Ingress:

Att åka lastbåt, var för mig detsamma som att förvekliga en gammal flickdröm. Dessutom finns det inget bättre sätt att äntra en stad vattenvägen. Men det gäller att ha gott om tid.

Bröd:

Att resa med lastbåt är ungefär lika långt från en kryssning som från ett enkelt vandrarhem till helpension på ett trendigt spa. Glöm det där med soft musik i högtalarna och bordsplacering. Det här är i första hand en arbetsplats, med uppgift att få gods i hamn i tid. Det innebär inte att det är tråkigt på något sätt. Det handlar bara om ett annat sätt att förhålla sig till tiden.

En stor del av dagarna kretsar runt måltiderna på detta italienska skepp där kocken har en minst lika central roll som kaptenen. Det är i kabyssen man träffas och samtalar. Efter dagens två utsökta trerätters måltider är det fritt för var och en av passagerarna att låsa in sig i sin hytt. Det är det som är det fina med att åka lastfartyg, man kan välja; ligga och sträckläsa en bok ena dagen, utan att stiga ur kojen, och vara social den andra dagen – om det finns några passagerare med vill säga.

När jag gick ombord var det redan sju passagerare ombord - sex från Nya Zeeland och en från New York. Alla hade gått på i Southampton för en dryg månad sedan och snart skall de stiga av där igen. Men först skall vi angöra Antwerpen för att lasta båten proppfull med bilar.

Det är ett helt dygn kvar dit. Under tiden roar vi passagerare oss kungligt med quizafton och vinster som delas ut av den amerikanska lastfartygsveteranen, Susan Rivera. Ett av priserna är ett pussel på tusen bitar med en brandbil som motiv. Det är föremål för underhållningen nästa kväll. Alla hjälps åt med att lägga i en bit här och där, stundtals famlar åtta händer samtidigt efter bitar på bordet.

Efter fyra dygn till sjöss, med rejäl sjögång över Nordsjön, är det äntligen dags att gå iland och insupa doften av Southampton. Det är en strålande höstdag och de engelsmän jag möter går klädda i t-shirt och utan jackor.

De nya passagerarna visar sig vara två till antalet och engelsmän. De har sålt sitt hus på den engelska landsbygden och bestämt att ta med bil och bohag och emigrera till Cypern. De är uttröttade av flera månaders packning och viktiga beslut och håller sig mestadels i sin egen hytt.

Grande Scandinavia stävar oförtröttligt vidare med sin tunga last mot Valencia. Men plötsligt en morgon tappar hon styrfart. Vi närmar oss Biscaya och som tur är, är vinden svag. Det är något fel i maskin och ett av befälen hastar ut på däck för att hissa två svarta rundlar i tyg för att tala om för andra fartyg att här har vi motorproblem. Så stannar motorerna och vi guppar mjukt upp och ned i vågdalarna. Jag försöker lista ut om vi 34 ombord verkligen får plats i de två livbåtarna. Så går en knapp timma och det är ovanligt tyst. Tills motorerna startar igen och allt är som vanligt.

När vi rundar Gibraltar är det en magisk natt med fullmåne och himlen full av stjärnor. Vi är så nära Marocko att jag förnimmer doften därifrån.

Efter två dygn, anländer jag till Salernos hamn, inte långt från Neapel. Grande Scandinavia rutt går till Turkiet och upp till Wallhamn igen. Nöjd med att ha förverkligat drömmen om att åka lastbåt tar jag mig an nästa flickdröm – den att se Pompeji.

Text och foto: Agneta Slonawski

FAKTA:

Grimaldis lastfartyg avgår från Wallhamn på Tjörn varje vecka. Turen går via Medelhavet till Alexandria och tillbaka på 35 dagar och angör följande hamnar: Antwerpen, Southampton, Salerno, Livorno, Pireus, Izmir, Limassol, Ashdod, Alexandria, Salerno, Savona, Setubal, Bristol, Cork och Wallhamn.

Den kostar cirka 15 000 kronor per person i dubbelhytt. Ett gott tips är att lägga till några tusen för att få en utsideshytt med fönster.

Länktips:

www.strandtravel.co.uk

www.grimaldi-freightercruisers.com

Fakta: Grande Scandinavia

Byggd: 2001

Vikt: 54 000 ton

Längd: 181 meter

Bredd: 32 meter

Lastningskapacitet: 4 650 bilar och 716 containers.

Hastighet: 20 knop

Antal våningar: 11

Antal passagerarhytter: 6

Bildtexter/info: En annorlunda resa:

Reportern Agneta Slonawski förvekligade sin flickdröm och gav sig iväg på en resa med lastfartyg i elva dagar. Grimaldis båtar avgår från Wallhamn på Tjörn varje onsdag.

Bildinfo:

Full aktivitet så fort båten kommer iland. Här lastas maskiner i Wallhamn som skall vidare till Pireus i Grekland och Ashdod i Israel.

SJÖGÅNG:

15 sekundmeter är inte mycket, men det rullar ändå bra på Nordsjön. Till och med tavlorna rör sig i takt.

SOLUPPGÅNG/HORISONT/SOLNEDGÅNG:

Stilla ögonblick av total frid på sjön, fjärran från mobiltelefon och internet.

BRYGGAN:

Angeles Abeba, sjöbefälselev från Malta tränar på att räkna ut kursen.

Det krävs total kontroll och tätt samarbete på bryggan för att få Grande Scandinavia att stanna till havs, så att lotsen kan komma på.

– Crazy! säger kapten Giovanni Sirabella om giren framför lotsbåten. Han tycker att det är som ett tv-spel varje gång fartyget skall in i Antwerpens gigantiska hamn. Först väntan på lotsen, sedan beredskap, sedan uppskjuten avgångstid och vänta igen, och till slut åtta, nio timmars lotsning via sex slussar för att slutligen komma in till kaj.

Farleden in till Antwerpen är alltid trafikerad. Alla vet att det är nio dryga timmar med lots, plus stor risk för förseningar, innan fartygen kan komma in till kaj och lossa sitt gods.

Grande Genova ligger i Antwerpen som en dålig reklampelare för sina medsystrar. Hon kantrade för ett tag sedan och hamnade under vatten med last och allt. Ingen människa skadades dock.

Febril aktivitet utbryter så fort fartyget lagt till i Antwerpen. Belgiska hamnarbetare kör oavbrutet på nya skinande bilar i rasande fart, för att samåka i minibussar ut till den enorma parkeringsplatsen i hamnen, få nya nycklar och köra på igen.

Du kan ta med dig cykeln ombord gratis. Jag använde den till småturer i hamnarna. Skönt att röra lite på sig efter flera dagar av stillasittande.

(Fotot av mig på cykel i Antwerpen togs av: Cynthia Dickey)

Passagerare SUSAN RIVIERA:

– Att resa med fraktfartyg har gett mig en bättre bild av världen, säger 55-åriga Susan Riviera fån New York som avverkat sin femte resa på ett lastfartyg.

MAT:

Köket är lastfartygets hjärta. Kocken är uppe vid fem och lagar bröd, sedan är det kontinental frukost halv åtta. Klockan elva serveras lunchen som består av italiensk husmanskost och klockan sex är det dags för en trerätters middag.

Lastfartygets blodomlopp kretsar kring måltiderna.

PUSSEL:

Passagerare försöker få pusslet klart innan de fullgjort sin rundtur på 35 dagar.

SVART FLAGG:

Det är spännande att åka lastbåt, eftersom man aldrig vet innan vad som skall hända. Här fick båten maskinfel i Biscayabukten och svart markör hissades för att visa omkringliggande fartyg att vi har motorproblem.