Ingress:

Grekland är i dag samlingsplats för tiotusentals migranter. Många har kommit över den turkiska gränsen. Aten är ett stopp på vägen - i hopp om en bättre tillvaro. Men ett växande antal flyktingar har blivit fast i staden. Unga män och familjer sover på gatan, rotar i soptunnor och lever ett liv i misär.

Bröd:

Långt från turiststråket och Atens centrum ligger ett uppvuxet område dit flyktingar olagligt flyttat in i utdömda lägenheter. Här bor fattiga greker, sida vid sida med papperslösa från främst Afghanistan och Syrien.

Ramzijah från Syrien är en av dem. Familjen är kurder och bodde på landsbygden och lämnade landet före kriget började. Efter flera dagars vandring gick de en natt över den turkiska gränsen. Maken stannade i Turkiet för att söka arbete och kunna sända pengar till familjen som tog sig vidare till Aten. Efter det har de inte hörts av och Ramzijah betraktar sig som ensamstående mamma i dag.

– Det är svårt att leva här utan man. Jag är rädd och orolig när jag går ut för att samla ihop mat som slängts. Jag känner mig blyg och förstår inte vad folk säger. Ibland skriker de åt mig på grekiska, berättar hon.

Ramzijha har svårt att försörja sina fem barn, men hon tillhör en av dem som dragit en vinstlott efter över tre års hårt liv i Aten. Hon lånade ihop pengar, köpte en biljett och sände iväg sin tonårsdotter till Sverige. I dag är flickan 16 år och har fått permanent uppehållstillstånd. Det innebär att hennes mamma och syskon kan söka anknytning till Sverige. För fyra månader sedan lämnade de in sina papper på svenska ambassaden i Aten. Ännu har de inget hört från Migrationsverket.

– Jag är så tacksam att min dotter får vara i Sverige. Snart kanske vi kan komma dit. Jag önskar att mina barn får gå i skolan där och få en bättre framtid. Här är jag orolig för mina två äldsta pojkar. Innan vi hade registrerat oss som flyktingar och fått ett rosa kort, så kom polisen och tog dem. De satt i fängelse i en månad och tre dagar, utan att jag visste vart de tagit vägen. Det var hemskt, säger Ramzijah som håller handlederna i kors för att visa hur sönerna handfängslades när de fördes bort.

Tårarna trillar ned för hennes kinder och hon är trött intill utmatningens gräns. Hennes veckoschema följer marknadsdagarna i området. Dagarna går åt till att samla ihop överbliven en frukt och kasserade grönsaker. Varje eftermiddag klockan tre går hon till bagaren i kvarteret som ger bort dagsfärskt bröd som anses vara för gammalt för att säljas samma dag. På kvällarna tar hon hand om allt för att koka tomatsås eller äpplekräm av skämda varor.

I dag är det en stor dag eftersom hon skall handla i stormarknaden några kilometer bort. Med fem barn hemma får hon varje månad 41,20 euro (cirka 400 kronor) av en kyrka i närheten. Det gör att hon kan få tag i basvaror och tvättmedel, som inte är så lätta att hitta i soporna.

– Jag vet inte vad kyrkan heter, men de hjälper flyktingar med matpengar och kläder, förklarar hon och tackar gud för att de förbarmar sig över alla utsatta människor i området.

Förhållandena för flyktingar i Grekland kan kort beskrivas som inhumana och bryter mot de europeiska konventionerna om mänskliga rättigheter. De får inte den hälsovård de behöver och de erbjuds inte någon ekonomisk hjälp.

Trots det kommer hundratusentals hoppfulla människor till fots, med flyg, gömda i bagageluckor eller med båt. Av de som är papperslösa som kommer till Europa, anländer nio av tio till Aten som första anhalt. Grekiska medier uppskattar i dag antalet till 500 000 människor. Frågar man nazistpartiet Gyllene Gryning får man en betydligt högre siffra till svar. Enligt OECD:s migrationsrapport, passerade det förra året över 133 000 människor de grekiska gränserna illegalt.

Möjligheten att få asyl i Grekland är minimal i dag. Många undviker därför att söka asyl i Grekland och lever som papperslösa i landet under långa perioder. Vilket tvingar dem att sova i parker och leta efter mat, sälja smuggelcigaretter eller utföra andra kriminella handlingar.

Även tillfälliga jobb har blivit betydligt svårare att få i krisens Grekland. Men arbetsföra flyktingar kan bege sig till de uppsamlingsplatser som finns och ha turen att få tillfälliga jobb som kroppsarbetare. Dit kommer arbetsgivare som vill ha extraarbetare till främst byggen.

28-årige Hassan Zamani är en av få synliga afghaner som arbetar legalt i en kebabrestaurang i turistkvarteret Plaka. Han kom till Aten från Kabul för nio år sedan och har både boende och jobb. Han vill helst inte tala om vägen dit, men berättar stolt att han är nygift.

– Min fru bor i Skellefteå och kommer från Afghanistan. Jag blev pappa för en månad sedan, säger han och visar upp en bild på sin telefon på en liten baby med en stor svart hårtofs som han ännu så länge enbart sett på internet.

Men med id-kort och inlämnad ansökan om permanent uppehållstillstånd hoppas han på att få komma till Sverige snart. Hassan Zamani är något av en lyckost i många landsmäns ögon.

Bottenplaceringen i flyktinghierarkin gör att afghaner och pakistanier är extra utsatta, både från andra flyktingar och från rasister. Det innebär att de helst rör sig i grupp. En del av dem vistas runt torget vid Victoriaparken på kvällar och nätter.

– Tack och lov har polisen kört bort dem. Flyktingarna invaderade parken innan. De kommer från hela världen och tror att de skall finna paradiset, förklarar en medelålders man som bor i området och som avslutar med att i all vänlighet ge några riktigt bra tips på kulturpromenader i Aten.

Ali och hans två landsmän bor i en liten oansenlig park, i närheten av Omonia, i centrala Aten. Han är 24 år och har varit två månader i huvudstaden. I Pakistan arbetade han och hans två kamrater som byggjobbare, men de har inte lyckats få ett enda daglönarjobb sedan de kom till Aten för två månader sedan. De är livrädda för polisen och håller till i parken större delen av dagen. Klockan fem stänger den offentliga toaletten i närheten, men fram till dess kan de använda den.

Termometern mäter 38 grader varmt. Nyss fick Ali en svart pikétröja av en försäljare i basaren mittemot och nästan varje dag får de matvaror eller en kaffemugg av människor som passerar förbi. Ali och hans vänner är tacksamma över grekernas givmildhet, men villrådiga.

– Hjälp oss. snälla. Vi vill bara härifrån - till Norge och jobba, säger Ali och ser ut som om han förstått att Aten förmodligen kommer att bli hans ändstation på den här resan.

Utan pengar är han kringskuren och kan varken gå till sjukhuset, trots att han har intyg på att han behöver behandling, eller skaffa medicin. Men det värsta av allt är att han blev av med sina identitetspapper en natt när han sov i parken. Sedan dess vågar han sig inte längre än ett par hundra meter ned till Sofoklesgatan för att hämta en gratislunch från någon av de frivilligorganisationer som finns där.

Utanför Helping hands står Michael Matrozes med vaksam blick. Han håller ett öga på droghandlarna i området samtidigt som han välkomnar män från regioner som Iran, Irak och Pakistan denna dag. Det är onsdag och gratis lunch med ris och bönor för dem mellan tre och fem. Han låser upp järngrinden och släpper in en ung man efter att ha hälsat välkommen. Runtomkring oss, i viadukten, förekommer allahanda affärer; varor byter ägare och unga trasiga greker och invandrare irrar runt. I närheten ligger även organisationen Världens läkare, en vårdcentral för flyktingar och hemlösa, som många hjälporganisationer samarbetar med.

– Jag vet inte om det är värre nu än innan krisen, men det man kan säga är att de som bryr sig om flyktingar är enskilda människor som känner empati eller olika kyrkor, konstaterar Michael Matrozes och avslutar dagens arbetspass med att lämna några överblivna matportioner och lite begagnade kläder till 26-årige Noredin från Afghanistan som sover utomhus i området Kolonaki tillsammans med några landsmän.

Även skandinaviska kyrkan i Aten gör vissa insatser för flyktingar. Kyrkoherde Gunnar Lidén kom till Aten ungefär samtidigt som krisen visade sig på allvar. Han upplever att flyktingströmmen är i stort sett densamma då som nu.

– Men motståndet är större, från makthavare och polis. Här påminner förvaringen om fångläger. Polisen tar flyktingarnas papper och pass. Det är som att de vill statuera exempel genom att säga: Kom inte till Grekland för här får ni det jobbigt, säger Gunnar Lidén.

Han menar att Grekland blivit en farstu in i Europa. Det trots att Frontex i dag utgör en flytande gräns i form av patrullerande båtar mellan Turkiet och Grekland. Många flyktingar väljer ändå vattenvägen till Mykonos. Och många av dem betalar dyrt för att få komma med i båtar nu när vattnet blivit varmare. Gunnar Lidén berättar om ett telefonsamtal från en person i Sverige som talade om att en familjemedlem från Syrien tagit sig iland på Mykonos efter att båten förlist.

– Han hade klarat sig medan de andra fem i familjen dött. Släktingen var livlinan och ville att vi skulle hjälpa. På så sätt har vi blivit en sambandscentral, säger Gunnar Lidén som påpekar att de inte har någon skylt på dörren där det står Sverige, men att det ändå är naturligt att både svenska socialsekretare ringer till kyrkan i Aten numera eller att människor med anknytning till Sverige kommer för att söka hjälp.

Det innebär att skandinaviska kyrkan fått nya sysslor, förutom att lyssna och stötta nödlidande, hjälper de till med kläder, skänker fika och låter hjälpbehövande använda badrummet. Däremot ger de inte bort några pengar eller agerar postlåda för att människor skall kunna skicka kontanter.

– Vad vi behöver göra är att lära oss mer om asyl, olika registreringskort och vad man behöver göra för att inte bli tagen av polisen. Egentligen skulle vi skaffa oss en manual för att kunna lotsa människor, säger Gunnar Lidén som anser att Grekland behöver stöd utifrån för att lära sig hur man skall möta den massiva migrationen och för att kunna ge ett humanare mottagande och en bättre flyktinghjälp.

Sedan den internationella organisationen för migration (IOM) och den grekiska staten inledde ett EU-subventionerat repatrieringsprogram, har tusentals flyktingar fått flygbiljetter plus 300 euro för att återvända till sina hemländer. Tiotusentals flyktingar lär stå på väntelistan. Men innan de får åka hem måste de få klartecken från sina ambassader och den grekiska polisen.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Sofia Sabel

Ali Kasser, 24 år – svart tröja, glasögon i håret

Kasser Nadim, 35 år – röd tröja

Mohammed Mansha, 34 år – gråmelerad tröja, rosa kort

”Snälla, hjälp oss! Vi vill till Norge och arbeta.”

Ali, Kasser och Mohammed från Pakistan som sover utomhus i parker med hopp om att få byggjobb Aten

Bildtexter:

FOA0727

Kyrkoherde Gunnar Lidén kom till Aten samtidigt som krisen började i Grekland. I dag söker alltfler hjälpbehövande upp Skandinaviska kyrkan.

– Flyktingarna är kanske inte fler fast de har fått det svårare under de senaste fyra åren. Motståndet är mycket större nu, konstaterar han.

1078

Många matmarknader i Aten har kundvagnar där du som konsument kan köpa varor och skänka till behövande. Det är barra ett tecken på godhet från privatpersoner som hjälper utsatta människor i staden.

0950, 0924, 0926, 0952

Ramzijah Abdullah dagar går åt till att skaffa mat till sina fem barn i Aten. Hon tar vara på kasserad frukt och grönsaker för att få maten att räcka till.

1126, 1063

Ramzijah Abdullah med barnen barnen Reza, Reidar och Robin. Familjen på sex personer har levt snart fyra år i Aten som flyktingar. Äldsta dottern har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige och nu hoppas alla att få komma hit.

1069

Cirka 400 kronor i månaden (41,20 euro) får Ramzijah Abdullah i månaden från kyrkan till att handla basvaror. De skall inhandlas under ett tillfälle och får inte överstiga summan.

0810, 0831

De bor i en utdömd lägenhet, långt ifrån turiststråken. I området bor det många andra flyktingar från Afghanistan och Syrien, liksom fattiga greker.

0705

Atens parker är rensopade på flyktingar dagtid. Men Ali Kasser, Kasser Nadim och Mohammed Mansha från Pakistan har hittat en skuggig plätt mittemot en saluhall i centrala Aten.

702

– Vi vågar inte gå ut härifrån för vi är rädda för polisen, förklarar Ali Kasser (i mitten) som blev bestulen på sitt rosa kort en natt i parken och därmed inte kan bevisa att han har tillfälligt uppehållstillstånd.

Ali Kasser, 24 år – svart tröja

Kasser Nadim, 35 år – röd tröja

Mohammed Mansha, 34 år – rosa kort

704

– Snälla, hjälp oss! Vi vill till Norge och arbeta, säger Ali Kasser (i mitten)som tillsammans med landsmännen Kasser Nadim och Mohammed Mansha kom från Pakistan till Aten för två månader sedan.

0658, 0666,0674

Ali, Kasser och Mohammed

804

Noredin, 26 år från Afghanistan har fått en hjälpande hand av volontären Michael Matrozes på en av de många frivilligorganisationerna som hjälper flyktingar i Aten i dag.

787

Noredin är 26 år och bor utomhus tillsammans med landsmän från Afghanistan. I dag hade han tur och fick både kläder och flera överblivna portioner med ris och bönor från Helping hands i Aten som bistår utsatta människor med hjälp.

0760

– Vad vi kan ge är lite mat och samtal om Gud, fast vi börjar alltid med maten, påpekar Michael Matrozez som varit på Sri Lanka och arbetat i Helping hands regi, innan han blev volontär/anställd i Aten.

1242, 1225, 1245,1248

Hassan Zamani, 28 år, är en av få flyktingar som fått anställning i en restaurang mitt i turiststråket i närheten av Akropolis. I nio år har han kämpat på i Aten och nu står hans hopp att få komma till Sverige.

– Jag har en afghansk fru i Skellefteå och en nyfödd dotter som jag bara sett på internet, berättar han.

(1183

Privatpersoner visar sin givmildhet med att ge restmat i lunchlådor till herrelösa hundar på Syntagmatorget i centrala Aten)

764

Tomma torg. Grekiska polisens ”Operation sopkvast” har gett resultat. I dag finns det knappast några flyktingar på torgen dagtid. De kommer i klungor när mörkret kommit för att få sig en sovstund.

0962, 0810

Flyktingar i ett område norr om Aten har tagit utdömda lägenheter i besittning. Här bor afghaner, syrier och fattiga greker.

9

Fakta:

Migrationsverkets prognos för antalet asylsökande i år, sprack redan under juni månad. Bedömningen var att 61 000 personer skulle söka asyl i Sverige under 2014. Istället beräknas antalet asylsökande bli uppemot 80 000 innan året är till ända.

Enbart under veckan före midsommar ansökte 2 100 människor asyl. Förra året sökte drygt 54 000 personer asyl i Sverige Det var då en ökning på 24 procent från 2012 och en fördubbling jämfört med 2011.

Men Sverige är inte ensam om att ta emot asylsökande flyktingar. Tyskland räknar med att ta emot 200 000 asylsökande i år, jämfört med 130 000 människor i fjol.

Syrienkriget är den största orsaken, därtill kommer Irak och andra konfliktzoner. Migrationsverket beslutade i höstas att syrier som kan ta sig hit ska få permanenta uppehållstillstånd.

Ur UNHCR Flyktingrapport:

Det sammanlagda antalet människor som tvingats fly sina hem under 2013 var 51,2 miljoner, vilket är 6 miljoner fler än året innan.

Hälften av alla dem som flydde sina hem var barn.

33,3 miljoner var internflyktingar

16,7 miljoner hade flytt till annat land utan att göra någon formell asylansökan.

1,2 miljoner befann sig i väntan på beslut efter en formell asylansökan.

Under 2013 återvände 414 600 flyktingar hem efter att ha varit på flykt i annat land. Två tredjedelar av dem var syrier.

Fakta:

Grekland är en inträdesport till EU för människor som flyr från krigszoner och fattiga länder i Afrika, Mellanöstern och södra Asien. Under de senaste två åren har flyktingströmmarna ökat betydligt. Enligt NGO:s uppskattningar finns det idag runt 150 000 papperslösa i landet. Bland dem beräknas det finnas cirka 10 000 barn. En del har kommit nyligen, andra har sökt asyl i annat europeiskt land, men återsänts till Grekland.

Situationen har blivit alltmer ansträngd för flyktingar i huvudstaden. En stor orsak är landets ekonomiska kris. I dag saknar var fjärde grek ett arbete. En annan orsak är det nymornade intresset för främlingsfientliga partier som Gyllene gryning. Ett parti som lockat alltfler väljarröster under de senaste två valen.

De började med att sprida flygblad i flyktingtäta områden och hotade med att rensa i träsket genom att befria torgen från ”illegala element” som ockuperat dem. Därefter besökte representanter för partiet utvalda basarer och rev ner stånd och förstörde kommersen. Sedan dess har polisen genomfört åtskilliga raider mot flyktingar i Aten. Uppdraget ”sopkvast” var bara ett försök att tömma Aten och andra grekiska större städer på papperslösa.

Fakta:

Flyktingar från Syrien har i strid med internationella lagar utvisats från Grekland. Det visar en rapport från den tyska flyktinghjälporganisationen Pro Asyl. De har gjort intervjuer med 90 personer som under det senaste året blivit utvisade av grekisk säkerhetstjänst. Även personer från Afghanistan, Somalia och Eritrea, uppger att de blivit utvisade. Totalt antalet utvisade beräknas vara omkring 2 000 personer, trots att dessa betraktas som personer i behov av internationellt skydd.

Nyligen begärde UNHCR ett klargörande från de grekiska myndigheterna, angående bevis angående flyktingar från Syrien som direktavvisats, däribland barnfamiljer.

I en annan rapport från italienska Läkare för mänskliga rättigheter uppges att syriska flyktingar direktavvisats från italienska hamnar till Grekland. Organisationen Human Rights Watch kritiserar Egypten för att syrier häktas på obestämd tid i avvaktan på att deporteras.

EU-kommissionär Cecilia arbetat aktivt, anser att det är lika illa i Italien och Egypten som i Aten. Arbetat med att få igenom.

Källa: UNHCR

Lästips:

”This is prison” – afghanska flyktingars upplevelser av situationen i Aten av Ann-Sofie Ekendahl Dellringer.

Springa på vatten av Annette Rosengren

Bilal – på slavrutten till Europa av Fabrizio Gatti

Kaos – ett grekiskt krislexikon av Alexandra Pascalidou

Fakta:

Antalet ensamkommande barn som kommer

till Sverige för att söka asyl fortsätter att öka. Hur många som får uppehållstillstånd varierar från år till år.

De flesta av de ensamkommande barnen är pojkar i åldrarna 16-18 år. Under 2014 fram till april hade cirka 1 400 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige, av dessa var cirka 250 flickor, vilket utgör 17%.

Hur många som får uppehållstillstånd har varierat mycket de senaste åren. År 2004 fick 25% av de asylsökande barnen uppehållstillstånd, 2005 var det 18%, 2006 drygt 80% och under 2014 cirka 70%.

Den genomsnittliga handläggningstiden för ensamkommande barn var 140 dagar.

Under 2013 sökte cirka 4000 ensamkommande barn och ungdomar om asyl i Sverige genom Migrationsverket. De flesta av dessa kom ifrån Afghanistan och Somalia.

Av de ansökningar som handlades av Migrationsverket 2014 beviljades 69% av ansökningarna om asyl för ensamkommande barn.

Prognosen avseende asylsökande ensamkommande barn höjs, från 4 100, till att 4 400 barn årligen uppskattas söka asyl under 2014 och 2015.

Källa: Migrationsverket