Ingress:

Mästerkocken Marcus Samuelsson är knivskarp när det gäller vad han vill förmedla. I hans händer blir mat till en vision om mångfald, oavsett om han står i restaurangköket i Stockholm, New York eller lagar mat bland släktingar i Etiopien.

Här berättar han om fyra saker som står för kvalitet i hans vardag.

Bröd:

DEN HÄR BLÅ skjortan är en vanlig second handgrej. Min egen stil är alltid en blandning mellan vintagekläder och nytt. Jag är en kreativ person och har ett språk där jag uttrycker mig, oavsett om jag målar tavlor, lagar mat eller klär mig. Jag är egentligen inte en modeintresserad person, men jag är intresserad av stil. I städer som Malmö och Detroit, där det lagts ned stora företag, finns det jättebra vintageaffärer med arbetskläder. De är ofta använda och man kan jobba i dem från morgon till kväll.

Min dag kan börja i ett kök på morgonen och fortsätta med ett möte eller i en tv-studio och sluta med att jag lagar mat igen på kvällen. Då måste man ha kläder som fungerar i sexton timmar och som man är bekväm i. De får gärna vara av bra kvalitet som den halvlånga rock jag har kvar från min morfar där hans namn Edvin Jönsson står.

Mamma var noga med att vi tre barn var rena och uppklädda när vi gick ut. Jag vet inte om det var för att vi väckte uppmärksamhet i Sävedalen, men det sitter i att man skall vara proper.

KASTRULLER LÄNKAR ihop min mormors tunga gjutjärnsgrytor, som gav maten en speciell smak och de hemmagjorda kastruller av konservburkar som jag som vuxen förstått är vanliga i Etiopien, med de kastruller jag själv utvecklat.

Det finns en retrokänsla i allt jag gör och att som kock få göra sina egna kastruller är få förunnat. Om någon hade sagt till mig när jag gick ur restaurangskolan i Göteborg 1987, att jag skulle göra det en dag, så hade jag inte trott på dem.

Jag älskar mat och maten har gjort att jag fått uppleva väldigt mycket och nu finns kastrullen med mig, i olika former, i de tre världsdelar där jag verkar; USA, Afrika och Sverige.

JAG SKULLE INTE KLARA mig utan mobil. Fort jag stiger av planet, så ”Bom!” sitter det en massa meddelanden i den, jag ser hur mycket vi sålt för, jag kollar fotbollsresultaten, tar bilder på mat, pratar med min fru och mejlar min syster. Jag kommunicerar med Sverige, New York, världen. Den blir som ett kontor.

Ändå lägger jag den ifrån mig och glömmer bort den. Senast glömde jag mobilen i en taxi. Jag är inte sån som ringer och frågar efter den, utan tänker att det nog fanns en anledning att den kom bort och skaffar en ny.

Jag har aldrig varit intresserad av det materiella. Det är bara stoff. När jag var sex år och spelade fotboll kunde jag glömma min jacka mitt i vintern, och så är det fortfarande. För ett tag sen hände det att jag gick ifrån min jacka och kom tillbaka långt senare till samma ställe. Jag tyckte att den där jackan liknade min och när jag kände i fickan låg mina nycklar där.

MEN OM NÅGON SKULLE ta en kniv av mig, då skulle jag hitta den. Kniven är speciell i mitt arbete; mellan dig och fisken eller köttet, finns det en kniv. Den skall kännas rätt i handen och den skall ge rätt motstånd.

Jag kommer ihåg den första japanska kniven som jag sparade ihop till. Det blev en annorlunda matlagning med den och den skulle vårdas och oljas in. Jag har runt sextio olika knivar i dag, fördelat på de olika platser som jag jobbar på.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Stefan Edetoft

Bildtext:

En nygift Marcus Samuelsson, ständigt på väg. Nu med en immigrantkokbok under armen och en ny kryddserie från Afrika i bakfickan. Och sina älskade sneakers, utan strumpor på fötterna.

Alternativ ingress:

Mästerkocken Marcus Samuelsson ser sig som en ambassadör i mångfald – oavsett om han lagar mat, gör en kokbok med recept av immigranter eller en kryddserie från Afrika som vi snart kan hitta i snabbköpet.

Alternativ bildtext:

Från Sävedalen till extrajobb i köket på Smögen, vidare till Aquavit i New York. När Marcus Samuelsson som 25-åring blev recenserad och fick tre stjärnor i New York Times, tog hans karriär fart på allvar.

Vintagekläder står för identitet och trygghet.

Mobilen är både användningsbar och ersättningsbar.

Kastrullen är symbolen för omsorg; kärlek = mat.

Barfota i sneakers med båda fötterna på jorden.

Extra om sneakers:

Jag är en urban människa. När jag bodde i Göteborg visste jag att jag skulle flytta någon annanstans, till en mycket större stad.

På något sätt kopplar jag mina sneakers tillbaka till min barndom. Jag gillade att lyssna på Marvin Gaye och Bob Marley och det gör jag fortfarande. Ändå kopplar jag sneakers till hip hop.

Mina första Converse fick jag när jag var fjorton. Det var viktigt att de var äkta. I dag är mina sneakers i läder, utan stora loggor. Ett par seglarskor funkar inte på mig.