och arbetat som anläggningsdykare på oljetankers och byggen, runtom i världen. Nästa år fyller han femtio och blodtrycket har blivit för högt för att passera igenom de årliga hälsokontrollerna för dykare. Det var delvis därför som han sökte sig till aluminiumsmältverket som snickare.

            Jag kommer inte ihåg om jag såg annonsen i en tidning eller om jag sökte på internet. Det var i alla fall det mest lättsökta jobb jag fått. De frågade i princip när jag kunde komma, säger han.

Själv har han fått frågan många gånger, från det danskägda företaget Istak som rekryterat de flesta på anläggningen, om han inte känner fler landsmän som vill komma till Island och jobba. Hittills har han träffat på tre svenskar på bygget. Två av dem har redan åkt hem.

För drygt fem år sedan nådde byggboomen på Island sin kulmen. Då åkte svenska hantverkare till ön på samma sätt som snickare sökte sig till Norge, några år tidigare. Även om den isländska kronan är i våg med den norska i dag, så är det färre svenskar tar till Island för att jobba, trots att arbetslösheten på ön är låg och det är lätt att få jobb.

De senaste åren har Island lockat till sig flera utländska investerare; vattenkraftdammen Karanjunkur och aluminiumsmältverket vid Grundartagni är bara två av dem. Förklaringen är att Island har billig energi.

Själv kom Jan Fridell till Island i oktober förra året, när tillbyggnaden av aluminiumsmältverket bara varit igång i en vecka. Fabriken som ligger alldeles nedanför vackra fjäll, skall bli 1 300 meter lång.

Hans jobb består i att snickra formar för betonggjutning. De är tre i ett lag och bestämmer själva om hur de vill lägga upp jobbet.

            Det är kortare beslutsvägar här. Om det uppstår problem med att ett mått inte stämmer, så löser man det på plats genom att prata med arbetsledaren som ringer ett samtal och en kvart efter är det klart.

Även om han arbetar runt tio timmar om dagen, sex dagar i veckan, så tycker han att tempot är lugnt.

            Det är inget ackordsarbete, men man jobbar oavsett väder. Islänningarna är hårdhudade. Vädret verkar inte vara lika viktigt för dem som för oss. Här är det kranföraren själv som bestämmer om de skall jobba när det blåser 18 sekundmeter och gjutningen har inte varit stoppad en dag. Det är inget gnäll och det är mycket sunt förnuft, sammanfattar Jan Fridell som tillägger att det finns en del att önska när det gäller säkerheten på arbetsplatsen.

Han vet att det hänt två olyckor under den tiden som han jobbat där.

            Lyftanordningen som man kopplar armeringen med är inte viktklassad, till exempel, säger Jan Fridell som själv känner sig trygg på arbetsplatsen.

En vanlig inledningsreplik på Island är frågan hur mycket man tjänar. Men den kroken nappar inte Janne Fridell på. Han vill inte tala om hur mycket han har i lönekuvertet varje månad. Lönen för en snickare är inte högre på Island, jämfört med Sverige. Men med tanke på att man jobbar runt 60 timmar i veckan och får både övertidsersättning och bonus, så är en kvalificerad gissning att han får ut runt 40 000 kronor i månadslön efter skatt.

Han skattar ingenting i Sverige och de första 8 000 kronorna i månaden är skattefria på Island.

Kostnadsläget på ön är visserligen högt, men en poäng i sammanhanget är att det inte går åt så mycket pengar. Minst tre dagar i veckan åker Jan Fridell till ett badhus som har små varma bassänger utomhus och sänker ner sin möra kropp. På söndagarna brukar han ta bilen och åka och titta på vattenfall eller annat vackert i naturen. Den senaste helgen var han ute på valsafari och såg både knölval och minkval.

Efter nästan ett år på Island förstår Jan Fridell isländska bra. Han läser det metroliknande Frettabladid varje dag med lite fantasi, men han pratar inte isländska. De flesta islänningar på arbetsplatsen pratar bra engelska. Även om de inte umgås på fritiden med varandra så är gemenskapen god på arbetsplatsen.

            Jag gillar flexibiliteten på arbetsplatsen och den fantastiska naturen. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så vackert. Det sämsta med att jobba här är att det är i åttaveckorsperioder. Det är för länge att vara borta från familjen, säger Jan Fridell som har två tonårsflickor hemma.

Mailen är hans kontakt med omvärlden och varje söndag står familjen på rad för att prata med honom i telefon. På så sätt håller han sig informerad och engagerad, om än på distans.

            Man får ta sin plats i familjen om man jobbar som jag. Den är inte lika självklar då, konstaterar han.

Ändå finns det ingen tvekan om att fortsätta att arbeta hemifrån i framtiden. Därför har han sökt både till en oljeplattform i Norge där man jobbar tolv dagar och är ledig i nio dagar, samt till ett bygge i Libyen där arbetsperioden ligger på sex veckor, men då är man ledig i fem veckor.

            Framtiden ser ljus ut. Har man jobb är det bra. Men jag är alltid lite orolig att det skall ta slut.

 

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Christer Olofsson

 

Hemsidaadress: www.worldwideworker.com

 

Fakta:

 

Det finns tre fackförbund för byggarebetare på Island i dag. Arbetsgivaren är skyldig att betala fackavgift direkt från lönen på cirka 1 % av månadslönen. Därför är så gott som alla gästarebetare med i facket.

Alla som är anslutna får hjälp med juridiska frågor. Nordbor som arbetar på Island tar med sig sin a-kassa.

 

Minilönen för en snickare på Island är 120 kronor i timman och Ob-tillägget är 80 %. Den marknadsmässiga lönen ligger på knappt 170 kronor i timman.

På det får du skatta 37,73 %. De första  8 000 kronorna varje månad är skattefria.

 

Källa: Samidn, isländska byggarebetarförbundet.

 

Fakta Sjukförsäkring:

 

Alla svenskar som arbetar en kortare tid på Island är sjukförsäkrade. Arbetsgivaren betalar 100 % av lönen vid sjukdom, men man måste arbeta in sin rätt till ersättning. Därefter får man två betalda sjukdagar per månad och så ökas det på månad efter månad.

Det här gäller även om man är rekryterad av Istak. Om man däremot är anställd på ett svenskt företag och utskickad till Island för att jobba gäller svenska regler. För att åtnjuta det krävs ett utsändningsintyg.

Sjukfonden drivs av facket och arbetsgivarna betalar 1,25 % av lönen per arbetstagare varje månad.

 

Källa: Försäkringskassan / Istak

 

 

Bildtext: Byggboomen som tog sin början för en sex, sju år sedan på Island har inte avstannat ännu. Överallt byggs det arkitektritade villor större och byggnader för nyetablerade företag.

 

För drygt fem år sedan nådde byggboomen på Island sin kulmen. Då åkte svenska hantverkare till ön på samma sätt som snickare sökte sig till Norge, några år tidigare. Även om den isländska kronan är i jämnhöjd med den norska i dag, så är det färre svenskar tar till Island för att jobba, trots att arbetslösheten på ön är låg och det är lätt att få arbete.

 

Bildtext:

 

Tre musketörer. Islänningen  Arner Erlingson,

Landskronabon Jan Fridell och  Stojan Stanisic från före detta

Jugoslavien, arbetar i samma lag. De är överens om att gemenskapen är  god och tempot makligt, men väderleken på ön är tuff.

 

Porträtt:

Jan Fridell snickrar håller på att snickra formar till en ramp som snart skall gjutas. För honom är Island en station på vägen. I hela sitt 

yrkesliv har han arbetat utomlands på olika byggen.

 

 

Bildtext:

Jan eller till Isländsk flagga eller bygge:

 

Villkoren för de 150 utländska jobbarna på Istak är goda. Även om kostandsläget på Islands är högt, gör de inte av med mycket pengar. De jobbar mycket och både bor och äter gratis. I dag arbetar 650 personer för Istak. 150 av dem är utländska arbetare och knappt tio av dem är svenskar.

 

Aluminiumsmältverket, utanför Reykjavik, skall bli 1 300 meter långt. Den amerikanska ägaren planerar att importera aluminium till Island för att smälta den med öns billiga energi och

exportera varan för dyra pengar.