Biobranschennärmar sig en monopolsituation. Det riskerar att gå ut över smal kvalitetsfilm.De svenska filmfestivalerna kan få allt större betydelse för filmklimatet.

AV AGNETA SLONAWSKI 

Nuhar portarna precis slagit igen bakom Göteborgs trettioförsta filmfestival.Inledningsfilmens biljetter såldes som vanligt slut på några minuter. I år vardet Ping-pongkingen av Jens Jonsson som fick äran som första film påanrika biograf Draken vid Järntorget. Roy Andersson var där, kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth var där, hennes företrädare Leif Pagrotsky var också där. Medan publikensakta fyllde salongen spelade två killar pingis på scen.

Filmenhandlar om en lillgammal norrbottning med pingis som livsfilosofi. Filmen bådeberör och gräver fram barndomsminnen hos publiken; om tillkortakommanden, omsyskonkonkurrens och om en förälder som inte är att lita på.

Undertio dagar visas på festivalen närmare 450 filmer från 60 olika länder, alltfrån mainstream till smala filmer som dokumentären En enastående studie imänsklig förnedring av PatrikEriksson, filmadmed en mobilkamera.

Frånmycket smalt till kvalitet

IGöteborg har filmfestivalen gått från att visa riktigt smala filmer förcineasterna till ett evenemang där även ovana biobesökare numera hittar till deså kallade kvalitetsfilmerna. I takt med att festivalen vuxit har allt flercelebra gäster hittat hit, men bioarenan har också utvidgats till det nybyggdabiokomplexet Bergakungens salar.

Göteborgsfilmfestival är också en tummelplats för filmmakare från hela landet. Tillhuvudstadens filmfestival går man främst för att titta på film, medan man åkertill Göteborg för att träffas. Samtalet och den filmpolitiska debatten frodas.

Förfilmproducenten, tillika göteborgaren, Annika Hellström är filmfestivalen viktig. Här kan hon sälja infilmprojekt, söka finansiärer och träffa medarbetare som hon ibland bara pratatmed på telefon.

–Det är som en stor mässa. Alla i Filmsverige har en anledning att åka hit.Filmarbetet är i många stunder ett projekt och ett ensamarbete. Därför är detskönt att en festival som denna kan finnas utanför Stockholm.

Dessutomger festivalen en chans till fortbildning för filmarbetare, i och med att detfinns seminarier om allt från kommunernas ansvar att visa kvalitetsfilm tillskolbio, säger Annika Hellström.

–Debattklimatet har blivit bättre med åren och både publik och bransch kandelta. Allt detta tillsammans påverkar filmklimatet i slutändan.

Villge mer pengar till festivaler

CissiElwin, vd förFilminstitutet, är benägen att hålla med. Hon tror att festivalerna är ett sättatt lotsa kvalitetsfilm ut till biograferna. Det är en av anledningarna tillatt stödet för exempelvis Stockholm filmfestival nyligen höjts från 190000kronor till en halv miljon. I mars kommer Cissi Elwin föreslå att det delas utännu mer pengar till landets filmfestivaler. Tanken är att det ska bidra tillatt vi får ett kvalitetsutbud av film från hela världen till Sverige. Helst dåsmala filmer, som inte har någon distribution.

Ochden injektionen kan behövas. Många i den svenska filmvärlden menar att denminskade konkurrensen på biofronten är på väg att leda till ett likriktat utbudav breda, publikdragande filmer.

Enav dem som ser en sådan utveckling är Mattias Nohrborg, tidigare vd på företaget Triangelfilm, som togöver Sandrews biografkedja – som blev Astoria – och som sedermeragick i konkurs. När SF köpte upp resterna förstärktes monopolställningen, någotsom han tycker är ett stort problem.

–Monopol är motsats till konkurrens. Det innebär att vi har en bedömare, en röstoch ett par ögon, vilket i sin tur ger ett snävare utbud på biograferna. Desex, sju personer som köper in film till Sverige i dag åker alla till sammafestivaler runtom i världen och där bestämmer de vilka filmer som ska fådistribution i Sverige. Det finns ingen business i att köpa in smala filmertill biograferna. Dessutom visas majoriteten av festivalfilmerna bara påfestivalerna. De kommer sällan ut till andra biografer i landet.

Däremottycker Mattias Nohrborg att festivalerna har en viktig roll som folkbildare.Och de stimulerar honom och andra biobesökare.

–Men man ska inte göra sig någon illusion om att man radikalt kan förändrafilmkulturen i landet med hjälp av filmfestivaler, poängterar Mattias Nohrborg.

SFsdominerande ställning kan innebära att filmfestivalerna blir en allt viktigarearena för filmvisning i framtiden. När smal film och annan kvalitetsfilm fårsvårt att ta plats på landets biografer letar sig udda filmer från världensalla hörn i stället till filmfestivaler som de i Göteborg och Stockholm. Dengenomsnittlige festivalbesökaren är inte nödvändigtvis cineast längre, utan envanlig biobesökare som gillar att se bra film.