Ingress:
Gamla
tiders lotsar var mŠn med stort ansvar – en del šbor minns dem som en
tapper rŠddningskŒr till sjšss. Fšr lotsbšnderna i sšdra skŠrgŒrden var det ett
jobb pŒ blodigt allvar. Konkurrensen var hŒrd och enbart den lots som kom fram
fšrst - fick betalt.
Bršd:
FrŒn
lotsutkiken pŒ BrŠnnš i Gšteborgs sšdra skŠrgŒrd har man en panoramavy šver
skŠrgŒrden; frŒn Vinga fyr, mot norra skŠrgŒrden - via hamninloppet och i en
cirkel vidare bort mot Donsš och VrŒngš.
BrŠnnš
lotsutkik Šr byggd pŒ šns hšgsta punkt, 47 meter šver havet. HŠr uppe finns en
digital slinga dŠr man kan lyssna till lotsarnas historia pŒ flera olika sprŒk.
En lŒng och ranglig trŠtrappa leder upp till utsiktsplatsen som besšks av
tusentals turister varje sŠsong. Lotsutkiken hyrs i dag ut av BrŠnnš bys
samfŠllighet och bokas fšr alltifrŒn dammiddagar till skrivarcirklar och
bršllopsvigslar.
Golvytan
Šr liten och inredningen sparsmakad. lderstigna mšrkblŒ uniformer hŠnger
dekorativt sida vid sida vid ingŒngen. TrŠvŠggarna Šr tapetserade med svartvita
inramade fotografier, med lotsar genom tiderna. HŠr syns Granstršm bredvid
Larsson och Silfverblad. Huset andas historia och vŠggarna bŠr pŒ mŒnga
vindpinade berŠttelser.
Det
var inte fšrrŠn 1918 som lotsbšnderna pŒ BrŠnnš fick ett utsiktshus att krypa
in i under sina arbetspass och skydda sig frŒn vŠder och vind. (Efter att huset
brann ned pŒ 1960-talet, sydde šns kvinnor ihop till en ny stuga genom att
handarbeta och sŠlja alster och samla in pengar. Den nya lotsutkiken Šr en
kopia av den gamla.) BrŠnnš lotsutkik byggdes frŠmst fšr att lotsarna skulle fŒ
en bŠttre šverblick šver havet och dŠrmed sŠkrare inkomster. HŠruppe fanns
alltid en person och hšll utkik pŒ bŒtarna och som med flagga signalerade till
nŠsta man som stod nere vid vattenbrynet och lotsbryggan. Det hela gick ut pŒ
att den som fšrst nŒdde fram till det fartyg som begŠrt lots, vann lotsningen
och fick dŠrmed hela fšrtjŠnsten. Konkurrensen mellan lotsarna var hŒrd. Fšrst
och frŠmst tŠvlade BrŠnnšlotsarna mot VrŒngš, men konkurrens fanns Šven frŒn
norra skŠrgŒrden, pŒ Hšnš och Ršrš.
–
Lotsarnas arbete var tufft. Det var inte alltid slŠtt vatten, utan nŠr det var
storm och dŒligt vŠder kom lotsarnas stora kunnande till pass. De flesta var
tacksamma šver det och lotsarna blev vŠldigt vŠl mottagna, minns Lennart
Granstršm som kšrt ut Œtskilliga lotsar till fartyg under sina 40 Œr som
bŒtsman.
BrŠnnš
kallas Šn i dag fšr Ólotsarnas šÓ. Den fšrste namnkŠnde lotsen var
Anders Nilsson i mitten pŒ 1600-talet. Redan pŒ mitten av 1700- talet bšrjade
BrŠnnšlotsarna att anvŠnda Vinga som lotsuppassningsplats fšr fartyg frŒn
vŠster och en liten vaktstuga byggdes upp Šven pŒ Vinga och senare byggdes
ocksŒ en liten švernattningsstuga.
r
1930 slogs BrŠnnš och VrŒngš lotsplatser samman till Vinga lotsplats. TvŒ Œr
senare upphšrde tjŠnsten helt vid lotsutkiken fšr lotsarna. Men BrŠnnš
lotsutkik fšrblev en kommunikationscentral fšr kontakter mellan lots- och
fyrpersonal mellan Vinga och BrŠnnš. Det innebar att lotsutkiken pŒ BrŠnnš var
bemannad alla dagar frŒn soluppgŒng till solnedgŒng. Till?
€ven om lotsarnas historia pŒ BrŠnnš och VrŒngš var till
Šnda vid det laget, sŒ lever minnet om den hŒrda konkurrensen lever kvar Šnnu.
BrŠnnšlotsarna var alltid fler till antalet och det betydde att lotsarna frŒn
VrŒngš fick ha en annan strategi. Ett exempel pŒ det Šr att Œr 1820 hade VrŒngš 13 lotsar och sex av dem befann sig
pŒ stŠndig passning i farvattnet vid Vinga och ibland Šnda ut till Skagen.
Sedan VrŒngšlotsarna fŒtt rŠtten att lotsa vid Vinga bšrjade tŠvlingen pŒ
allvar mellan lotsarna pŒ VrŒngš, BrŠnnš, Hšnš och Ršrš. Ibland seglade man ut
Šnda till Skagen eller Hirtshals fšr att vara fšrst pŒ plats och erbjuda lots
fšr de fartyg som skulle in till Gšteborg.
En sak Šr sŠker –
lotsarnas liv var hŒrt. De
tvingades inte bara ligga till sjšss i hŒrt vŠder i bŒtar med en mindre ruff.
Man anvŠnde Šven allehanda knep fšr att lura de konkurrerande lotsbŒtarna som
till exempel att hissa falsk flagg. TŠvlingen med att hinna fšrst blev ibland
till tjuv- och rackarknep, just fšr att lura varandra pŒ lotsningen av de
ankommande fartygen.
Det finns inte sŠrskilt
mycket skrivet om lotsarnas historia. Fšrst Œr 1679 bšrjade man anvŠnda
ordet ÓlotsÓ. I ett gammalt utdrag frŒn
Kunglig MajestŠts fšrordning angŒende lotsvŠsendet i Sverige och Finland (1696)
finner man fšljande ordfšlj: ÓÉMen bliver nŒgon Kongl Majt:s farkost
alldeles fšrsatt miste han livet..." Innebšrden kan utlŠsas som fšljer -
om ett handelsfartyg gick fšrlorat, fick lotsen lšpa gatlopp. Var det dŠremot frŒga
om ett šrlogsfartyg blev straffpŒfšljden betydligt hŒrdare – dŒ fick
lotsen sona med sitt liv.
I
en annan fšrordning av švermakten frŒn 1766 kan man skšnja ursprunget till
regler som delvis gŠller Šn i dag:
- Alla
frŠmmande fartyg Šr skyldiga att ta lots.
- Alla
svenska dŠckade fartyg šver 6 fot djupgŒende Šr skyldiga att ta lots.
- Om utlotsat
fartyg genom vindens Šndring nšdgas sška samma hamn som lotsen Šnnu Šr ombord,
Šr denne pliktig lotsa in igen utan vidare betalning. Har han dŠremot lŠmnat skeppet
utom synhŒll, skall han lotsa tillbaka fšr halva beloppet.
- Om fartyg
signalerar efter lots, som i rŠtt
tid kommer, men ej nyttja honom,
bšr lotsen fŒ full
betalning.
€ven om den ekonomiska delen av det hela var en viktig
markšr fšrr i tiden, sŒ var lotsens uppgift var dock tydlig: att ansvara fšr
och ledsaga - det vill sŠga: lotsa fartyg in och ut ur hamn, samt bistŒ fartyg
i sjšnšd. Detta anges i Sveriges fšrsta sjšlag daterad 1667.
BrŠnnšs
strategiska lŠge vid farlederna till Gšteborg och ankarplatserna vid
Rivšfjorden gjorde Šven att en tullstation placerades pŒ šn. MŒnga fick dŠrmed
sin fšrsšrjning som kustbevakare eller kustroddare.
Kustposteringar och tull har funnits šn sedan mitten
1700-talet. Den upphšrde 1948. Men traditionen av yrkena lever kvar pŒ šn. 5900
Byline:
Agneta Slonawski
Bildbyline:
Agneta Slonawski
Bildtext:
Fšrste
man som kom ut till det ankommande fartyget ÓvannÓ.
BrŠnnš
lotsutkik ligger cirka 47 meter šver havet.
KŠllor:
Carl Bager – Utpost mot Kattegatt
Erik HŠgg – Bland lotsar och fyrmŠn
www.hembygd.se
lotsbšnder, tullare och kustroddare har skapat
arbetstillfŠllen och fortfarande finns en del sjšfolk pŒ šn.
TullmŠnnen hade till exempel en vaktstuga i Vassdal dŠr ocksŒ
tulljakten lŒg. 1905 flyttades utkiksvakten frŒn Vassdal upp till utkiksberget,
till dess att kustposteringen pŒ BrŠnnš upphšrde omkring 1948.
LŠnge
hade lotsarna sina dagspass pŒ Vinga, tvŒ veckor pŒ raken och en sŒ kallad
frivecka hemma pŒ BrŠnnš. DŒ skulle de ha passning pŒ Rivšfjorden och hŒlla
till i lotsutkiken pŒ BrŠnnš. (upprepning)
SŒ
smŒningom samordnades lotstationerna till Vinga. Lotsarna bodde kvar pŒ sina
gamla šar. Och vid sidan av de ojŠmna inkomsterna och nŒgot osŠkra yrke sŒ drygade de ut
det hela med jordbruk, fiske och jakt.
Jordbruket
lŠmnades till stor del Œt kvinnorna pŒ šn, som vandrade fram och tillbaka flera
gŒnger om dagen till naturšn Galterš fšr att mjšlka korna som hšlls dŠrute,
nŠrmast havet.
I Evert Taubes vissamling ÓBallader i det
blŒÓ 1948 finner vi ÓTelegrafisten Anton Hanssons valsÓ.
Telegrafisten
Anton Hanssons vals
I Hans MajestŠts Karl
den femtondes Œr
gick telegraferingen
per semafor,
men sedan, nŠr Oscar
blev kung, som ni vet,
dŒ fick telegrafen
elektricitet.
DŒ blev Anton Hansson
sŒ innerligt glad,
som telegrafist i
staten
han satte sig vid
apparaten
och knackade ner, i tre
fjŠrdedels takt,
ett vackert telegram
till en avlŠgsen trakt:
ÓHŠr sŠnder jag gnistor
som tydas till ord
och ila som blixtar i vŠg runt vŒr jord,
i kvŠll Šr det bal i mitt ensliga hus
pŒ klippan i havet vid vŒgornas brus
och fyrmŠstarn spelar fiol i min sal,
tvŒ skeppsbrutna sitter stumma
och matas utav min gumma,
men lotsarna som drog den ur deras kval
de svŠvar nu i valsen. I kvŠll Šr det bal.Ó
LŠs
mer om Anton Hansson pŒ Vinga och hans bror Carl pŒ BrŠnnš i denna artikel!