Ingress:
Vad
ger man sin dotter i 15-Œrspresent? Vi valde bort moped och satsade pŒ nŠrvaro.
Det blev en mamma och dotterresa till ett kloster i Florens. Och ett tre dagar
lŒngt samtal om allt frŒn framtidsutsikter, till sex och Gud.
Bršd:
Svart
sammetslen kvŠll i Florens. VŠrmen dallrar fortfarande frŒn asfalten. Med
varsin liten rullvŠska i handen stŒr vi och vŠntar pŒ bussen vid Florens
bullriga centralstation. En ung man, helt klŠdd i vitt, glider upp bakom oss i
kšn. Plštsligt hšr jag min dotter sŠga fšrvŒnat: Mamma, han tog min plŒnbok!
Jag
hinner tŠnka att i den tovade turkosa bšrsen ligger nŠrmare en tusenlapp som
min dotter sparat ihop efter att sommarjobbat i en kiosk. Insikten fŒr mig att
blixtra till. Sedan gŒr allt pŒ trettio sekunder: Hon vill springa efter
tjuven, jag hindrar henne och hytter med pekfingret Œt honom och skriker pŒ
šmsom engelska och svenska; mŒnga ord, mŒnga fula ord.
SŒ
hŠnder nŒgot som vi inte kan fšrklara, kanske ser han en polisbil dŠr framme,
kanske han minns sin mammas fšrmaningar nŠr han var liten pojke, kanske kommer
hans samvete ikapp. I vilket fall vŠnder han sig tvŠrt om och lŠmnar tillbaka
plŒnboken och fšrsvinner snabbt frŒn platsen.
Vi
stŒr handfallna, alla i busskšn har tappat hakan och chauffšren hŠlsar oss
vŠlkomna till Florens med en skŠmtsam glimt i šgat. Sedan berŠttar passagerarna
fšr alla nypŒstigna vad som hŠnt; att min dotters pass Šr kvar och pengarna
likasŒ.
NŠr
vi stiger av vid ŠndhŒllplatsen pŒ Piazzale Michelangelo Šr kommersen i full
gŒng. Torget Šr utsiktsplats fšr turister pŒ dagarna och marknad pŒ kvŠllarna.
LŒngt borta syns ljusen frŒn Florensdomen och andra sevŠrdheter.
Vi
stannar till vid uteserveringen som hŠnger ut šver berget och tar varsin
lŠskande strut med sorbet. Min dotter vet fortfarande inte att det Šr ett
kloster vi ska till. Jag passar pŒ att frŒga om vŠgen. Det Šr ungefŠr tio
minuters promenad uppfšr backarna till den exklusiva stadsdelen Viale dei
Colli. Framfšr oss ligger stora villor med Šnnu stšrre trŠdgŒrdar och skŠllande
hundar som vaktar egendomarna.
Det
Šr svŒrt att hinna fŒ tid till varandra i vardagssurret. DŒ menar jag inte allt
det dŠr praktiska som man bara gšr, utan tid fšr samtal – att fŒ prata
klart med varandra, fšrdjupa vissa Šmnen och sjunka ned i begrundan. Fšr det
krŠvs en obruten strŠcka av tid. Vi kŠnner vŒr dotter som en mogen tonŒring,
som Šr intresserad av litteratur och musik och som Šlskar att sška sig vidare i
egen insikt, med hjŠlp av samtalets olika irrgŒngar. Vi ville ge henne en
minnesvŠrd 15-Œrs present i form av en resa. GŠrna nŒgot kulturellt resmŒl, dŠr
en av oss fšrŠldrar skulle Œka med och dŠr syskonen skulle stanna hemma.
Sedan
var det billighetsflygens destinationer som fick avgšra vart vi Œkte. Resan
till Florens bokade vi redan i januari och kom šverens om att inte sŠga ett
knyst fšrrŠn dagen fšre avresan. NŠr det blev juli i en vŠlbesškt turiststad,
insŒg vi att boendet fick bli lite utanfšr staden, gŠrna med trŠdgŒrd.
Klostermiljšn kŠndes som ytterligare en dimension till att ge tid och mšjlighet
till goda samtal. Men ocksŒ en annorlunda miljš som hon antagligen inte skulle
valt sjŠlv.
Men
fšrst ska vi ta oss uppfšr backarna till Villa Agape. Klostret med
kamerašvervakade portar som sedan slutet av 60-talet šppnat sina dšrrar fšr
alla som vill ha en smula kontemplation.
Jag
ringer pŒ porttelefonen och fšrklarar pŒ hackig spanska vilka vi Šr, sakta
glider de stora portarna isŠr. Min dotter Šr mŒllšs och tror fšr ett kort
šgonblick att hon befinner sig i en filmscen nŠr den barska nunnan Solur
Terciza korthugget vŠlkomnar oss pŒ italienska. Hon gŒr, fšre oss, med raska
steg genom den stora stenbyggnaden, iklŠdd svart fotsida drŠkt och med ett
stort trŠkors runt halsen.
Trappa
upp och trappa ned, genom lŒnga korridorer, lŒngt frŒn Umberto Ecos bšcker med
ekande klostervalv som ofta handlar om munkarnas intriger. Jag hinner ŠndŒ
sŠnda en tanke till de fem nunnor som hŒller klosterverksamheten igŒng i Villa
Agape i dag, och undra hur det Šr att leva sŒ hŠr innanfšr murarna,
tillsammans.
Klostret
har sett likadant ut sedan 1600-talet, undantaget vissa tillŠgg i bekvŠmlighet
som kšk och badrum. Byggnaden Šr uppbyggd som en dŒtida renŠssansvilla med
svala smŒrum och stora centrala hallar med hšgt i tak och dunkla salonger.
Rummet
Šr spartanskt inrett med terrakotta klinkers till golv och fšnsterluckor i
mossgršnt trŠ. Katja sŠtter sig genast pŒ den vinršda jŠrnsŠngen med stŠrkta
lakan och skriver dagbok.
1
augusti En resa
Hejsan,
nu Šr jag i Florens. Ja, FLORENS! Jag fick reda pŒ att jag skulle resa
nŒgonstans med mamma igŒr kvŠll, och nu har vi kommit hit. En fin (men dyr)
15-Œrspresent. Dock den bŠsta jag kunnat tŠnka mig. Jag fŒr skriva mer om
staden imorgon, fšr vi har bara varit hŠr i tre timmar. Men, serru, jag har
redan blivit rŒnad! Det var en man som tog min plŒnbok, men jag kŠnde det och
sa till mamma, som bšrjade gasta och skrika Œt honom. Till slut lŠmnade han
tillbaka den. LŠskigt, och jag Šr fortfarande lite skakig.
Jag
mŒste kšpa en ny vŠska. En i svart skinn, eller kanske i lack! Vi bor nu pŒ ett
kloster med nunnor, spŠnnande, va? Det kommer nog att bli en trevlig resa.
Nu
Šr jag ungefŠr sŒ opoetisk som jag kan bli. Men jag Šr trštt och har rest
lŒngt, faktiskt. Och det Šr 33 *C hŠr, mitt i natten. Jag kommer nog att sova
gott...
ÒIbland
mŒste man resa lŒngt, fšr att hitta hem.Ó
Ur
boken Sjšfartsnytt som jag lŠser nu.
SlŒr
upp fšnsterluckorna och ser de beršmda kullarna i Florens. LŒgmŠlda samtal
blandat med hšnskackel. Historiens vingslag. Klosterlivet i ett nštskal.
TrŠdgŒrdsprakt och sjŠlvfšrsšrjning. Bšn och samtal.
Vi
ligger och drar oss lite. Drar in trŠdgŒrdens dofter i nŠsborrarna. Efter
frukost ska vi gŒ ner i trŠdgŒrden till prunkande hortensior och nyvattnade
pelargoner. Fundera pŒ var sitt hŒll och sitta och skriva en stund.
Nunnorna
slamrar med porslinet och fšrbereder frukost i kšksstugan. Morgonandakten Šr
precis avslutad. Katja frŒgar om jag tror pŒ Gud, om jag tror att det finns ett
liv efter detta. Hon har lŠst till konfirmand i Betlehemskyrkan hela vŒren och
beslutade sig i sista stund fšr att inte konfirmera sig. Det var ett stort och
svŒrt beslut att ensam gŒ mot stršmmen. Nu Šr hon nšjd med sitt val, men har
Šnnu funderingar kvar pŒ om hon tror. PŒ riktigt. Samtalet bšljar fram och
tillbaka och det Šr svŒra frŒgor som inte har alltid har konkreta svar. Vi har
bŒda svŒrt att tro att Gud Šr en gubbe pŒ ett moln i himlen. Kanske man kan
kalla kŠrlek mellan mŠnniskor fšr Gud? Till sist hamnar vi i ett konstaterande
att varje mŠnniska Šr ensam till syvende och sist. Vi flyter šver till det
stora ofattbara i att ta sitt liv. Och om en bekant till familjen som faktiskt
valde att gšra sŒ, trots att hon har smŒbarn.
Vi
missar nŠstan frukosten. Matsalen med de gamla stenvalven Šr full av gŠster.
Klostret har 50 sŠngplatser och flera av dem upptas av gamla damer med
ondulerat hŒr, klŠdda i blommiga crimplineklŠnningar. Bredvid oss sitter en
familj som har klostret som tillfŠlligt logi, eftersom deras hem brunnit. De
tre nunnorna kretsar varsamt runt deras bord och ger barnet extra marmelad till
det grova osštade bršdet. Varm mjšlk skummas upp i kopparna och nunnorna
serverar rykande espresso dŠr i. StŠmningen Šr karg och omsorgsfull. Vi Šter
under tystnad och betraktar de andra.
2
augusti En trŠdgŒrd
Nu
sitter jag pŒ en kall bŠnk i trŠdgŒrden till klostret. LŒngt borta hšrs mullret
frŒn stadens trafik, fŒglarna kvittrar och tvŒ gŠster samtalar i nŠrheten av
mig. Samtidigt hšrs porlande vatten frŒn fontŠnerna och trŠdgŒrdsslangen.
VŠrlden kŠnns avlŠgsen.
Doften
Šr underbar. En blandning av vatten, blommor, citrontrŠ och oliv. Det Šr sŒ
vackert hŠr. Jag kan se framfšr mig hur romerska filosofer gick omkring i de
hŠr trŠdgŒrdarna, och hur nunnor pŒ 1600-talet anlade olivlunden. Jag kan kŠnna
dem.
Det
Šr sŒ ljuvligt att det knappt gŒr att fšrestŠlla sig. Vyn Šr helt otrolig.
FontŠner, blommor i vitt, rštt och rosa, olivlunden, och lŒngt borta: bergen
som reser sig i morgondiset.
Fyra
tanter promenerar fram och tillbaka hŠr, och samtalar pŒ italienska. Jag tror
att det handlar om blommor. Jag undrar hur deras liv har varit.
Jag
har pŒ mig en tunn skjortklŠnning och sandaler. Det Šr mycket svalt i skuggan.
PŒ nŒgot sŠtt sŒ, saknar jag tvŒ varma hŠnder som drar undan lockar ur mitt hŒr
och smeker mig. Hur kan jag ha sŒdana precisa tankar?
Om
jag ser in i framtiden sŒ ser jag en stor och lycklig kŠrlek som varar frŒn
tidigt i mitt liv tills dess att jag dšr. Fyra eller fem barn, lycka šver att
fŒ gšra det jag vill, och ett Šventyr. Men ocksŒ dšd. En lycklig historia mad
sorgligt slut. Men Šr det šdet, eller bara vilda fantasier? Det fŒr jag inte
veta fšrrŠn jag dšr.
Finito.
Vi
har haft ett maratonsamtal under gŒng, lŠngs kullerstensbackar ner till
centrala Florens, via medeltidsbron Ponte Vecchio och vidare till den gotiska
kyrkan Santa Maria del Fiore som pŒbšrjades redan under 1200-talet. Denna
magiska stad som stundtals liknar en Disneyland fšr all vŠrldens turistande
kulturknuttar och samtidigt skŠnker sŒ mycket arkitektonisk skšnhet att vila
šgonen pŒ. Vi pratar om hur det var att leva hŠr fšrr, att det antagligen var
stor skillnad om man levde sitt liv i tjŠnstedelen eller i furstens gemak.
Katja
har lŠst ut ungdomsfilosofiboken Sofies vŠrld fšr andra gŒngen och Šr full av
vŠrldsliga funderingar. Vi fšljer folk i fotspŒren och fšrsšker fšrestŠlla oss
livet hŠr fšrr; vilka saker som var viktiga fšr mŠnniskor, vad man dryftade pŒ
piazzan och vilka Šmnen som uppršrde folk. Vi fšrsšker sŠtta oss in i
arkitekternas stora makt, att de satt i furstarnas knŠ och att skrŠddarna var
bŒde vŠlfšrsedda och hade en viktig position i skapandet av de konstverk som
rika mŠnniskor draperades med. Teaterleken bŒde hjŠlper oss att och gšr det
overkligt pŒ en och samma gŒng.
Vi
kšper en gŒende lunch i form av en foccacia pŒ ett litet bageri pŒ en bakgata
och letar oss fram till Alinarimuseet Europas enda fotomuseum fšr blinda.
HŠrinne
Šr det svalt och tyst. Museet Šr inhyst i ett gammalt kloster snett bakom
centralstationen och fŒ turister hittar hit. Vi blundar och kŠnner med
fingertopparna pŒ reliefer som skall efterlikna de svarta fotografier som
hŠnger pŒ vŠggarna.
Vi
promenerar under tystnad hem och tar en siesta.
Katja
sŠger att hon Šr sŒ glad att fŒ sŒ mycket tid tillsammans med mig. Jag sŠger
att hon fŒr passa pŒ att frŒga precis vad hon vill under de hŠr dagarna, Šven
om sex eller andra intima saker. Jag lovar att fšrsška svara pŒ allt jag kan.
Hon
funderar lite och sŠger att det Šr nog inget hon undrar šver och att hon antagligen
vet det mesta om sex. Men pŒ kvŠllningen nŠr vi Štit upp vŒr trerŠttersmiddag
och hon fŒtt smaka pŒ ršdvin blandat med vatten och kŠnner sig riktigt stor och
nŠstan vuxen, kommer det: FrŒgor om hur det var fšr mig fšrsta gŒngen jag var
tillsammans med en kille, hur det kŠndes, vad jag tŠnkte, varfšr det blev han,
om jag var rŠdd. Det Šr ovant att prata om och jag vŠger varje svar och kŠnner
efter hur personlig jag vill vara, som mamma till min dotter, innan jag
levererar. Det blir ett fint och uppriktigt samtal om kŠrleken och livet och
lite om alla vedermšdor dŠremellan.
Jag
mŠrker att min dotter passar pŒ att frŒga vad jag tycker om henne, vilken
karaktŠr hon har, vilka hennes bŠsta egenskaper Šr, enligt mig. Och hon jŠmfšr
sig med sina syskon, vad de Šr bra pŒ och i vilka avseenden hon skiljer sig
frŒn dem. Jag mšter varje frŒga, bekrŠftar henne och tar mig tid. NŠr vi gŒr
hem i kvŠllsmšrkret har klockan blivit mycket och det kŠnns nŠstan genant att
ringa pŒ porten fšr att se en yrvaken nunna sticka ut huvudet och šppna den
tunga porten.
Senare
dag 2:
Nu
har jag hunnit utrŠtta en del Šrenden. SŒsom att kšpa vykort, skriva vykort,
kšpa en svart skinnvŠska (en sŒdan som jag ville ha!) och Šta tvŒ underbart
goda glassar.
Amen.
Nu
ska jag sova.
PŒ
andra sidan kullen av vŒrt kloster, finns en klosterruin och en kyrka. Bredvid
kyrkogŒrden ligger en liten byggnad som Šr en blandning av apotek och
hŠlsokostaffŠr. Den som orkar ta sig upp fšr alla trapporna kan kšpa hemslungad
honung och homeopatmedicin. I smŒ pappersstrutar ligger egenhŠndigt gjorda
bršstkarameller med anissmak.
Allt
som sŠljs Šr omsorgsfullt tillverkat av munkar i franciskanerorden. PŒ
kvŠllarna ser jag dem komma ned till piazzan, i sina enkla bruna klŠder och
sandaler, fšr att kšpa med sig sorbetglass i smŒ bunkar. Jag fšrsšker
fšrestŠlla mig hur de sitter dŠr vid elden eller kortleken eller framfšr teven
och Šter sin glass i samfšrstŒnd. SŒ vilsamt och rofyllt det verkar. SŒ lŒngt
frŒn mitt eget hektiska vardagsliv.
Jag
kŠnner mig nšjd šver att ha introducerat klosterlivet fšr min dotter och jag
kŠnner mig nšjd šver att ha tagit mig tid till henne. De senaste Œren har
rasslat pŒ och plštsligt Šr hon kvinna. I dag ska vi gŒ pŒ shoppingtur. Den
italienska handvŠskan Šr redan inkšpt och handskarna vŠntar pŒ att bli
utprovade. Det Šr sŒdana attribut en dam av vŠrld behšver.
Det
Šr ett spŠnnande sprŒng som vŠntar. Med gymnasiet och skolbyte och nya
mŠnniskor. Allt finns dŠrute. Jag vill fšrmedla att allt Šr mšjligt, utan att
undanhŒlla alla tršsklar som finns pŒ vŠgen. Andemeningen Šr att det Šr okej
att bli vuxen, att det finns bitar i det som Šr hŠrligt, men att det ocksŒ
innebŠr svŒra val och mycket ansvar.
Katja
frŒgar mig vad jag tror att hon kan bli. Vad hon inte passar fšr och vad hon
ska satsa pŒ fšr gymnasium. Hon Šr helt švertygad om att hon Šr mogen att
flytta till England och bo i egen lŠgenhet snart. Hon kan ocksŒ tŠnka sig New
York, jobba extra pŒ ett galleri och ta teaterlektioner pŒ kvŠllarna. Lite som
Carrie i serien Sex and the city.
Trist
att plocka ned, men jag pŒpekar att hon Šr nog inte riktigt dŠr Šnnu. DŠremot
kan hon sŠkert plugga i ett annat land under ett av sina gymnasieŒr. Torrt men
fšrmodligen realistiskt. Hon blir lite sur och samtalet tunnas ut, fšr att
komma tillbaka pŒ Šmnet: hur-jag-ska-inreda-min-fšrsta-lŠgenhet.
Vi
stannar en stund pŒ den mytomspunna Ponte Vecchiobron fšr att insupa
atmosfŠren. Juvelerarna Šr i full gŒng att lŠgga ut sina alster i skyltfšnstren
och turistbussarna bšrjar anlŠnda. Vi har valt att gŒ upp tidigt fšr att komma
tillbaka till klostertrŠdgŒrden och hinna packa i god tid.
3
augusti En sista dag
Sista
dagen i Florens. Jag Šr jŠttenšjd. Mina fšrsta skinnhandskar nŒgonsin Šr
inhandlade, och jag Šr redo att Œka hem. NŠsta gŒng jag besšker Italien blir
det nog Venedig jag Œker till. DŒ ska jag kšpa en sŒdan dŠr fin mask med
glitter, fšr maskerad.
Hemresa
och avfŠrd. Adjš nunnorna och adjš klostret. Vi skojar om att gšra en annan
klosterresa om fem Œr, pŒ tjugoŒrsdagen. Jag misstŠnker att det inte Šr mig min
dotter vŠljer att resa bort med dŒ. Vi pratar om att det var en lyckad idŽ och
att hennes lillebror skall fŒ vŠlja att fŒ Œka till en huvudstad i Europa nŠr
han fyller tio Œr.
Vi
Šr pŒ vŠg hem och samtalet glider in pŒ familjen. Hur vi Šr och vad vi tycker
Šr viktigt i vŒr familj. Lite om livskvalitet och lite om vŠrderingar.
Katja
tackar Šnnu en gŒng fšr presenten och sŠger att hon verkligen uppskattar att vi
fŒtt sŒ mycket tid tillsammans, att jag hjŠlpt henne att se sig sjŠlv.
4
augusti Hemma igen
Ekonomi
pŒ toppen. KŠrlek i botten.
Min
lilla termostat:
Ekonomi:
Trots Florens-resan har jag gott om pengar att fšrbrŠnna. Mer kommer.
KŠrlek:
Noll minus noll. Inte nŒgot. Bara i mina dršmmar.
Socialt:
Kompisar = bra, familj = bra. Som vanligt. Inga brŒk.
HŠlsa:
Stress, men resan var bra. Mycket vŠrmevŠxling.
Varfšr
kommer alla bra idŽer nŠr man inte Šr i nŠrheten av papper och penna, och det
inte verkar finnas ett instrument i samma land?
When
we ment you told me, that lifeÕs a long fight
And
every day weÕre fighting for which and what is right
But
then I hardly realized, that survival has to be
And
that the fighters at this day, it was you and me
SŒng
om en fjŠril
Till
och frŒn. Alltid ensam. Vacker och fri. Skšnheten sjŠlv. Ser sig sjŠlv i
spegeln. Ser sin sjŠl. Aldrig har jag Šlskat. Och aldrig Šr jag trštt. En
fšrbannelse och en gŒva. Tills dšden jag mštt.
Dikt
av Katja Slonawski skriven i klostertrŠdgŒrden i Florens
Byline:
Agneta Slonawski
Illustratšr:
Fakta
Villa Agape:
Villa
Agape byggdes i slutet av medeltiden. Det finns uppgifter om att man levt hŠr
sedan 1472 nŠr Bartolomeo de Matteo sŒlde byggnaden till munkarna. 1602 švertog
den nya Šgaren, familjen Arrighetti byggnaden.
r
1952 kšptes Villa Agape av Duchess Anna d'OrlŽans. Hon renoverade byggnaden och
anlade en italiensk och en engelsk trŠdgŒrd. Hon ŒterlŠmnade sŒ smŒningom
byggnaden till den religišsa institutionen pŒ Suore Stabilite della Carita.
Sedan
1960 Šr klostret šppet fšr alla som vill fŒ mat och logi. Ett rum kostar cirka
800 kronor per natt. Vill du ha lunch eller middag (trerŠtters med vin) hos
nunnorna kostar det ytterligare 250 kronor.
Adress:
VILLA Agape VIA TORRE DEL Gallo 8 / 10 i Florens.
Buss
38 gŒr upp till villan.
LŠs
mer pŒ:
ww.klosterresor.se
Prova
att bo pŒ kloster:
Sverige:
S:ta
Birgittas kloster Pax Mariae
T:
0143 – 109 43
…ppet:
ret runt
Antal
rum: 20
Mat:
Frukost, halv eller helpension.
www.birgittaskloster.se
Finland:
Valamo
kloster
T:
+35 8 175 701 11
…ppet:
ret runt
Antal
rum: 109
Mat:
Frukost, halv – eller helpension.
www.valamo.fi
Estland:
Birgittasystrarna
i Pirita
T:
+ 372 60 55 000
…ppet:
ret runt
Antal
rum 20
Mat:
Frukost, hel eller halvpension.
www.piritaklooster.ee
Italien:
Suore
Francescane Angeline
T:
+39 075 815 51 16
Antal
rum: 25
…ppet:
ret runt
Mat:
Frukost, halv eller helpension.
…vrigt:
Ligger i Assisi.
Spanien:
T:
+ 34 971 87 15 25
Antal
rum: 130 och campingplats.
…ppet:
ret runt
Mat:
CafŽ, restauranger och allmŠnna grillplatser.
…vrigt:
Skall vara tyst klockan 23.00.
Ligger
pŒ nordvŠstra Mallorca.
www.lluc.net
KŠlla:
KLOSTER
vistelser i stilla rum
Av
Pippi Engstedt
Litteraturtips:
De
ondas kloster av P.C. Jersild
Systrar
- en fotobok om Birgitta systrarna i Vadstena kloster av Chris Maluszynski
Rosens
namn av Umberto Eco
Arnsviten
av Jan Guillou