Ingress:

Maria White använder stora penseldrag. Oavsett om hon berättar en historia eller målar i akvarell. Livet just nu handlar om ”levande hus” eller hus med ”flöden”. Ett projekt fyllt av kraft och vardagsliv.

Bröd:

Det har varit en dramatisk natt i Kavalla i norra Grekland. Blixtar och dunder fyllde himlen tio timmar i sträck. Som om alla åskgudar, oavsett mytologi, ville göra sig påminda.

Maria White befinner sig i Svenska Institutets hus för att skriva färdigt en barnbok. Hennes arbetsbord, med utsikt mot ön Thassos, är fyllt av små akvareller. Det är fjärde gången hon är här för att ge tid åt sig själv.

– När jag åker hit har jag bara med mig papper, akvarellfärg och tuschpennor och min dator. Här känner jag att jag kan göra precis som jag vill; gå upp när jag vill, jobba när jag vill och laga mat när jag vill. Det jag håller på med nu är att fullfölja projekt, göra klart och vända mig till ett förlag, förklarar hon.

Sagan handlar om en mormor med långt hår som inte riktigt passar in. Hon är inte bara annorlunda. Hon är ensam. En dag tar det stopp. Hon kastar sig in i en grön taxi i riktning mot Silverskogen. Men på vägen dit stöter hon på patrull, i form av ormar och spindlar. Men hon hittar fram till slut. På sätt och vis kan man säga att sagan är en kortversion av Maria Whites eget liv.

– Jag avskyr att vara ensam. Det har jag alltid gjort. Det är en rädsla jag har. Jag vill att alla skall vara med, säger Maria White som samtidigt skriver på en biografisk berättelse med arbetsnamn ”Skört gods hanteras varsamt”.

Hon har bott på många ställen: på Styrsö i Göteborgs södra skärgård, i Jonsered, i Hovås, i Haga, i Guldheden och i Lund. Idén att bo och verka tillsammans har verkligen slagit rot i henne. För tre år sedan engagerade hon sig i ett kollektivhus med hyreslägenheter för olika slags människor, inte bara folk som fyllt 55 år. Tillsammans med unga arkitekter han hon och en grupp fått fram ett förslag i form av ett höghus som skall byggas vid Axel Dahlströms torg i Högsbo.

– Jag tror verkligen på den typen av boende; du har en egen lägenhet och du blir aldrig ensam. Jag tror att det är en del av svaret på hur vi skall kunna integrera människor i vårt samhälle, säger Maria White som förklarar att flödande hus, är hus där det finns en samlingsplats – en mötesplats där man kan träffas.

I dag bor Maria White i en lägenhet i Majorna som hon skall ge upp så fort kollektivhuset står klart. En stor del av året spenderar hon på Koster. Där hade hon en separatutställning i somras på tema hus. Det var ömsom ”tysta” hus och hus med ”flöden”.

– Nu känner jag att jag måste ta ett steg till. Jag måste liksom röra mig för att uppleva och förstå saker bättre, förklarar hon.

Hon beskriver sitt liv som stilla flöde under uppväxten, sedan ett forsande flöde och nu ett mer normalt flöde. I dag har hon pensionerat sig efter många års arbete med unga tjejer som inte fixade skolan i dess vanliga stöpta form. Hon har arbetat med toleransprojekt och krisutbildning i Kungälv. Hon har skrivit studiematerialet ”Skola för alla barn” som lett till föredrag med musik.

Nu har tiden kommit då hon provar att skapa mellanrum för att göra saker för sig själv. För fem år sedan drabbades hon av en stor kärlek. Den består och de har köpt en båt.

– Jag har en jättekraft inom mig. Tidigare använde jag den i jobbet och engagerade mig i tjejerna och slogs mot myndigheter, förklarar Maria White.

Numera använder hon den till arbeta som volontär på Hagabion och på MRF-filmfestivalen mot rasism. Något som hon varit med och byggt upp under tio års tid. I dag finns festivalen i flera städer i Västra Götalandsregionen. Dessutom har hon dragit igång en minifestival med endast två filmer, plus pizzaslice och diskussion efteråt. Den kallas ”MGM” efter: Maria, Gitte och Maggan. Det är nämligen dessa tre damer som håller i filmvisningen i en kvarterslokal i Masthugget, en gång om året.

– Det är så kul att träffas på det här enkla sättet och lära känna nya människor. Det är något helt annat än ”jämna par” utan det finns en generositet som på något sätt saknas i vårt samhälle i dag, menar Maria White.

Fotnot: MRF-Filmfestival för mänskliga rättigheter

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Agneta Slonawski

Fakta:

www.kollektivhus.se

www.kavallavannerna.se

Fakta:

Namn: Maria White

Bor: I Majorna

År: 68 år

Arbetar: F.d. socionom, arbetar fortfarande med handledning coaching av skolpersonal.

Familj: Sambo och fyra vuxna barn.

Intressen: Läsa, skriva, film, salta bad, måla, diskutera, påverka och umgås med vänner.

Bildtext:

I ett kollektivt arbetsrum med utsikt mot Egeiska havet, sitter Maria White och arbetar med en saga om en mormor med silverhår.

Eller:

Det är fjärde gången som Maria White gästar Kavalla-huset i norra Grekland för att skriva och måla.

Maria White håller föredrag om flödande hus. Hennes hoppas nå ut till arkitekter och byggansvariga för att kunna påverka till ett bättre och mänskligare boende.