Ingress:

Sol, kanske bad, och ett par års time out – en dröm som delas av många. Allt fler företag har anställda utomlands.

Men det kan bli svårt att återvända hem. Det finns till och med ”program” för expats.

Bröd:

För ett drygt år sedan stod familjen Byberg från Kungälvstrakten inför sitt livs viktigaste beslut; om de skulle stanna i Qatar i ytterligare tre år. Det innebär att deras barn hinner bli 10, 14 och 16 år och att de sammantaget bott i Doha i sju år av sina liv.

– Det var stora känslor som var i svallning inför det beslutet. Det innebär ju att våra barn är mer hemma i Qatar med mullor och sand än med kråkor och klippor. De riskerar att hamna utanför det svenska samhället. Efter tre år kan de komma in i svenska skolan och ta upp kontakter med kompisar, men sen är det svårt, säger Victoria Byberg som följde med sin make som fått jobb, via sitt svenska petrokemiföretag, till Doha.

Då var barnen 3, 7 och 9 år. Först var det skönt med en time out, men redan efter åtta månader hade hon tröttnat på hemmafrutillvaron och fixat jobb som ekonomiansvarig på ett danskt företag.

– Det var underbart först, men efter ett tag kändes det som att leva i en bubbla, lite bortskämt. Jag var hungrig och ville dra mitt strå till stacken.

Hon körde på gropiga vägar genom sandöknen för att komma till kontoret. I dag är det en trefilig motorväg dit och hon behöver inte vara på kontoret särskilt ofta, utan jobbar mestadels hemifrån.

Gästarbetarna i Qatar är fler till antalet än qatarierna själva och antalet expats ökar ständigt. Det byggs överallt och naturgasen tillsammans med oljan pumpar in rikedomar i landet.

I och med beslutet om att stanna i Qatar flyttade familjen från ett inhägnat område för expats med 25 hus till ett större, i Dohas utkant med 203 villor. Varje sommar spenderar de i båt på västkusten.

– Förankringen i Sverige är viktig. Men vi har ett så bra liv här och nu. Vi har tid för varandra och vi trivs. Men man kan inte bo här hela livet. Du kommer inte in i qatariernas samhälle, utan du lever i en ”expat-värld”. Vi som varit här länge har sagt hejdå till många kära vänner, säger Victoria Byberg och avslutar med en stilla undran - måste man vända hem till Sverige?

Hon har inget klart svar på den frågan i dag.

Det goda livet, långt ifrån ekorrhjul och kyliga vintrar, delar hon med Christian Winkler i Istanbul. Han är en av få män som är medföljande, eftersom hans fru arbetar på ett svenskt textilföretag. Barnen är 12 och 14 år gamla och dagarna spenderar han med att spela tennis och golf eller äta lunch med fyra andra män som också är medföljande.

– På vår skola är vi fyra hemmapappor och 497 hemmamammor som lämnar. Det är klart att folk undrar vad vi är för kufar. Men alla pappor jobbar hårt, även om det inte är nio till fyra. Jag behöver inte laga mat därför att det är billigt och enkelt att beställa, men jag handlar mat och lagar den för att jag gillar att göra det. Det liv vi lever här går inte att jämföra med det livet vi lever hemma, säger Christian Winkler som verkligen vill lyfta fram att hans fru sliter och jobbar medan han och döttrarna kan ligga på stranden på helgen.

För hans del kom avbrottet lägligt i livet. Han jobbade som massör på en egen mottagning i Göteborg och kände att kroppen började ta stryk. Den här tiden har han funderat på vad han vill med livet. Han funderar på att läsa på distans.

– Hade jag velat jobba här så hade jag kunnat göra det. Men jag bestämde mig för att inte ta något jobb det första året. Nu är vi inne på år två. Den stora vinsten är att det blir en paus i livet, att få stanna upp. Det är få förunnat och jag är ytterst tacksam över att få den här chansen, säger Christian Winkler som berättar att den första tiden i den bullriga storstaden Istanbul var tuff.

– När vi berättade för flickorna att vi skulle flytta utomlands, var det en katastrof. Men det skulle varit samma sak om vi hade flyttat till Borås, eftersom kompisarna är det viktiga för barnen. Nu är de supernöjda och har bästisar från Egypten, Tyskland, Frankrike och Korea. Barnen är de största vinnarna, tror, Christian Winkler som anar att det kan bli kämpigt med anpassningen till Sverige när de flyttar hem.

Men familjen har redan pratat om möjligheten att flytta till något annat land än Sverige, efter Turkiet. Men skulle de återvända hem tänker de flytta till ett nytt hus i en annan stadsdel. Nystart är det råd har de fått av andra återvändare.

För Karen och Greg Geiselhart i västra Göteborg var det aldrig på tapeten att göra sig av med huset medan de bodde i USA.

– Jag är jätteglad att vi behöll huset. Vi känner grannarna och både vi och barnen tyckte det var skönt att komma hem. De har packat upp lådor från containern och de har fått måla om i sina rum, säger Karen.

Först skulle de stanna i två år, som blev fyra och ett halvt. Nu är det två månader sedan de flyttade tillbaka till Sverige. Tvillingflickorna Tess och Ellie är tio år och storasyster Sandra är 13. Varje dag blir de körda till spårvagnshållplatsen, sedan får de själva ta sig till sina skolor i centrum och på Guldheden, och tillbaka hem.

– Här har vi mer rast och får gå lite själva, säger Ellie som tillsammans med sin syster lämnade en idyllisk liten förskola i Sverige, för en mycket disciplinerad skola med 900 elever, i USA.

– Det är lite svårt med språket, säger Tess som känner sig mer hemma med engelska än med svenska.

Innan Karen och Greg tog sitt beslut, åkte de över själva för att kolla på skola och bostad, utan att berätta för barnen vad de hade i åtanke. Väl hemma talade de om att de skulle flytta; för att Greg fått ett jobb via sitt Göteborgsbaserade företag i North Carolina, och att föräldrarna ville att barnen skulle få ta del av den amerikanska kulturen, eftersom det är pappa Gregs hemland.

– Det var ett enkelt ställe att flytta till därför att det finns en stor svenskkoloni där, men det kändes ändå som ett äventyr. Jag sa ja till två år, inte en dag mer, säger Karen som minns det som att hon gick omkring med disktrasan och tyckte att det var ett grymt resursslöseri - trots ett skönt klimat och trots att hon hade chans att vara helt ledig från sitt jobb som it-konsult.

Sedan fick hon chans att etablera ett kontor, för sitt företag, på plats.

– Det var en fantastisk tajming och jag kunde behålla min identitet. Det och mycket annat gjorde att det blev en bra erfarenhet för oss alla. Just det att lämna något medan det är bra, det gör att man inte blir så rädd att förändra saker senare i livet. Sedan fick vi en chans att tighta ihop familjen. Vi hade mycket tid för varandra, säger Karen som tycker att det är svårt att få ihop det här hemma.

Först är det måndag och snart är det fredag igen. Ungefär så. Det är mycket logistik och press för att hinna med. Det innebär att barnen får ta mer ansvar för allt från skoluppgifter till rena fotbollskläder till veckans träningar.

Greg tycker att det är sådär att återvända till Sverige. Han upplever det som att han lämnat sitt hemland för andra gången. Vardagshjulet snurrar på och Karen har redan hunnit ställa sig samma fråga ett antal gånger: Skall det verkligen vara så här? Hon har inget färdigt svar, men avbrottet utomlands har fått henne att fundera över vad som är viktigt i livet.

– Om ett år skall vi utvärdera hur det varit här hemma. Vi kan ju inte rota oss här nu och sen åka tillbaka till USA. Ju äldre barnen blir, ju svårare är det att göra en sådan här grej. Att vara borta så länge som vi varit, är inte att rekommendera. Man hinner bygga upp relationer på plats och det kostar att ge upp dem, säger hon och berättar att äldsta dottern blev deppig efter alla avsked från vänner och släkt som hälsade på. Men det finns klara vinster.

Tjejerna har klarat galant att upprätthålla kontakt med svenska vänner när de bodde borta och nu när de umgås med sina gamla vänner här, håller de igång nätverket i USA med hjälp av Facetime och Facebook. Samtidigt har föräldrarnas adressbok utökats. De har fått flera goda vänner i svenskkolonin som flyttat tillbaka hem till Göteborg.

– Det är lite ovanligt och en stor förmån att få så många nya vänner i vår ålder, konstaterar Karen.

Astra Zeneca, Ericsson, Lindex, Volvo – ja, det finns många svenska företag som har personal utomlands för att konkurrera på den globala marknaden.

Agneta Flygt, konsult med tvärkulturella relationer i fokus har mött många av återvändarna, både individuellt och i hela program som företagen anordnar.

– Om man är borta längre än fem år är det svårare att integrera sig i den svenska kulturen igen. Redan efter tre år blir man lite osynlig i systemet. Det svenska samhället hinner också förändras, samtidigt som jag själv förändras. Tror jag att det inte blir några problem att återvända, då får jag garanterat problem, menar Agneta Flygt som tillägger att varje process är individuell.

Det kan handla om jobbet – du har gjort storverk ”där borta” och fått massor av uppbackning och vuxit med din position. När du kommer hem vet folk att du varit borta, men vet inte riktigt vad du åstadkommit. Om du inte haft någon mentor som bevakat din situation på hemmaplan, kanske du missat massor av informella möten. Du möts av ointresse. Siffror visar på att hela 25 procent av alla återvändare byter företag? efter ett år och 50 procent inom tre år.

– Det är jobbigt att komma hem. Det kan vara svårt med identiteten på det egna företaget. I den svenska kolonin vet alla vem du är. Här hemma kanske du blir placerad på en mellannivå. För den enskilde individen gäller det att ha rimligt ställda förväntningar, menar Agneta Flygt.

Hon har coachat många besvikna återvändare som tappat kontakt med vänner här hemma och som inte är uppdaterade på vad som skett i det svenska samhället under åren de varit borta. Värst är det för den som är medföljande.

– Det är en helt annan sak att vara ledig här hemma än att gå sysslolös som medföljande. Jag tror att man skall fundera mycket på vilka konsekvenser min bortavaro får och vilka mål jag har med tiden där borta – innan utresan. Och fråga sig vad som händer om relationen går i sönder – vad har jag för rättigheter som medföljande? poängterar Agneta Flygt som än så länge haft kontakt med ett fåtal hemvändande män som varit medföljande.

– Men min uppfattning är att män har en större benägenhet att driva sina egna projekt som medföljande, konstaterar hon.

Själv började hon sin bana som flygvärdinna, fick jobb i Brasilien, blev beteendevetare och har fortsatt att arbeta med tvärkulturella frågor och Expats i synnerhet. Agneta Flygts fasta övertygelse är att en utlandsvistelse alltid tillför något för individen eller familjen.

– Det berikar livet och jag har aldrig hört någon som ångrat sig. Snarare finns det en lust och en vilja hos de flesta att åka ut igen. Även om det kan vara en påfrestning också.

Lyxproblem eller inte, antalet expats fortsätter att öka.

Fotnot: Expats kallas de so m

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Jessica Bentsen

Bildtext:

Sandra och Ellie tittar på en teckning tillsammans

5 Ellie trivdes bäst av alla i USA och hennes sätt att närma sig återvändandet var att göra en detaljerad teckning av sitt rum där hon prickat in var mattan ska ligga och var spegeln skall sitta.

1 The Geiselharts har återvänt – Greg, Karen, Sandra, Ellie och Tess. Efter närmare fem år i USA är familjen glada över at bo hemma, men det är stor skillnad på att vara expat i värme och att få ihop vardagen här hemma.

Sandra, Karen Ellie och Greg övervakar Tess stöt som blir en fullträff. Familjen Geiselhart har längtat efter biljardbordet i källaren, även om de upplevt mycket spännande tillsammans i USA, så är de glada åt att vara hemma igen.

Greg, Tess, Karen, Ellie och Sandra framför sitt hus som de hyrt ut i närmare fem år. varje sommar kom de hemma och bodde i en sommarstuga tvärsöver viken, där de kunde skymta sitt eget hus.

Ellie, Greg, Sandra, Karen och Tess Geiselhart har haft en underbar tid i USA, men de har saknat havet och friheten att låta barnen röra sig på egen hand.

– Det händer mer i den här stan på en vecka än vad det händer i Göteborgunder ett år, säger Christian Winkler som är medföljande till sin fru som fått jobb i Istanbul.

”Du saknar dina vänner, oavsett om du är 7 eller 70 år.

Christian Winkler, medföljande till sin fru i Istanbul.

”Innan man åker utomlands skall man ställa sig frågan: Vad vill jag med den här tiden?”

Agneta Flygt, konsult som hjälper återvändare.

”Ett bra tips är att behålla sitt hem i Sverige eller skaffa en sommarstuga här för att ha något att återvända till sen.”

Agneta Flygt, konsult som hjälper återvändare.

”Att stanna ytterligare några år i Qatar är vårt livs viktigaste beslut.”

Victoria Byberg, som valt att stanna ytterligare tre år i Doha.

Bildtext:

– Jag gillar vädret här, säger Sandra Geiselhart som tycker om att spela fotboll i svenskt regn, till skillnad från ett varmt Carolina där hon bort i nästan fem år av sitt liv.

– Jag har aldrig förstått innan hur mycket klimatet påverkar ditt liv, säger Greg Geiselhart som tycker att det är sådär att flytta tillbaka till Göteborg efter närmare fem år i USA.

”Jag är livrädd för att trilla in i ekorrhjulet igen och inte hinna njuta av livet.”

Karen Geiselhart, medföljande till USA

Bildtext:

Gott om tid för varandra i USA – nu har familjen Geiselhart återvänt till Göteborg efter närmare fem år borta – det handlar mycket om vardagslogistik.

Fakta: