Ingress:

 

Ingen annanstans än i Indien är det så lätt att känna sig omtumlad. Och ingen annanstans än i Sydindiska Kerala är det så lätt att bara finnas till.

 

Bröd:

 

Fort jag sätter foten på trottoaren utanför den lilla flygplatsen i Trivandrum, som är Keralas huvudstad, minns jag hur det är att vara i Indien: Dussintals av vitklädda män i knälånga longis som försöker vinka in mig i just deras taxi, en kakafoni av ljud där alla försöker överrösta varandra och en doftblandning av avgaser och jasmin som får hjärnan att stå stilla ett ögonblick.

De flesta som tar flyget till Trivandrum gör det med ett mål ˆ att åka till Kovalam beach, en halvtimmas bilfärd från flygplatsen. Det var hit som de första turisterna kom för 30 år sedan och det fortfarande hit som de närmare 94 000 turister som tog sig till Trivandrum förra året, åker. Ändå är det varken trångt eller packat på den bedagade strandpromenaden som utgör Kovalam i dag. Bakom den främsta raden av restauranger har mängder av små billiga matställen växt upp. De flesta med ett tiotal olika curryrätter på menyn.

Den keralitiska maten är bara ett skäl att ha Indien som resmål. De auyrvediska behandlingarna eller alla vackra tempel som finns att beskåda är två andra goda skäl. Till Indien kan man åka för att bara vara och låta tiden gå.

”Jag reser för att lära mig, för att livet är en skola som vi aldrig utexamineras från, och jag känner den djupaste tacksamhet gentemot Indien.”  Så börjar författaren och indienresenären Zac O´Yeah sin senaste bok Guru - en resa i underlandet.

Det är inte för inte som Kerala kallas för India light av vana Indienresenärer. När man närmar sig delstaten, vars gräns går någonstans vid Ghatsbergen, blir fattigdomen mindre och grönskan frodigare.

Nästan alla resenärer som äntrar Kerala och delstatens 550 kilometer långa kuststräcka kommer norrifrån. Då passerar man Cochin, staden som många menar egentligen skulle vara Keralas huvudstad. Det är en bullrig och charmig hamnstad med europeiska inslag. Fort Cochin som är den ursprungliga stadskärnan ligger på en ö. Den har blivit en riktigt turistfälla, men är ändå värt ett besök för att få en fläkt av den tid då både portugiser, holländare och engelsmän gästade staden.

Om du åker vidare med tåget söderöver kommer du till Kollam som är en bra plats att påbörja backwaterturen på. Det är ett måste om du tagit dig så här långt. På slingrande vattenvägar för dig rorsmannen långt in i övervuxna kanaler med mängder av färgstarka fågelarter längs vattendraget. Efter en dag eller två befinner du dig i ett annat sinnestillstånd. Du kan välja mellan att göra en dagstur i närområdet eller att sova över och ha egen kock med.

Om du fortsätter ytterligare en halvtimma med tåg kommer du till Varkala. Det sägs att när Kovalam blev för trångt för alla backpackers, så letade de upp Varkala istället. I dag ligger rum i olika prisklasser på parad uppe på en brant klippa. Två små långa trappor leder dig ner till en liten strand.

Det bästa med Varkala är att den är en järnvägsknut. Nästan alla tåg som  åker längs kustremsan, passerar förbi här. Som längst kan du åka tåg ned till Indiens sydspets Kanyakumari.

Här samlas pilgrimer från hela Indien för att se solen gå upp över Indiska oceanen. Om du tar dig hit ner så missa inte fiskemarknaden som tar plats vid stranden bredvid båtarna som för pilgrimer och turister över till tänkaren Swami Vivekanandas klippa i närheten.

Men Indien är också sol och bad. I Kovalam beach finns det gott om båda delarna. Det går utmärkt att uppleva Indien i omgivningarna kring Keralas första turistställe. Det håller än.

 

Kultur & religion

 

Dagens Kerala bildades först 1956, nio år efter Indiens självständighet.

Omkring 50 procent av befolkningen är hinduer (övriga Indien cirka 80 procent), 25 procent är muslimer och 25 procent kristna, (vilket gör Kerala till en av Indiens mest kristna områden).

 

 

När skall man åka dit?

 

Bästa tiden att åka är från oktober till februari. Då är klimatet helt underbart, lika varmt i vattnet som i luften.

Kerala har ett tropiskt klimat med tre årstider; vinter sommar och monsunperiod. Mellan mitten av november till mitten av mars är det runt 30 grader varmt och lite regn.

 

Hur reser man dit?

 

Flygstol med Fritidsresor till Goa kostar cirka 7 000 kronor.

Reguljärflyg till Bombay med Air India kostar cirka 7 500 kronor.

Reguljärflyg till Trivandrum med Qatar Air kostar cirka 9 000 kronor.

 

Fotnot:

Ovanstående priser är från Stockholm under högsäsong.

 

Hur bor man?

Utbudet av logi är stort i Kerala, men om du vill bo riktigt bekvämt under högsäsongen kan det vara värt att boka via Internet. Då blir priset lite dyrare än om du bokar på plats. Det finns några bättre hotell och gott om trestjärniga hotell. Men framför dräller det av guesthouse där du kan hyra ett rum för en billig penning. Ta alltid för vana att kolla rum och förhandla om pris innan du slår till.

 

Maten då?

 

Helt oslagbar i all sin enkelhet. Du kan äta en dagens ”thali” för bara några kronor eller välja bland 50 curryrätter som sätter igång smaklökarna. Den som beställer västerländsk mat blir ofta besviken. Det finns gott om färsk frukt att välja mellan och färskpressade juicer och pannkakor i alla variabler.

 

Hur tar man sig fram?

 

Indien är transporternas land. Logistiken är helt underbar. Ingen skulle höja på ögonbrynet om du tog dig fram på åsna. Det går att cykla, hyra motorcykel, ta en rikshaw för en dag eller åka taxi. Tågen fungerar utmärkt, likaså bussarna. Att åka med de två sistnämnda är en resa för sig. Det är ofta trångt, händelserikt och spännande att ta sig fram på det här sättet. Inrikesflyget är bäst utbyggt från de största städerna i Indien.

 

Vad kan man inte missa?

 

Missa inte marknaderna, vare sig det är fiskmarknader eller bazarer. Här hittar du allt från doftande kryddor och underbara tyger. Bara folkvimlet och ljudkulissen är värd ett besök.

Det finns tempel överallt. En del av dem får man gå in i, bara man tar av sig skorna utanför. Att träda över tröskeln är som att ta ett steg tillbaka i historien.

 

Vad kan man göra?

Vegetera, äta gott och bada. Det är bara tre saker som passar i Indien. Utöver det har du mängder av tempel att beskåda, underbara båtturer i till exempel backwaterområden eller snorklingturer längs kusten.

 

Var växlar jag pengar?

 

Antingen på bank i större städer eller via ATM-maskiner. Men bäst är att växla kontanter (helst dollar) direkt vid strandpromenaden. Det finns mängder av små Internetkafeer erbjuder allt från växling av pengar till att bränna cd.

 

Vad skall jag mer tänka på?

 

Visum får du via Indiska ambassaden i Stockholm. Det kostar 440 kronor för en vuxen turist upp till sex månader.

Vaccinationer som behövs är gammaglobulin eller havrix, samt koleramedicin för magen.

Tidsskillnad: 4,5 timmar under svensk vintertid.

 

Byline: Agneta Slonawski

 

Bildbyline: Christer Olofsson

 

Bildtextinfo:

 

Storlek: Kerala har en areal på 38 683 kvadratkilometer. Den utgör drygt en procent av Indiens totala yta och är den minsta delstaten.

 

Historia: Dagens Kerala bildades först 1956, nio år efter Indiens självständighet.

 

Befolkning: Befolkningen uppgår till drygt 30 miljoner, varav mer än två tredjedelar bor på landsbygden. Antalet invånare per kvadratkilometer är cirka 750, vilket gör Kerala till en av Indiens mest välbefolkade delstater.

 

BNP per invånare: Cirka 560 US dollar. (Sverige har 33 585 US dollar.)

 

 

 

Ingress:

 

I den indiska dansformen kathakali tar make up och påklädning lika lång tid som själva föreställningen. Åtminstone under turistsäsongen i Kerala. Där ges kortversioner av en dans med urgamla rötter som i vanliga fall utförs i tempel.

 

Bröd:

 

Kathakalidansen börjar alltid vid solnedgången och vid de riktigt stora tempelfestivalerna håller den på till morgonen därpå. Allt beroende på vilken historia som berättas.

I dansen ryms hundratals olika berättelser som alla härstammar från den hinduiska mytologin. På senare år har man även tagit in berättelser från bibeln och koranen i dansföreställningarna.

– Kathakali är den mest fantastiska dans som finns. Just för att det går att uttrycka varenda känsla med hjälp av ögonrörelser, ansiktsuttryck och händer, säger S. Reenaden som arbetar som  manager på Varkala Culture Center, norr om Keralas huvudstad Trivandrum.

Utsmyckningen är en stor del av själva föreställningen. Aktörerna i ensemblen målar varandra i starka naturfärger, gjorda av kokosolja, ris och jord. De mal färgerna i mortlar och målar kajalstreck runt varsamt runt varandras ögon med hjälp av vässade pinnar.

Det här är en populär del av föreställningen som försiggår inför öppen ridå. En av de tre i gruppen ligger på golvet i bambuskjulet och får hjälp med att anlägga en vit kontur på sitt ilsket rödsminkade ansikte. En annan får hjälp med att snurra på sig ett dussin rissäckar som skall fungera som underkjol till en dervischliknande dansdräkt av ylle som är dekorerad med bjällror. Dräkterna är mycket tunga och kräver att dansaren har en god fysik.

När jag frågar hur de lyckas få ögonvitorna röda, så går en av musikerna helt sonika ut bakom bambuskjulet och plockar en lila blomma och tar ut ett frö och stoppar försiktig in det i sitt vänstra öga. På två sekunder färgas hela ögonvitan knallröd.

Så startar äntligen föreställningen genom ett öronbedövande trumsolo. Kvällens föreställning heter Baka Vadha och handlar om en demon och en brahma vid namn Bihma.

Tillsammans med cymbalspelet får den indiska publiken snabbt klart för sig vilken situation och sinnesstämning skådespelaren vill uttrycka. För västerlänningar är det lite svårare att förstå. Men för den saken skull inte alls ointressant.

– Det finns många klassiska danser i Indien, men kathakali är den mest naturliga dansformen, säger S. Reenaden.

Att vara kathakalidansare i Indien i dag innebär status. Keraliterna kan sina epos och ingen högtid i templet utan kathakali. För kathakali är en folkets teater.

 

Fakta kathakali:

 

Kathakalidansen etablerades längs Keralas kust någon gång under 1600-talet. I föreställningen ingår allt från dans, opera, pantomim till sminkning och färggranna dräkter.

Aktörerna talar inte, utan uttrycker sig genom att ta danssteg och samtidigt göra olika ansiktsuttryck och fingersättningar.

Bakom kulisserna står minst en sångare, en som trummar och en som spelar cymbaler.

Det tar åratal att bli en god aktör. Man räknar med sju år i lära för att kunna kalla sig en kathakalidansare. Träningen börjar vid tidig ålder. Dansen utförs oftast av män.

 

Källa:

A guide to kathakali av David Bolland.

 

Bildtexter:

387-dragbild:

Kathakallidansaren Aravindhem Beka ger ett smakprov på en viktig dansform i indiska Kerala. I kvällens föreställning spelar han en elak typ i den hinduiska berättelsen Baka Vadha.

 

222-

Make upen är en viktig del i kathakalidansen. Genom de olika ansiktsfärgerna ser publiken till exempel om det är en god eller ond aktör de har på scenen.

 

62-detaljbild på målarburkar med pinnar.

 

101-

Sminkningen pågår i timtal på scenen som förvandlas till en öppen loge före föreställningen. Kathakali spelas varje kväll i Varkala under turistsäsongen som är från november till januari.

 

271-

Grön sminkning är förbehållen gudar, hjältar och konungar. Här spelar Chattanoor Manohasan i den hinduiska berättelsen Baka Vadha.

 

406-

Hand- och fingerpositionerna i kathakalidansen har upp till 500 olika betydelser.

 

78-porträtt av S. Reenaden som arbetar som  manager på centrat. Eftersom han är den enda som pratar engelska i ensemblen fungerar han som en länk mellan turisterna och det urgamla dansspelet kathakali.

 

(Brahman med skägg heter Kalanillayman Saseendran. Han äger centrat och tog sina första privatlektioner i kathakali som sjuåring.)

 

Här kan du se kathakaliföreställningar:

 

Föreställningar i Kovalam ges på hotell Neptun, på Ashok beach Resort.

 

Kerala Kathakali Center med unga dansare från hela landet, ger föreställningar på Calvat Cochin Aquait Club, som ligger till höger om de kinesiska fisknäten i Fort Cochin.

 

Varkala Culture Center ger föreställningar varje kväll under turistsäsongen.