Ingress:

Vad ger man sin dotter i 15-Œrspresent? Vi valde bort moped och satsade pŒ nŠrvaro. Det blev en mamma och dotterresa till ett kloster i Florens. Och ett tre dagar lŒngt samtal om allt frŒn framtidsutsikter, till sex och Gud.

Bršd:

Svart sammetslen kvŠll i Florens. VŠrmen dallrar fortfarande frŒn asfalten. Med varsin liten rullvŠska i handen stŒr vi och vŠntar pŒ bussen vid Florens bullriga centralstation. En ung man, helt klŠdd i vitt, glider upp bakom oss i kšn. Plštsligt hšr jag min dotter sŠga fšrvŒnat: Mamma, han tog min plŒnbok!

Jag hinner tŠnka att i den tovade turkosa bšrsen ligger nŠrmare en tusenlapp som min dotter sparat ihop efter att sommarjobbat i en kiosk. Insikten fŒr mig att blixtra till. Sedan gŒr allt pŒ trettio sekunder: Hon vill springa efter tjuven, jag hindrar henne och hytter med pekfingret Œt honom och skriker pŒ šmsom engelska och svenska; mŒnga ord, mŒnga fula ord.

SŒ hŠnder nŒgot som vi inte kan fšrklara, kanske ser han en polisbil dŠr framme, kanske han minns sin mammas fšrmaningar nŠr han var liten pojke, kanske kommer hans samvete ikapp. I vilket fall vŠnder han sig tvŠrt om och lŠmnar tillbaka plŒnboken och fšrsvinner snabbt frŒn platsen.

Vi stŒr handfallna, alla i busskšn har tappat hakan och chauffšren hŠlsar oss vŠlkomna till Florens med en skŠmtsam glimt i šgat. Sedan berŠttar passagerarna fšr alla nypŒstigna vad som hŠnt; att min dotters pass Šr kvar och pengarna likasŒ.

NŠr vi stiger av vid ŠndhŒllplatsen pŒ Piazzale Michelangelo Šr kommersen i full gŒng. Torget Šr utsiktsplats fšr turister pŒ dagarna och marknad pŒ kvŠllarna. LŒngt borta syns ljusen frŒn Florensdomen och andra sevŠrdheter.

Vi stannar till vid uteserveringen som hŠnger ut šver berget och tar varsin lŠskande strut med sorbet. Min dotter vet fortfarande inte att det Šr ett kloster vi ska till. Jag passar pŒ att frŒga om vŠgen. Det Šr ungefŠr tio minuters promenad uppfšr backarna till den exklusiva stadsdelen Viale dei Colli. Framfšr oss ligger stora villor med Šnnu stšrre trŠdgŒrdar och skŠllande hundar som vaktar egendomarna.

Det Šr svŒrt att hinna fŒ tid till varandra i vardagssurret. DŒ menar jag inte allt det dŠr praktiska som man bara gšr, utan tid fšr samtal – att fŒ prata klart med varandra, fšrdjupa vissa Šmnen och sjunka ned i begrundan. Fšr det krŠvs en obruten strŠcka av tid. Vi kŠnner vŒr dotter som en mogen tonŒring, som Šr intresserad av litteratur och musik och som Šlskar att sška sig vidare i egen insikt, med hjŠlp av samtalets olika irrgŒngar. Vi ville ge henne en minnesvŠrd 15-Œrs present i form av en resa. GŠrna nŒgot kulturellt resmŒl, dŠr en av oss fšrŠldrar skulle Œka med och dŠr syskonen skulle stanna hemma.

Sedan var det billighetsflygens destinationer som fick avgšra vart vi Œkte. Resan till Florens bokade vi redan i januari och kom šverens om att inte sŠga ett knyst fšrrŠn dagen fšre avresan. NŠr det blev juli i en vŠlbesškt turiststad, insŒg vi att boendet fick bli lite utanfšr staden, gŠrna med trŠdgŒrd. Klostermiljšn kŠndes som ytterligare en dimension till att ge tid och mšjlighet till goda samtal. Men ocksŒ en annorlunda miljš som hon antagligen inte skulle valt sjŠlv.

Men fšrst ska vi ta oss uppfšr backarna till Villa Agape. Klostret med kamerašvervakade portar som sedan slutet av 60-talet šppnat sina dšrrar fšr alla som vill ha en smula kontemplation.

Jag ringer pŒ porttelefonen och fšrklarar pŒ hackig spanska vilka vi Šr, sakta glider de stora portarna isŠr. Min dotter Šr mŒllšs och tror fšr ett kort šgonblick att hon befinner sig i en filmscen nŠr den barska nunnan Solur Terciza korthugget vŠlkomnar oss pŒ italienska. Hon gŒr, fšre oss, med raska steg genom den stora stenbyggnaden, iklŠdd svart fotsida drŠkt och med ett stort trŠkors runt halsen.

Trappa upp och trappa ned, genom lŒnga korridorer, lŒngt frŒn Umberto Ecos bšcker med ekande klostervalv som ofta handlar om munkarnas intriger. Jag hinner ŠndŒ sŠnda en tanke till de fem nunnor som hŒller klosterverksamheten igŒng i Villa Agape i dag, och undra hur det Šr att leva sŒ hŠr innanfšr murarna, tillsammans.

Klostret har sett likadant ut sedan 1600-talet, undantaget vissa tillŠgg i bekvŠmlighet som kšk och badrum. Byggnaden Šr uppbyggd som en dŒtida renŠssansvilla med svala smŒrum och stora centrala hallar med hšgt i tak och dunkla salonger.

Rummet Šr spartanskt inrett med terrakotta klinkers till golv och fšnsterluckor i mossgršnt trŠ. Katja sŠtter sig genast pŒ den vinršda jŠrnsŠngen med stŠrkta lakan och skriver dagbok.

 

1 augusti En resa

Hejsan, nu Šr jag i Florens. Ja, FLORENS! Jag fick reda pŒ att jag skulle resa nŒgonstans med mamma igŒr kvŠll, och nu har vi kommit hit. En fin (men dyr) 15-Œrspresent. Dock den bŠsta jag kunnat tŠnka mig. Jag fŒr skriva mer om staden imorgon, fšr vi har bara varit hŠr i tre timmar. Men, serru, jag har redan blivit rŒnad! Det var en man som tog min plŒnbok, men jag kŠnde det och sa till mamma, som bšrjade gasta och skrika Œt honom. Till slut lŠmnade han tillbaka den. LŠskigt, och jag Šr fortfarande lite skakig.

Jag mŒste kšpa en ny vŠska. En i svart skinn, eller kanske i lack! Vi bor nu pŒ ett kloster med nunnor, spŠnnande, va? Det kommer nog att bli en trevlig resa.

Nu Šr jag ungefŠr sŒ opoetisk som jag kan bli. Men jag Šr trštt och har rest lŒngt, faktiskt. Och det Šr 33 *C hŠr, mitt i natten. Jag kommer nog att sova gott...

ÒIbland mŒste man resa lŒngt, fšr att hitta hem.Ó

Ur boken Sjšfartsnytt som jag lŠser nu.

SlŒr upp fšnsterluckorna och ser de beršmda kullarna i Florens. LŒgmŠlda samtal blandat med hšnskackel. Historiens vingslag. Klosterlivet i ett nštskal. TrŠdgŒrdsprakt och sjŠlvfšrsšrjning. Bšn och samtal.

Vi ligger och drar oss lite. Drar in trŠdgŒrdens dofter i nŠsborrarna. Efter frukost ska vi gŒ ner i trŠdgŒrden till prunkande hortensior och nyvattnade pelargoner. Fundera pŒ var sitt hŒll och sitta och skriva en stund.

Nunnorna slamrar med porslinet och fšrbereder frukost i kšksstugan. Morgonandakten Šr precis avslutad. Katja frŒgar om jag tror pŒ Gud, om jag tror att det finns ett liv efter detta. Hon har lŠst till konfirmand i Betlehemskyrkan hela vŒren och beslutade sig i sista stund fšr att inte konfirmera sig. Det var ett stort och svŒrt beslut att ensam gŒ mot stršmmen. Nu Šr hon nšjd med sitt val, men har Šnnu funderingar kvar pŒ om hon tror. PŒ riktigt. Samtalet bšljar fram och tillbaka och det Šr svŒra frŒgor som inte har alltid har konkreta svar. Vi har bŒda svŒrt att tro att Gud Šr en gubbe pŒ ett moln i himlen. Kanske man kan kalla kŠrlek mellan mŠnniskor fšr Gud? Till sist hamnar vi i ett konstaterande att varje mŠnniska Šr ensam till syvende och sist. Vi flyter šver till det stora ofattbara i att ta sitt liv. Och om en bekant till familjen som faktiskt valde att gšra sŒ, trots att hon har smŒbarn.

Vi missar nŠstan frukosten. Matsalen med de gamla stenvalven Šr full av gŠster. Klostret har 50 sŠngplatser och flera av dem upptas av gamla damer med ondulerat hŒr, klŠdda i blommiga crimplineklŠnningar. Bredvid oss sitter en familj som har klostret som tillfŠlligt logi, eftersom deras hem brunnit. De tre nunnorna kretsar varsamt runt deras bord och ger barnet extra marmelad till det grova osštade bršdet. Varm mjšlk skummas upp i kopparna och nunnorna serverar rykande espresso dŠr i. StŠmningen Šr karg och omsorgsfull. Vi Šter under tystnad och betraktar de andra.

2 augusti En trŠdgŒrd

Nu sitter jag pŒ en kall bŠnk i trŠdgŒrden till klostret. LŒngt borta hšrs mullret frŒn stadens trafik, fŒglarna kvittrar och tvŒ gŠster samtalar i nŠrheten av mig. Samtidigt hšrs porlande vatten frŒn fontŠnerna och trŠdgŒrdsslangen. VŠrlden kŠnns avlŠgsen.

Doften Šr underbar. En blandning av vatten, blommor, citrontrŠ och oliv. Det Šr sŒ vackert hŠr. Jag kan se framfšr mig hur romerska filosofer gick omkring i de hŠr trŠdgŒrdarna, och hur nunnor pŒ 1600-talet anlade olivlunden. Jag kan kŠnna dem.

Det Šr sŒ ljuvligt att det knappt gŒr att fšrestŠlla sig. Vyn Šr helt otrolig. FontŠner, blommor i vitt, rštt och rosa, olivlunden, och lŒngt borta: bergen som reser sig i morgondiset.

Fyra tanter promenerar fram och tillbaka hŠr, och samtalar pŒ italienska. Jag tror att det handlar om blommor. Jag undrar hur deras liv har varit.

Jag har pŒ mig en tunn skjortklŠnning och sandaler. Det Šr mycket svalt i skuggan. PŒ nŒgot sŠtt sŒ, saknar jag tvŒ varma hŠnder som drar undan lockar ur mitt hŒr och smeker mig. Hur kan jag ha sŒdana precisa tankar?

Om jag ser in i framtiden sŒ ser jag en stor och lycklig kŠrlek som varar frŒn tidigt i mitt liv tills dess att jag dšr. Fyra eller fem barn, lycka šver att fŒ gšra det jag vill, och ett Šventyr. Men ocksŒ dšd. En lycklig historia mad sorgligt slut. Men Šr det šdet, eller bara vilda fantasier? Det fŒr jag inte veta fšrrŠn jag dšr.

Finito.

Vi har haft ett maratonsamtal under gŒng, lŠngs kullerstensbackar ner till centrala Florens, via medeltidsbron Ponte Vecchio och vidare till den gotiska kyrkan Santa Maria del Fiore som pŒbšrjades redan under 1200-talet. Denna magiska stad som stundtals liknar en Disneyland fšr all vŠrldens turistande kulturknuttar och samtidigt skŠnker sŒ mycket arkitektonisk skšnhet att vila šgonen pŒ. Vi pratar om hur det var att leva hŠr fšrr, att det antagligen var stor skillnad om man levde sitt liv i tjŠnstedelen eller i furstens gemak.

Katja har lŠst ut ungdomsfilosofiboken Sofies vŠrld fšr andra gŒngen och Šr full av vŠrldsliga funderingar. Vi fšljer folk i fotspŒren och fšrsšker fšrestŠlla oss livet hŠr fšrr; vilka saker som var viktiga fšr mŠnniskor, vad man dryftade pŒ piazzan och vilka Šmnen som uppršrde folk. Vi fšrsšker sŠtta oss in i arkitekternas stora makt, att de satt i furstarnas knŠ och att skrŠddarna var bŒde vŠlfšrsedda och hade en viktig position i skapandet av de konstverk som rika mŠnniskor draperades med. Teaterleken bŒde hjŠlper oss att och gšr det overkligt pŒ en och samma gŒng.

Vi kšper en gŒende lunch i form av en foccacia pŒ ett litet bageri pŒ en bakgata och letar oss fram till Alinarimuseet Europas enda fotomuseum fšr blinda.

HŠrinne Šr det svalt och tyst. Museet Šr inhyst i ett gammalt kloster snett bakom centralstationen och fŒ turister hittar hit. Vi blundar och kŠnner med fingertopparna pŒ reliefer som skall efterlikna de svarta fotografier som hŠnger pŒ vŠggarna.

Vi promenerar under tystnad hem och tar en siesta.

Katja sŠger att hon Šr sŒ glad att fŒ sŒ mycket tid tillsammans med mig. Jag sŠger att hon fŒr passa pŒ att frŒga precis vad hon vill under de hŠr dagarna, Šven om sex eller andra intima saker. Jag lovar att fšrsška svara pŒ allt jag kan.

Hon funderar lite och sŠger att det Šr nog inget hon undrar šver och att hon antagligen vet det mesta om sex. Men pŒ kvŠllningen nŠr vi Štit upp vŒr trerŠttersmiddag och hon fŒtt smaka pŒ ršdvin blandat med vatten och kŠnner sig riktigt stor och nŠstan vuxen, kommer det: FrŒgor om hur det var fšr mig fšrsta gŒngen jag var tillsammans med en kille, hur det kŠndes, vad jag tŠnkte, varfšr det blev han, om jag var rŠdd. Det Šr ovant att prata om och jag vŠger varje svar och kŠnner efter hur personlig jag vill vara, som mamma till min dotter, innan jag levererar. Det blir ett fint och uppriktigt samtal om kŠrleken och livet och lite om alla vedermšdor dŠremellan.

Jag mŠrker att min dotter passar pŒ att frŒga vad jag tycker om henne, vilken karaktŠr hon har, vilka hennes bŠsta egenskaper Šr, enligt mig. Och hon jŠmfšr sig med sina syskon, vad de Šr bra pŒ och i vilka avseenden hon skiljer sig frŒn dem. Jag mšter varje frŒga, bekrŠftar henne och tar mig tid. NŠr vi gŒr hem i kvŠllsmšrkret har klockan blivit mycket och det kŠnns nŠstan genant att ringa pŒ porten fšr att se en yrvaken nunna sticka ut huvudet och šppna den tunga porten.

Senare dag 2:

Nu har jag hunnit utrŠtta en del Šrenden. SŒsom att kšpa vykort, skriva vykort, kšpa en svart skinnvŠska (en sŒdan som jag ville ha!) och Šta tvŒ underbart goda glassar.

Amen.

Nu ska jag sova.

PŒ andra sidan kullen av vŒrt kloster, finns en klosterruin och en kyrka. Bredvid kyrkogŒrden ligger en liten byggnad som Šr en blandning av apotek och hŠlsokostaffŠr. Den som orkar ta sig upp fšr alla trapporna kan kšpa hemslungad honung och homeopatmedicin. I smŒ pappersstrutar ligger egenhŠndigt gjorda bršstkarameller med anissmak.

Allt som sŠljs Šr omsorgsfullt tillverkat av munkar i franciskanerorden. PŒ kvŠllarna ser jag dem komma ned till piazzan, i sina enkla bruna klŠder och sandaler, fšr att kšpa med sig sorbetglass i smŒ bunkar. Jag fšrsšker fšrestŠlla mig hur de sitter dŠr vid elden eller kortleken eller framfšr teven och Šter sin glass i samfšrstŒnd. SŒ vilsamt och rofyllt det verkar. SŒ lŒngt frŒn mitt eget hektiska vardagsliv.

Jag kŠnner mig nšjd šver att ha introducerat klosterlivet fšr min dotter och jag kŠnner mig nšjd šver att ha tagit mig tid till henne. De senaste Œren har rasslat pŒ och plštsligt Šr hon kvinna. I dag ska vi gŒ pŒ shoppingtur. Den italienska handvŠskan Šr redan inkšpt och handskarna vŠntar pŒ att bli utprovade. Det Šr sŒdana attribut en dam av vŠrld behšver.

Det Šr ett spŠnnande sprŒng som vŠntar. Med gymnasiet och skolbyte och nya mŠnniskor. Allt finns dŠrute. Jag vill fšrmedla att allt Šr mšjligt, utan att undanhŒlla alla tršsklar som finns pŒ vŠgen. Andemeningen Šr att det Šr okej att bli vuxen, att det finns bitar i det som Šr hŠrligt, men att det ocksŒ innebŠr svŒra val och mycket ansvar.

Katja frŒgar mig vad jag tror att hon kan bli. Vad hon inte passar fšr och vad hon ska satsa pŒ fšr gymnasium. Hon Šr helt švertygad om att hon Šr mogen att flytta till England och bo i egen lŠgenhet snart. Hon kan ocksŒ tŠnka sig New York, jobba extra pŒ ett galleri och ta teaterlektioner pŒ kvŠllarna. Lite som Carrie i serien Sex and the city.

Trist att plocka ned, men jag pŒpekar att hon Šr nog inte riktigt dŠr Šnnu. DŠremot kan hon sŠkert plugga i ett annat land under ett av sina gymnasieŒr. Torrt men fšrmodligen realistiskt. Hon blir lite sur och samtalet tunnas ut, fšr att komma tillbaka pŒ Šmnet: hur-jag-ska-inreda-min-fšrsta-lŠgenhet.

Vi stannar en stund pŒ den mytomspunna Ponte Vecchiobron fšr att insupa atmosfŠren. Juvelerarna Šr i full gŒng att lŠgga ut sina alster i skyltfšnstren och turistbussarna bšrjar anlŠnda. Vi har valt att gŒ upp tidigt fšr att komma tillbaka till klostertrŠdgŒrden och hinna packa i god tid.

3 augusti En sista dag

Sista dagen i Florens. Jag Šr jŠttenšjd. Mina fšrsta skinnhandskar nŒgonsin Šr inhandlade, och jag Šr redo att Œka hem. NŠsta gŒng jag besšker Italien blir det nog Venedig jag Œker till. DŒ ska jag kšpa en sŒdan dŠr fin mask med glitter, fšr maskerad.

Hemresa och avfŠrd. Adjš nunnorna och adjš klostret. Vi skojar om att gšra en annan klosterresa om fem Œr, pŒ tjugoŒrsdagen. Jag misstŠnker att det inte Šr mig min dotter vŠljer att resa bort med dŒ. Vi pratar om att det var en lyckad idŽ och att hennes lillebror skall fŒ vŠlja att fŒ Œka till en huvudstad i Europa nŠr han fyller tio Œr.

Vi Šr pŒ vŠg hem och samtalet glider in pŒ familjen. Hur vi Šr och vad vi tycker Šr viktigt i vŒr familj. Lite om livskvalitet och lite om vŠrderingar.

Katja tackar Šnnu en gŒng fšr presenten och sŠger att hon verkligen uppskattar att vi fŒtt sŒ mycket tid tillsammans, att jag hjŠlpt henne att se sig sjŠlv.

4 augusti Hemma igen

Ekonomi pŒ toppen. KŠrlek i botten.

Min lilla termostat:

Ekonomi: Trots Florens-resan har jag gott om pengar att fšrbrŠnna. Mer kommer.

KŠrlek: Noll minus noll. Inte nŒgot. Bara i mina dršmmar.

Socialt: Kompisar = bra, familj = bra. Som vanligt. Inga brŒk.

HŠlsa: Stress, men resan var bra. Mycket vŠrmevŠxling.

Varfšr kommer alla bra idŽer nŠr man inte Šr i nŠrheten av papper och penna, och det inte verkar finnas ett instrument i samma land?

When we ment you told me, that lifeÕs a long fight

And every day weÕre fighting for which and what is right

But then I hardly realized, that survival has to be

And that the fighters at this day, it was you and me

SŒng om en fjŠril

Till och frŒn. Alltid ensam. Vacker och fri. Skšnheten sjŠlv. Ser sig sjŠlv i spegeln. Ser sin sjŠl. Aldrig har jag Šlskat. Och aldrig Šr jag trštt. En fšrbannelse och en gŒva. Tills dšden jag mštt.

Dikt av Katja Slonawski skriven i klostertrŠdgŒrden i Florens

Byline: Agneta Slonawski

Illustratšr:

 

Fakta Villa Agape:

Villa Agape byggdes i slutet av medeltiden. Det finns uppgifter om att man levt hŠr sedan 1472 nŠr Bartolomeo de Matteo sŒlde byggnaden till munkarna. 1602 švertog den nya Šgaren, familjen Arrighetti byggnaden.

r 1952 kšptes Villa Agape av Duchess Anna d'OrlŽans. Hon renoverade byggnaden och anlade en italiensk och en engelsk trŠdgŒrd. Hon ŒterlŠmnade sŒ smŒningom byggnaden till den religišsa institutionen pŒ Suore Stabilite della Carita.

Sedan 1960 Šr klostret šppet fšr alla som vill fŒ mat och logi. Ett rum kostar cirka 800 kronor per natt. Vill du ha lunch eller middag (trerŠtters med vin) hos nunnorna kostar det ytterligare 250 kronor.

 

Adress: VILLA Agape VIA TORRE DEL Gallo 8 / 10 i Florens.

Buss 38 gŒr upp till villan.

LŠs mer pŒ:

ww.klosterresor.se

www.italyguide.com

 

Prova att bo pΠkloster:

Sverige:

S:ta Birgittas kloster Pax Mariae

T: 0143 – 109 43

…ppet: ret runt

Antal rum: 20

Mat: Frukost, halv eller helpension.

www.birgittaskloster.se

Finland:

Valamo kloster

T: +35 8 175 701 11

…ppet: ret runt

Antal rum: 109

Mat: Frukost, halv – eller helpension.

www.valamo.fi

Estland:

Birgittasystrarna i Pirita

T: + 372 60 55 000

…ppet: ret runt

Antal rum 20

Mat: Frukost, hel eller halvpension.

www.piritaklooster.ee

Italien:

Suore Francescane Angeline

T: +39 075 815 51 16

Antal rum: 25

…ppet: ret runt

Mat: Frukost, halv eller helpension.

…vrigt: Ligger i Assisi.

Spanien:

T: + 34 971 87 15 25

Antal rum: 130 och campingplats.

…ppet: ret runt

Mat: CafŽ, restauranger och allmŠnna grillplatser.

…vrigt: Skall vara tyst klockan 23.00.

Ligger pŒ nordvŠstra Mallorca.

www.lluc.net

 

KŠlla:

KLOSTER vistelser i stilla rum

Av Pippi Engstedt

 

Litteraturtips:

De ondas kloster av P.C. Jersild

Systrar - en fotobok om Birgitta systrarna i Vadstena kloster av Chris Maluszynski

Rosens namn av Umberto Eco

Arnsviten av Jan Guillou