”Jag tycker att det fungerar bra att bo hos båda. Allt fokus ligger på oss när vi kommer. När man var liten var det nästan skönt att vara så välkomnad, men i dag är det nästan irriterande - som: Ja, jag fattar att ni saknat mig, men låt mig vara ifred en stund nu.

Min lillebror och jag bor två veckor hos våra föräldrar i taget. När de skilde sig, var jag nio och min bror sex år. Då bodde vi en vecka hos varje, men den gick för snabbt. Vi hann knappt packa upp förrän det var dags att åka till den andre. De frågade oss vad vi tyckte och sedan ändrade de ganska snabbt till två veckor. Nu hinner vi komma hem ordentligt och vi kan hitta på saker första helgen. Då blir det mer som när man var liten, hemma. Förut åkte vi på söndagen, men det var jobbigt med avskedet. Nu byter vi på måndagar då hinner man äta frukost hos den ena, gå till skolan och sedan komma hem till den andre efter skolan. Det känns mer naturligt. Jag har med min viola varje gång vi flyttar och vi har båda med skolsaker i våra väskor.

Förut bodde vi i Haga; mamma bytte till en tvåa där och pappa till en på Plantagegatan. Han bodde i vardagsrummet och vi i en tvåvåningssäng. Vi delade av sovrummet med ett draperi, så att vi fick varsin egen del av vardera sidan sängen. Vi bråkar som alla syskon, men jag tycker att vi har en bra relation. Jag kommer ihåg en kompis på mellanstadiet som hade skilda föräldrar. Hon åkte själv varje gång. Så skulle inte jag vilja ha det. Det är skönt att ha med sig en familjemedlem.

I dag bor mamma i Fiskebäck och pappa i Vasastan med sina sambor. Mamma berättade att de skulle förlova sig för ett par år sedan. Vi fick vara med när de gav varandra ringarna. Pappa var mer försiktig när han träffade sin nuvarande tjej. Ingen av dem har fått nya barn, men jag ser det inte som något hot.

Det finns fördelar med att bo på två ställen. De tänker rätt så olika och det är skönt lära sig se saker från olika perspektiv. Vi har vår och mammas och pappas sambos släkter och ser att människor gör samma saker, fast de är olika. Men det är väldigt viktigt att mamma och pappa kan kommunicera. Om de inte gjorde det skulle det bli kalabalik. De hjälps åt hela tiden och pratar med varandra.

Så småningom vill jag inte bo på ett ställe, utan bo längre perioder hos mamma eller pappa och bestämma mer fritt när jag skall flytta. Efter gymnasiet vill jag flytta hemifrån och spela med symfonikerna. När jag är 23 bor jag nog inte kvar i Göteborg. Tiden får visa om jag blir tillsammans med någon och skaffar barn. Det är klart att jag vill leva i familj, men jag vet att det funkar att ha barn ihop och bo isär.

Hanna, 16 år

”Jag blir oftast arg på en förälder i taget. Den som jag bor hos för tillfället.”

Hanna, 16 år

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline:

Bildtext:

– Jag tycker att min bror och jag har det bra, fast det är tråkigt att änka på att vi inte är en familj längre, säger Hanna Lantz Henriksson, 16 år, vars föräldrar skilde sig när hon var nio år. I dag bor hon och hennes bror två veckor i taget hos vardera föräldern och trivs bra med det.