Ingress:
Ingen annanstans än i
Indien är det så lätt att känna sig omtumlad. Och ingen annanstans än i
Sydindiska Kerala är det så lätt att bara finnas till.
Bröd:
Fort jag sätter foten på
trottoaren utanför den lilla flygplatsen i Trivandrum, som är Keralas
huvudstad, minns jag hur det är att vara i Indien: Dussintals av vitklädda män
i knälånga longis som försöker vinka in mig i just deras taxi, en kakafoni av
ljud där alla försöker överrösta varandra och en doftblandning av avgaser och
jasmin som får hjärnan att stå stilla ett ögonblick.
De flesta som tar flyget
till Trivandrum gör det med ett mål ˆ att åka till Kovalam beach, en halvtimmas
bilfärd från flygplatsen. Det var hit som de första turisterna kom för 30 år
sedan och det fortfarande hit som de närmare 94 000 turister som tog sig till
Trivandrum förra året, åker. Ändå är det varken trångt eller packat på den
bedagade strandpromenaden som utgör Kovalam i dag. Bakom den främsta raden av
restauranger har mängder av små billiga matställen växt upp. De flesta med ett
tiotal olika curryrätter på menyn.
Den keralitiska maten är
bara ett skäl att ha Indien som resmål. De auyrvediska behandlingarna eller
alla vackra tempel som finns att beskåda är två andra goda skäl. Till Indien
kan man åka för att bara vara och låta tiden gå.
”Jag reser för att lära
mig, för att livet är en skola som vi aldrig utexamineras från, och jag känner
den djupaste tacksamhet gentemot Indien.” Så börjar författaren och indienresenären Zac
O´Yeah sin senaste bok Guru - en resa i underlandet.
Det är inte för inte som
Kerala kallas för India light av vana Indienresenärer. När man närmar sig
delstaten, vars gräns går någonstans vid Ghatsbergen, blir fattigdomen mindre
och grönskan frodigare.
Nästan alla resenärer som
äntrar Kerala och delstatens 550 kilometer långa kuststräcka kommer norrifrån.
Då passerar man Cochin, staden som många menar egentligen skulle vara Keralas
huvudstad. Det är en bullrig och charmig hamnstad med europeiska inslag. Fort
Cochin som är den ursprungliga stadskärnan ligger på en ö. Den har blivit en riktigt turistfälla, men är ändå värt ett besök för att få
en fläkt av den tid då både portugiser, holländare och engelsmän gästade
staden.
Om du åker vidare med tåget
söderöver kommer du till Kollam som är en bra plats att påbörja backwaterturen
på. Det är ett måste om du tagit dig så här långt. På slingrande vattenvägar
för dig rorsmannen långt in i övervuxna kanaler med mängder av färgstarka
fågelarter längs vattendraget. Efter en dag eller två befinner du dig i ett
annat sinnestillstånd. Du kan välja mellan att göra en dagstur i närområdet
eller att sova över och ha egen kock med.
Om du fortsätter
ytterligare en halvtimma med tåg kommer du till Varkala. Det sägs att när
Kovalam blev för trångt för alla backpackers, så letade de upp Varkala
istället. I dag ligger rum i olika prisklasser på parad uppe på en brant
klippa. Två små långa trappor leder dig ner till en liten strand.
Det bästa med Varkala är
att den är en järnvägsknut. Nästan alla tåg som åker längs kustremsan, passerar förbi
här. Som längst kan du åka tåg ned till Indiens sydspets Kanyakumari.
Här samlas pilgrimer från
hela Indien för att se solen gå upp över Indiska oceanen. Om du tar dig hit ner
så missa inte fiskemarknaden som tar plats vid stranden bredvid båtarna som för
pilgrimer och turister över till tänkaren Swami Vivekanandas klippa i närheten.
Men Indien är också sol och
bad. I Kovalam beach finns det gott om båda delarna. Det går utmärkt att
uppleva Indien i omgivningarna kring Keralas första turistställe. Det håller
än.
Kultur & religion
Dagens Kerala bildades
först 1956, nio år efter Indiens självständighet.
Omkring 50 procent av
befolkningen är hinduer (övriga Indien cirka 80 procent), 25 procent är
muslimer och 25 procent kristna, (vilket gör Kerala till en
av Indiens mest kristna områden).
När skall man åka dit?
Bästa tiden att åka är från
oktober till februari. Då är klimatet helt underbart, lika varmt i vattnet som
i luften.
Kerala har ett tropiskt
klimat med tre årstider; vinter sommar och monsunperiod. Mellan mitten av
november till mitten av mars är det runt 30 grader varmt och lite regn.
Hur reser man dit?
Flygstol med Fritidsresor
till Goa kostar cirka 7 000 kronor.
Reguljärflyg till Bombay
med Air India kostar cirka 7 500 kronor.
Reguljärflyg till
Trivandrum med Qatar Air kostar cirka 9 000 kronor.
Fotnot:
Ovanstående priser är från
Stockholm under högsäsong.
Hur bor man?
Utbudet av logi är stort i
Kerala, men om du vill bo riktigt bekvämt under högsäsongen kan det vara värt
att boka via Internet. Då blir priset lite dyrare än om du bokar på plats. Det
finns några bättre hotell och gott om trestjärniga hotell. Men framför dräller
det av guesthouse där du kan hyra ett rum för en billig penning. Ta alltid för
vana att kolla rum och förhandla om pris innan du slår till.
Maten då?
Helt oslagbar i all sin enkelhet. Du kan äta en dagens ”thali” för bara några kronor eller välja bland 50 curryrätter som sätter igång smaklökarna. Den som beställer västerländsk mat blir ofta besviken. Det finns gott om färsk frukt att välja mellan och färskpressade juicer och pannkakor i alla variabler.
Hur tar man sig fram?
Indien är transporternas
land. Logistiken är helt underbar. Ingen skulle höja på ögonbrynet om du tog
dig fram på åsna. Det går att cykla, hyra motorcykel, ta en rikshaw för en dag
eller åka taxi. Tågen fungerar utmärkt, likaså bussarna. Att åka med de två
sistnämnda är en resa för sig. Det är ofta trångt, händelserikt och spännande
att ta sig fram på det här sättet. Inrikesflyget är bäst utbyggt från de
största städerna i Indien.
Vad kan man inte missa?
Missa inte marknaderna,
vare sig det är fiskmarknader eller bazarer. Här hittar du allt från doftande
kryddor och underbara tyger. Bara folkvimlet och ljudkulissen är värd ett besök.
Det finns tempel överallt.
En del av dem får man gå in i, bara man tar av sig skorna utanför. Att träda
över tröskeln är som att ta ett steg tillbaka i historien.
Vad kan man göra?
Vegetera, äta gott och
bada. Det är bara tre saker som passar i Indien. Utöver det har du mängder av
tempel att beskåda, underbara båtturer i till exempel backwaterområden eller
snorklingturer längs kusten.
Var växlar jag pengar?
Antingen på bank i
större städer eller via ATM-maskiner. Men
bäst är att växla kontanter (helst dollar) direkt vid strandpromenaden. Det
finns mängder av små Internetkafeer erbjuder allt från växling av pengar till
att bränna cd.
Vad skall jag mer tänka på?
Visum får du via Indiska
ambassaden i Stockholm. Det kostar 440 kronor för en vuxen turist upp till sex
månader.
Vaccinationer som behövs är
gammaglobulin eller havrix, samt koleramedicin för magen.
Tidsskillnad: 4,5 timmar
under svensk vintertid.
Byline: Agneta Slonawski
Bildbyline: Christer Olofsson
Bildtextinfo:
Storlek: Kerala har en areal
på 38 683 kvadratkilometer. Den utgör drygt en procent av Indiens totala yta
och är den minsta delstaten.
Historia: Dagens Kerala
bildades först 1956, nio år efter Indiens självständighet.
Befolkning: Befolkningen
uppgår till drygt 30 miljoner, varav mer än två tredjedelar bor på landsbygden.
Antalet invånare per kvadratkilometer är cirka 750, vilket gör Kerala till en
av Indiens mest välbefolkade delstater.
BNP per invånare:
Cirka 560 US dollar. (Sverige har 33 585
US dollar.)
Ingress:
I den indiska dansformen
kathakali tar make up och påklädning lika lång tid som själva föreställningen. Åtminstone under turistsäsongen i Kerala. Där ges
kortversioner av en dans med urgamla rötter som i vanliga fall utförs i tempel.
Bröd:
Kathakalidansen börjar
alltid vid solnedgången och vid de riktigt stora tempelfestivalerna håller den
på till morgonen därpå. Allt beroende på vilken historia som berättas.
I dansen ryms hundratals
olika berättelser som alla härstammar från den hinduiska mytologin. På senare
år har man även tagit in berättelser från bibeln och koranen i
dansföreställningarna.
– Kathakali är den mest
fantastiska dans som finns. Just för att det går att uttrycka varenda känsla
med hjälp av ögonrörelser, ansiktsuttryck och händer, säger S. Reenaden som
arbetar som manager
på Varkala Culture Center, norr om Keralas huvudstad Trivandrum.
Utsmyckningen är en stor
del av själva föreställningen. Aktörerna i ensemblen målar varandra i starka
naturfärger, gjorda av kokosolja, ris och jord. De mal färgerna i mortlar och
målar kajalstreck runt varsamt runt varandras ögon med hjälp av vässade pinnar.
Det här är en populär del
av föreställningen som försiggår inför öppen ridå. En av de tre i gruppen
ligger på golvet i bambuskjulet och får hjälp med att anlägga en vit kontur på
sitt ilsket rödsminkade ansikte. En annan får hjälp med att snurra på sig ett
dussin rissäckar som skall fungera som underkjol till en dervischliknande
dansdräkt av ylle som är dekorerad med bjällror. Dräkterna är mycket tunga och
kräver att dansaren har en god fysik.
När jag frågar hur de
lyckas få ögonvitorna röda, så går en av musikerna helt sonika ut bakom
bambuskjulet och plockar en lila blomma och tar ut ett frö och stoppar
försiktig in det i sitt vänstra öga. På två sekunder färgas hela ögonvitan
knallröd.
Så startar äntligen
föreställningen genom ett öronbedövande trumsolo. Kvällens föreställning heter
Baka Vadha och handlar om en demon och en brahma vid namn Bihma.
Tillsammans med
cymbalspelet får den indiska publiken snabbt klart för sig vilken situation och
sinnesstämning skådespelaren vill uttrycka. För västerlänningar är det lite
svårare att förstå. Men för den saken skull inte alls ointressant.
– Det finns många klassiska
danser i Indien, men kathakali är den mest naturliga dansformen, säger S.
Reenaden.
Att vara kathakalidansare i
Indien i dag innebär status. Keraliterna kan sina epos och ingen högtid i
templet utan kathakali. För kathakali är en folkets teater.
Fakta kathakali:
Kathakalidansen etablerades
längs Keralas kust någon gång under 1600-talet. I föreställningen ingår allt
från dans, opera, pantomim till sminkning och färggranna dräkter.
Aktörerna talar inte, utan
uttrycker sig genom att ta danssteg och samtidigt göra olika ansiktsuttryck och
fingersättningar.
Bakom kulisserna står minst
en sångare, en som trummar och en som spelar cymbaler.
Det tar åratal att bli en
god aktör. Man räknar med sju år i lära för att kunna kalla sig en
kathakalidansare. Träningen börjar vid tidig ålder. Dansen utförs oftast av
män.
Källa:
A guide to kathakali
av David Bolland.
Bildtexter:
387-dragbild:
Kathakallidansaren
Aravindhem Beka ger ett smakprov på en viktig dansform i indiska Kerala. I
kvällens föreställning spelar han en elak typ i den hinduiska berättelsen Baka
Vadha.
222-
Make upen är en viktig del
i kathakalidansen. Genom de olika ansiktsfärgerna ser publiken till exempel om
det är en god eller ond aktör de har på scenen.
62-detaljbild på
målarburkar med pinnar.
101-
Sminkningen pågår i timtal
på scenen som förvandlas till en öppen loge före föreställningen. Kathakali
spelas varje kväll i Varkala under turistsäsongen som är från november till
januari.
271-
Grön sminkning är
förbehållen gudar, hjältar och konungar. Här spelar Chattanoor Manohasan i den
hinduiska berättelsen Baka Vadha.
406-
Hand- och
fingerpositionerna i kathakalidansen har upp till 500 olika betydelser.
78-porträtt av S. Reenaden
som arbetar som
manager på centrat. Eftersom han är den enda som pratar engelska
i ensemblen fungerar han som en länk mellan turisterna och det urgamla
dansspelet kathakali.
(Brahman med skägg
heter Kalanillayman Saseendran. Han
äger centrat och tog sina första privatlektioner i kathakali som sjuåring.)
Här kan du se
kathakaliföreställningar:
Föreställningar i Kovalam
ges på hotell Neptun, på Ashok beach Resort.
Kerala Kathakali Center med
unga dansare från hela landet, ger föreställningar på Calvat Cochin Aquait
Club, som ligger till höger om de kinesiska fisknäten i Fort Cochin.
Varkala Culture Center ger
föreställningar varje kväll under turistsäsongen.