Ingress:

Först byggde Mira Pajic bo i Bosnien. Under kriget började hon, och hennes familj, om från noll i Sverige. Bröstcancern ledde till en tredje omstart i livet.

Bröd:

Hennes mönstrade meditationsfåtölj är gigantisk och omslutande. På paradplats i vardagsrummet står en färgstark akvarell med ett ljus som ser ut att komma bakom färgerna. Mira Pajic är 54 år och började måla i och med att hon fick cancer i vänster bröst; först akryl, sedan olja – för att fastna för akvarell.

Nu är det åtta år sedan hon upptäckte knölen i vänster bröst. Snabbt gjorde hon mammografi och hon minns det som igår när läkaren ringde en fredagseftermiddag och lämnade beskedet. Då visste hon inte att det skulle dröja två långa månader innan hon fick en operationstid till att ta bort bröstet.

– Jag fick panik. Det svåraste var att tala om det för min dotter. Sedan kände jag inte till systemet. Visst hade jag hört talas om vårdköer, men jag var ju frisk och funderade inte så mycket på det. I dag tror jag att det kunde gått fortare om jag hävdat mig bättre. Det har jag egen erfarenhet av nu, säger Mira Pajic som har svårt att tolka det som skedde, utifrån att hon är invandrare eller ej.

Hon tror att en svenskfödd person som inte haft med vårdapparaten att göra skulle resonera lika valhänt och behandlad som hon själv. Efter sju cytostatikabehandlingar började livet komma tillbaka. Hon hade till en början ett gott stöd av sin man. Hennes dotter var ett stort stöd under hela sjukdomsperioden. Och hon tog många och långa promenader, för att hålla sig i god form, både ensam i naturen och med sina väninnor. Ett år och tre månader efter operationen började hon arbeta heltid på kontor igen.

– Skillnaden är om jag hade bott i Sarajevo, då hade jag haft resten av min familj runt mig, bland annat min pappa och min moster. Mitt nätverk hade varit annorlunda. Men mitt liv är här. Jag känner mig trygg i Sverige. När vi flyttade hit 1993 bestämde vi oss för att detta var vårt hem. Jag tror inte att man skall glömma det som hänt, men man skall inte tänka på det för mycket heller, konstaterar Mira Pajic.

Själv har hon försökt att ha fokus rakt fram; att bli frisk och ändra saker och ting i sitt liv, gjort vissa vägval. För snart fem år sedan skildes hon från sin man. Strax innan cancerbeskedet flyttade hennes enda barn hemifrån. I dag använder hon sin fritid till att måla, umgås med goda vänner och att resa. Sjukdomen ledde henne till måleriet och till qi gong och den meditation som hon nästan varje morgon utövar i sin behagliga fåtölj.

– Det som har hänt mig har gjort att jag tänker mer på mig själv, inte egoistiskt, utan att jag sparar m in energi och inte längre finns för alla eller försöker att hitta lösningar på allt.

Hon har inga men efter sjukdomen och är inte särskilt orolig för att drabbas av cancer igen, men nyligen när hon fick hosta så gick tanken blixtsnabbt till att det kan vara något elakartat. Sedan resonerar hon med sig själv och allt läggs till rätta igen. Blir hon tillfälligt orolig finns dottern och vänner nära till hands. Då är det bara att prata av sig en stund.

– Om det finns en liten skillnad med att vara född i Bosnien, tror jag att det är den att man pratar mer om saken där, delar med sig av olyckan och ältar den lite längre. Jag tror att just det här att prata är en viktig sak i själva bearbetningsprocessen. I Sverige accepterar man saker lättare, säger Mira Pajic.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Maja Kristin Nylander

Bildtext:

– Jag älskar färger, säger Mira Pajic som började med akryl, efter att ha fått bröstcancer, fortsatte med olja och har bestämt sig för akvarell, just för att det är lekfullt.

Efter beskedet om bröstcancer började Mira Pajic att förändra saker i sitt liv. Efter sjukdomstiden började hon varje dag med att meditera i sin fåtölj.

– Jag tror att jag är bra på att tänka framåt. Mitt liv är här och nu, säger Mira Pajic som varit med om kriget i Bosnien, omstart i Sverige och bröstcancer.

Fakta:

Namn: Mira Pajic

Ålder: 54 år

Bor: I Landala i Göteborg

Familj: En vuxen dotter

Arbetar: Ekonomiassistent på en färgindustri

Intressen: Resa, läsa, promenera, måla, laga vegetarisk mat och att umgås.

Övrigt: Aktiv i den lokala bröstcancerföreningen Johanna