Ingress:

Hovhanes Zaxaryan i Skvde r en av mnga traumatiserade flyktingar som ftt hjlp av Rda Korset. I tre r lg han som ett paket i sngen och var helt apatisk. I dag r han en energisk och hoppfull man p 19 r.

 

Brd:

– I dag mr jag jttebra. Jag kommer inte alls ihg den tiden som jag var i sngen. Nr jag vaknade visste jag inte att vi flyttat, att vi ftt uppehllstillstnd eller att min syster var gravid. Ibland fr jag ont i hjrtat nr jag tnker p vad som hnt. En dag skall jag bertta det hr fr mina egna barn. Jag vill att de skall veta hur jag mdde. Hur svrt vi hade det. Men fram till dess r det min hemlighet. Jag har inte sagt det till mina kompisar, sger Hovhanes som hellre vill fokusera p studierna p Komvux och p att komma in p utbildningen som underskterska, n att tnka p det som varit.

Vad som exakt orsakade Hovhanes insjuknande r oklart. Familjen som kommer frn Armenien levde som kringflackande flyktingar. De var hemlsa, utan pengar och hade levt under politiskt frtryck under lng tid. Hovhanes minnesbilder av demonstrationer, vld och utsatthet fanns inom honom. Han mdde inte alls bra.

Fr fem r sedan skte familjen asyl i Sverige. De hade splittrat p sig; pappan var kvar i Ryssland, mamma och storasyster var hr. Hovhanes brjade i skolan och blev en stkig elev. Hemma var oron fr framtiden stor. 14-rige Hovhanes brkade och strulade. Tills han pltsligt stngde igen, slckte ner, slt gonen, slutade tala och rra p sig.

Anita Axelsson, psykoterapeut vid Rda Korsets behandlingscenter fr krigsskadade och torterade i Skvde, menar att frloppet r typiskt fr barn som blir apatiska.

– Men Hovhanes r det mest apatiska barn som jag sett. Han var som en liten baby.

Hon kom in i bilden under asylprocessen, efter att en barnhandlggare p Migrationsverket sammankallat till ntverksmte. Innan dess hade Hovhanes mamma Ludmila haft svrt fr att f gehr fr sin stora oro fr sonen som lg alldeles stilla i ett hrn.

– Nr familjen tappat hoppet om framtiden, blir det s ohanterligt fr barnet att det brjar stnga av verkligheten. Drfr arbetar vi med att man som anhrig skall inkludera barnet genom att ta upp det. Nr frldrarna blir lugnare, nr det brjar finnas hopp. D brjar barnet sakta tervnda till verkligheten, frklarar Anita Axelsson.

Hon och sjukgymnasten Linda Eklund har beskt familjen tv gnger i veckan, ofta var fr sig. Frst handlade det om praktiska saker som att ordna sondmatning, hemsjukvrd, sjukhussng, rullstol och lyft. Drp kom stdsamtal om hur anhriga kan hantera situationen.

– Nr jag trffade Hovhanes fr fem r sedan hade han inte ngon muskeltonus i sin kropp. Vi fick ingen kontakt. D handlade det om att hjlpa familjen att ta hand om honom, sger Linda Eklund.

Med lyftens hjlp hissades Hovhanes upp ur sngen och ned i mamma Ludmilas famn. Hon satt bredbent p sngen och han snktes ned s att hon kunde hlla om honom bakifrn. Allt fr att ge trygghet och kroppsvrme. Andra dagar rullade mamman piggbollar p hans kropp och lste sagor p armeniska. S fortsatte det i tv r, men Hovhanes visade inga tecken p att ppna gonen.

– Det var katastrof. Jag behvde mycket hjlp. Jag grt hela tiden. Varje gng frgade jag Anita och Linda om han skulle bli frisk. Varje gng svarade de ja. Men jag visste inte, minns Ludmila.

S brjade saker och ting hnda i familjen. Pappan kom till Sverige, De fick ntligen uppehllstillstnd efter tv r. Familjen flyttade till en nyrenoverad trerummare. Och storasystern fdde en liten kille. Det blev liv och rrelse.

Nr den lilla babyn lades bredvid Hovhanes i sngen, kunde Linda Eklund sknja ett frsta tecken p Hovhanes; fladder under gonlocken. Men hon var inte helt sker.

Efter det knde hon en svag muskeltonus i handleden, sedan lite stadga i nacken, en subtil rrelse i ett finger.

– Men jag knde inget, sger Ludmila och gr ivg fr att hmta Hovhanes gamla uppehllstillstndskort.

P bilden syns en ung man med slocknad blick, som hller upp huvudet med hjlp av et nackstd.

Sedan gick allting vldigt fort. Efter tre r i sngen brjade Hovhanes steg fr steg rtta upp sin kropp. Han kunde inte mycket svenska nr han blev sjuk, nu fullkomligt exploderade sprket. Han sa ja till livet

– Nr jag vaknade knde jag inte igen mitt ansikte i spegeln. Jag hade skgg, minns Hovhanes som d var 1,80 lng och 17 r gammal.

Snart fyller han 20. Han visar stolt en bild p sig sjlv som sexring i Armenien. En liten kille med glittrande blick under lugg.

– Jag r lik min systerson - eller hur? Nr jag sg honom frsta gngen blev jag jtteglad. Han betyder allt fr mig, sger Hovhanes.

Men allt var inte enkelt, pminner Linda Eklund. Frsta tiden hade Hovhanes vldigt ont i kroppen eftersom musklerna var s otrnade. D sattes regelbunden sjukgymnastik in. Drp brjade Hovhanes skola igen fr att ta igen tre frlorade r. Bde Linda Eklund och Anita Axelsson har sporadisk kontakt med familjen i dag.

– Jag kan sga att de kom som nglar. Det har hjlpt oss jttemycket. Vad hade hnt om vi inte ftt hjlp frn er? De har frsttt vr situation och vra problem. De har levt med oss. Serist! Ni gjorde det! sger Hovhanes.

– Vi t jttemycket, skrattar Linda Eklund och Anita Axelsson som syftar p det obligatoriska bord med ostpiroger, frska dadlar, frukt, te och andra godsaker som Ludmila dukar fram.

Hovhanes suckar ljudligt nr hans mamma vill visa fler bilder p sin son. Men det r en krleksfull tonrsprotest.

– Fort jag sger att jag har ont i huvudet eller trtt, s blir hon orolig och vill att jag skall g till vrdcentralen. Man kan vl vara trtt utan att vara sjuk? undrar Hovhanes.

Familjen fljer nyheterna och r uppdaterade p vad som hnder i vrlden. De knner en viss oro och undrar hur det skall g fr alla som kommer till Sverige. De inser att en del av flyktingarna r traumatiserade. Sjlva r de ondligt tacksamma ver all hjlp de ftt frn Rda Korset. Det har varit ovrderligt.

– Nu r det perfekt. Vi lever som de andra i samhllet. Jag tror jag skall brja ta krkort i nsta vecka, meddelar Hovhanes.

 

 

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Sofia Sabel

 

3610

– Utan er hjlp skulle vrt liv varit en katastrof, sger Ludmila Ludmila Sakoyan till Linda och Anita Axelsson p Rda Korsets behandlingscenter fr krigsskadade och torterade i Skvde.

 

– Jag r mycket glad. Hovhanes r frisk. Jag har ett barnbarn. Jag tvttar stryker och str i kafet, sger Ludmila Sakoyan som har praktik plats i dag p Kupan i Skvde.

 

Frsta kontakten med Rda korset fr fem r sedan. Sedan dess har familjen Sarqis, Hovhanes Zaxaryan och mamma Ludmila Sakoyan ftt ett vrdigt liv, tack vare lngvarig traumabehandling och std frn Rda Korsets behandlingscenter fr krigsskadade och torterade i Skvde.

 

– Min pappa visste inte att jag bara lg. Han fick en chock nr han kom till Sverige och sg hur sjuk jag var, sger Hovhanes Zaxaryan.

 

     Jag kan sga att jag r helt frisk i dag, men s fort jag sger att jag r trtt eller fr ont i huvudet s blir min mamma orolig, sger Hovhanes Zaxaryan.

 

Hovanes Zaxaryan

 

3491

– Vrt arbete handlar mycket om att st kvar nr det blser, oavsett vilka beslut familjen fr, sger Linda Eklund.

 

3491

– Det r fantastiskt att ftt lra knna en pojke som klarat sig s bra och r frisk, efter att ha varit s sjuk, sger Linda x som r sjukgymnast p

 

3498

– Nr frldrarna blir lugnare, d brjar barnet komma igng, sger Anita Axelsson som stttat familjen med samtal och praktiska ting under fem rs tid.

 

3654

– Jag respekterar Anita och Linda fr vad de gjort fr mig. Jag ser dem som min mormor och storasyster, sger Hovhanes Zaxaryan.

 

­– Vi r ett bra team, sger Hovhanes Zaxaryan och syftar p Anita Axelsson terapeut och Linda, sjukgymnast. De har funnits vid familjens sida i vtt och torrt.

 

3537

     Jag tycker att det gtt bra, men det har varit en tuff resa, sger Linda och fr medhll av Anita Axelsson. Tillsammans har de stttat familjen nda frn start.