Ingress:
I den indiska dansformen kathakali tar make up och påklädning lika lång tid som själva föreställningen. Åtminstone under turistsäsongen i Kerala. Där ges kortversioner av en dans med urgamla rötter som i vanliga fall utförs i tempel.
Bröd:
Kathakalidansen börjar alltid vid solnedgången och vid de riktigt stora tempelfestivalerna håller den på till morgonen därpå. Allt beroende på vilken historia som berättas.
I dansen ryms hundratals olika berättelser som alla härstammar från den hinduiska mytologin. På senare år har man även tagit in berättelser från bibeln och koranen i dansföreställningarna.
ˆ Kathakali är den mest fantastiska dans som finns. Just för att det går att uttrycka varenda känsla med hjälp av ögonrörelser, ansiktsuttryck och händer, säger S. Reenaden som arbetar som manager på Varkala Culture Center, norr om Keralas huvudstad Trivandrum.
Utsmyckningen är en stor del av själva föreställningen. Aktörerna i ensemblen målar varandra i starka naturfärger, gjorda av kokosolja, ris och jord. De mal färgerna i mortlar och målar kajalstreck runt varsamt runt varandras ögon med hjälp av vässade pinnar.
Det här är en populär del av föreställningen som försiggår inför öppen ridå. En av de tre i gruppen ligger på golvet i bambuskjulet och får hjälp med att anlägga en vit kontur på sitt ilsket rödsminkade ansikte. En annan får hjälp med att snurra på sig ett dussin rissäckar som skall fungera som underkjol till en dervischliknande dansdräkt av ylle som är dekorerad med bjällror. Dräkterna är mycket tunga och kräver att dansaren har en god fysik.
När jag frågar hur de lyckas få ögonvitorna röda, så går en av musikerna helt sonika ut bakom bambuskjulet och plockar en lila blomma och tar ut ett frö och stoppar försiktig in det i sitt vänstra öga. På två sekunder färgas hela ögonvitan knallröd.
Så startar äntligen föreställningen genom ett öronbedövande trumsolo. Kvällens föreställning heter Baka Vadha och handlar om en demon och en brahma vid namn Bihma.
Tillsammans med cymbalspelet får den indiska publiken snabbt klart för sig vilken situation och sinnesstämning skådespelaren vill uttrycka. För västerlänningar är det lite svårare att förstå. Men för den saken skull inte alls ointressant.
ˆ Det finns många klassiska danser i Indien, men kathakali är den mest naturliga dansformen, säger S. Reenaden.
Att vara kathakalidansare i Indien i dag innebär status. Keraliterna kan sina epos och ingen högtid i templet utan kathakali. För kathakali är en folkets teater.
Fakta kathakali:
Kathakalidansen etablerades längs Keralas kust någon gång under 1600-talet. I föreställningen ingår allt från dans, opera, pantomim till sminkning och färggranna dräkter.
Aktörerna talar inte, utan uttrycker sig genom att ta danssteg och samtidigt göra olika ansiktsuttryck och fingersättningar.
Bakom kulisserna står minst en sångare, en som trummar och en som spelar cymbaler.
Det tar åratal att bli en god aktör. Man räknar med sju år i lära för att kunna kalla sig en kathakalidansare. Träningen börjar vid tidig ålder. Dansen utförs oftast av män.
Källa:
A guide to kathakali av David Bolland.
Bildtexter:
387-dragbild:
Kathakallidansaren Aravindhem Beka ger ett smakprov på en viktig dansform i indiska Kerala. I kvällens föreställning spelar han en elak typ i den hinduiska berättelsen Baka Vadha.
222-
Make upen är en viktig del i kathakalidansen. Genom de olika ansiktsfärgerna ser publiken till exempel om det är en god eller ond aktör de har på scenen.
62-detaljbild på målarburkar med pinnar.
101-
Sminkningen pågår i timtal på scenen som förvandlas till en öppen loge före föreställningen. Kathakali spelas varje kväll i Varkala under turistsäsongen som är från november till januari.
271-
Grön sminkning är förbehållen gudar, hjältar och konungar. Här spelar Chattanoor Manohasan i den hinduiska berättelsen Baka Vadha.
406-
Hand- och fingerpositionerna i kathakalidansen har upp till 500 olika betydelser.
78-porträtt av S. Reenaden som arbetar som manager på centrat. Eftersom han är den enda som pratar engelska i ensemblen fungerar han som en länk mellan turisterna och det urgamla dansspelet kathakali.
(Brahman med skägg heter Kalanillayman Saseendran. Han äger centrat och tog sina första privatlektioner i kathakali som sjuåring.)
Här kan du se kathakaliföreställningar:
Föreställningar i Kovalam ges på hotell Neptun, på Ashok beach Resort.
Kerala Kathakali Center med unga dansare från hela landet, ger föreställningar på Calvat Cochin Aquait Club, som ligger till höger om de kinesiska fisknäten i Fort Cochin.
Varkala Culture Center ger föreställningar varje kväll under turistsäsongen.
Ingress:
Familjens världsomsegling förändrade livet för Sofia Wejbin. I Funchals hamn träffade hon sin blivande man. I dag driver de ett 90 år gammalt familjehotell i Nice.
Bröd:
I den halvmörka hallen mittemot receptionsdisken hänger ett stort sjökort över Göteborgs södra skärgård. Det är en symbol över hotellparets gemensamma passion ˆ segling. Sofia Wejbin satt i en segelbåt första gången när hon var åtta månader och hennes man Jean-Jaques har lärt sig seglingens alla konster i Atlantkustens höga vågor.
Rummet bakom den lilla receptionsdisken fungerar som familjens vardagsrum. Sofia Wejbin , som har morgonpasset, har precis tittat igenom Göteborg-postens nyheter på webben samtidigt som hon tuggat i sig en rågmacka med ost. Det är lördag morgon och om en stund skall hon följa sonen Jack Alexander till skolan några kvarter bort.
Men låt oss backa lite i tiden: När Sofia Wejbin och hennes två systrar var i tonåren, bestämde föräldrarna sig för att göra en långsegling på ett år i familjens segelbåt. Äventyret började i Näsets hamn? och gick vidare över till Madeira i Portugal och staden Funchal.
ˆ Jag satt i sittbrunnen och läste en bok om mörkernavigering när det dök upp en båt med franska killar. När jag såg Jean-Jaques i fören/vid rodret?, så sa jag till mina systrar att han är min, berättar Sofia Wejbin och skrattar gott åt minnet.
Det dröjde inte länge innan han bjöd ut henne på en drink och efter tre dagar friade den sju år äldre Jean-Jaques. Efter ytterligare någon dag bjöd han ut Sofias pappa på en bar och anhöll om dotterns hand. Föräldrarna som kanske inte hade satt sig in riktigt i vad det innebar att ha tre tonårsdöttrar i båten, när de planerade sin årslånga seglats, var skeptiska. De seglade iväg mot karnevalen i Santa Cruz? på Kanarieöarna och Jean-Jaques fortsatte att arbeta med att leverera charterbåtar till Västindien.
ˆ Men vi höll kontakten hela tiden. Jag ringde collect calls varje vecka och skrev 52 brev till honom på sex månader, säger Sofia Wejbin som beskriver mötet med sin tillkommande som ett blixtnedslag eller coupe de foudre? som man säger på franska.
Sedan dröjde det inte mer än två dagar efter framkomsten till Sverige innan hennes tillkommande ringde på dörren en tidig morgon. Ett par dagar senare hade hon packat ned sina få tillhörigheter i Jean-Jaqeus lilla Renault och tagit farväl av sina föräldrar och systrar. Så körde de tu mot Paris.
Hon var 20 år gammal och hade gått ur en fyraårig teknisk linje och visste inte riktigt vad hon ville arbeta med.
ˆ Jag har inte ångrat det en sekund, fastän jag inte pratade ett ord franska när jag gav mig av. Och det blev lyckat. Det måste jag erkänna, säger Sofia Wejbin.
I dag gestikulerar hon ivrigare än sin franskfödde man och det är hon som skriver alla hotellbekräftelser och brev på franska.
ˆ Jag är en sån där petig person som slår upp varenda ord jag inte förstår. Och jag löser korsord på franska. Det klarar jag inte av att göra på svenska längre, säger Sofia Wejbin.
Det är sju år sedan sonen Jack Alexander föddes och det bedagade hotellet blev ett familjehotell. Antalet uthyrningsrum har minskat till tolv, eftersom familjen lagt beslag på två sovrum och gjort ytterligare ett till sitt kök.
I det lagar Jean-Jaques lunch till dem båda efter dagens städpass som de alltid utför tillsammans. Efter det är det dags för inköp, fixande av saker som är sönder och bankärenden. Så går dagarna fram till sonen skall hämtas i skolan vid halv fem.
Kvällspasset sträcker sig i regel till elva på kvällen och de brukar de dela upp mellan sig.
Mötet med gästerna är lite som att resa på plats, förklarar Sofia Wejbin och tillägger i nästa andetag att det jobbigaste är att de måste vara på plats många av dygnets timmar. Men det finns ett tillfälle då de låser om sig och åker till Sverige. Varje jul firar de hos Sofias föräldrar på Brännö och sonen är på ön flera veckor varje sommarlov.
ˆ Det jag längtar efter mest av allt är att kunna segla ut en sväng, eller att inte behöva åka så långt för att få vara själv eller komma ut i naturen, säger Sofia Wejbin som kan tänka sig att flytta hem till Göteborg igen om några år, eller Nya Zeeland eller∑
Byline: Agneta Slonawski
Bildbyline: Agneta Slonawski
Fakta:
Namn: Sofia Wejbin.
Ålder: 34 år
Bor: I rum no: 15 på Hotell Soléda i Nice.
Arbetar med: Hotellvärd.
Familj: Maken Jean-Jaques och sonen Jack Alexander.
Intressen: Segling och Fantasylitteratur. Har läst om Sagan om ringen varje år sedan 11 års ålder.
Motto: Ta dagen som den kommer.
Bildtext:
Sofia Wejbin lämnar och hämtar sonen Jack Alexander varje skoldag. Tillsammans med sin make Jean-Jaques har hon ett litet familjehotell i Nice.
Bildtext:
I Nice kan man bada åtta månader om året. Trots det längtar Sofia Wejbin efter att fiska krabbor tillsammans med sonen i skärgården eller att gå på Liseberg och åkattraktioner som får det att kittla i magen.
Ingress:
Nice har fått en renässans. Orsaken heter lågprisflyg. De nya turistströmmarna får sällskap av både jetsetare och tågluffare. Men fortfarande är Nice en tummelplats för solgudar och linslusar.
Bröd:
Vid inflygningen till Nice gör Lufthansas pilot en extra lov över de anrika lyxvillorna på halvön Cap Ferrat, som för att förvissa oss passagerare om att Rivierans största turistort, trots ansiktslyftningar, behållit sin
ställning som Rivierans ståndaktiga hertiginna.
Långt därnere tar morgonbadarna dagens första simtur och längs Promenade de Anglais joggar nissabor och passar på att åka inlines innan det blir för varmt och inversionen lagt sig som ett lock på en kastrull.
I princip skulle man kunna ta handbagaget under armen och promenera från flygplatsen ända in till Nice. Den palmbeströdda strandpromenaden börjar
ungefär vid terminal ett och fortsätter i fem kilometer, längst bort till den yttersta hamnbassängen där färjan går över till Korsika.
Det är just det som gör Nice till ett lätt val året om. Förutom att det är smidigt att ta sig runt i staden, så är det enkelt att göra utflykter ner till Antibes och Cannes eller till den italienska gränsstaden
Ventimiglia med buss, bil eller tåg.
Annars räcker det gott att stanna kvar i Nice. Här finns allt som står att finna i en attraktiv storstad; familjära restauranger med vällagad medelhavsmat i vartenda gathörn, museer med verk av världsberömda
konstnärer, spännande marknader, mängder av gallerier och dubbelt så många soltimmar som Paris. Dessutom kan man bada åtta månader om året.
Men det finns en nackdel - trafiken. Den har de beslutande i Nice tänkt att råda bot på snart. 2007 skall stadens första spårvägslinje nämligen invigas.
Tanken är att de futuristiska vagnarna skall gå från bergen som ligger som en fond bakom staden, via centrala stan och stanna på 21 hållplatser, innan de är framme vid ändhållplatsen: Medelhavet.
Den 8,7 kilometer långa spårvagnslinjen skall locka ännu fler turister till staden, men framförallt är det tänkt att den stora satsningen skall inbjuda nissabor att åka kommunalt och ställa bilen hemma.
Turismen har varit Nice största inkomstkälla ända sedan mitten av 60-talet. Varje år anländer det runt tre miljoner turister till staden. De senaste fem åren har turistillströmingen ökat med cirka 20 procent.
Sofia Wejbin från Göteborg är en av dem som märkt ökningen. Hon driver Hotel Soléda tillsammans med sin franskfödde man sedan tolv år tillbaka. De
senaste fyra åren har de haft en stadig uppgång av beläggningen på sitt enstjärniga hotell. Den stora anledningen till det är utan tvekan lågprisflygens satsning på Nice, menar de. Det finns flera hotell i samma prisklass som deras (cirka 400 SEK) i Nice.
Hotel Soléda är bra för att det är rent och hemtrevligt, men också för att det ligger ett stenkast från
bussterminalen (dit också flygbussen går) och gamla stan ú la Vielle Ville.
Här kan man utan problem fördriva en halv vecka, utan att bli uttråkad. De smala gränderna med sina vackert ockrafärgade hus och prunkande
blomsterlådor, minner mig om italienska Verona. Jag skulle inte bli förvånad om Julia plötsligt kom ut på en av balkongerna och skakade sängkläder över sin Romeo.
När man tröttnat på att titta upp på fasaderna och sett sig mätt på den svindlande utsikten från höjden Le Châteu, så är det bara att ramla ner för kullen och sätta sig på närmaste bistro och ta en pastis eller en kopp välgjort kaffe.
Under högsäsong kan det vara svårt att få plats på restaurangernas uteserveringar i gamla stan på kvällstid, trots att de ligger tätt. Till och med gatuartisterna konkurrerar om att få den bästa ytan.
Ett tips är att undvika de turistrikaste gatorna och ta en avstickare till det lilla torget som kallas Place Rossetti. Runt springbrunnen står stolar och bord uppställda. Det är bara att slå sig ner och beställa en lätt nicoisesallad eller en mustig
bouillabaisse som förrätt till en trerätters meny. Här är priserna något lägre än ett par kvarter bort. I allmänhet är prisläget något dyrare i Nice, jämfört med övriga Frankrike.
Bäst av allt är ändå morgonpromenaderna i Nice. Att vakna med staden och dyka ner i lådorna innan antikhandlarna hunnit packa upp på Cours Saleya för
att göra fynd. Eller att gå runt på blomstermarknaden och dofta på blommor, eller klämma på frukter och pruta så gott det går med skolfranskan som enda
följeslagare.
Byline: Agneta Slonawski
Bildbyline: Agneta Slonawski
Lite historik:
La Belle Époce runt 1890 innebar en snabb ekonomisk tillväxt. Nice var Europas snabbaste växande stad 1860 till 1911. Välbärgade turister och artister har strömmat till staden.
1731 De första engelsmännen tillbringar vintern i Nice.
1824 Promenade des Anglais anläggs.
1873 Första karnevalen hålls i staden.
1878 Casinot öppnas i Monte Carlo.
1946 Första filmfestivalen i Cannes.
1987 Nya höghastighetståg mellan Paris och Nice.
2007 Stadens första spårvagnlinje ser sitt ljus.
Fakta:
Invånare: Cirka 350 000.
Statsskick: Republik.
Religion: 75 procent katoliker och sju procent muslimer.
Valuta: Euro. 1 euro = Drygt 9 kronor. Prisläget är förhållandevis högt i
Nice när det gäller mat och boende.
Landsnummer: 33
Ambassad: Franska ambassaden ˆ T: 08 ˆ 459 53 00
Svenska konsulatet: 7, Avenue Gustave V, T: 33-(0)4-97 03 06 15.
Turistbyrån ligger vid tågstationen på Avenue Thiers. T: 0892-707 407.
Kommunikationer: Buss är att föredra. Du tjänar på att köpa busspass på 1, 5 eller 7 dagar. Sunbus T: 04 ˆ 931 652 10.
Tåg avgår två gånger i timman till Cannes eller Ventimiglia i Italien.
Magnumglass: 18 SEK.
Hyrbil:
Citroen C2, 2 dagar, 1 560 SEK.
Renault Clio, 4 dagar, 1 665 SEK
Användbara nätadresser:
Boka hyrbil:
www.holidayautos.se
Boka hotell:
www.holidayhotels.se
Övrigt:
www.franskaturistbyran.com
www.nicetourism.com
www.tramway-nice.org
Missa inte:
Musée Matisse, 164 Avenue des Arènes de Cimiez. T: 04-938 108 08.
Parc Floral Phoenix, växthuset i parken har 1 500 plantor i sju olika klimat.
Kustvägen från Cap Martin till Monte Carlo är en underbar kustvandring som tar tre timmar.
Längs vägen till Monaco finns underbara små badvikar där du kan ta ett spontandopp.
Shopping:
Cours Saleya heter en doftrika blomstermarknad som är öppen tisdag-söndag. I närheten hittar du en frukt- och grönsaksmarknad med kanderad frukt.
På måndagar är det antikvitetsmarknad på samma ställe, som mynnar ut i en loppmarknad. Var på plats tidigt på morgonen om du vill fynda.
Vinprovning: Bästa källaren i stan heter Cave la Buffa, 49 rue de la Buffa.
T: 04-938 810 26.
Uteliv:
Nissa Socca, 5 rue Siante Réparate. T: 04-938 018 35. Här träffar du nissabor som äter husmanskost från Nice.
Källa: Ticket
Franska rivieran ˆ Berlitz