Ingress:

Antalet piratangrepp har visserligen minskat totalt, de senaste åren. Men i Västafrika ökar de. Det gör Guineabukten till det i särklass farligaste farvattnet i dag. Det innebär en ökad press för all besättning som närmar sig destinationen.

Bröd:

Moderna pirater är organiserade och använder både avancerad teknik och tunga vapen. Även om metoderna varierar bland pirater i Indonesien, längs Somalias kust eller i just Västafrika så kan anspänningen vara stor ombord och säkerhetsläget måste ideligen uppdateras.

Däcksbefälet Frank (fingerat namn) är en av dem som vet vad det innebär. Han arbetar på ett fartyg som varit både vid Somalias kust och på nigerianskt vatten.

– Vi kontrakteras av oljebolag och kan inte bara sticka iväg om det händer något, förklarar Frank som också håller i säkerhetsträningen, med besättningen, ombord.

Men innan det är dags för avfärd till exempelvis Nigeria, så kallar rederiet in säkerhetskonsulter. De gör en riskanalys utifrån område, vilket jobb som besättningen skall utföra och hur länge båten beräknas vara på plats. Konsulter av det här slaget har ofta varit militärer innan och har ett kontaktnät som ger dem informell information om läget. Innan fartyget närmar sig en riskzon, mönstrar vakter på, oftast brittiska före detta militärer. Till skillnad från i Östafrika, så får de inte bära vapen. Istället agerar de rådgivare och är ombord för att kunna hålla i gisslanförhandlingar, om en sådan situation uppstår. Annars håller de utkik på bryggan, i nattkikare, efter misstänkta båtar. De är även med och gör lockdown-övningar ombord. Något som Frank också gör med besättningen, minst var tredje månad.

– Vi tränar ett läge då vi inte kan stoppa piraterna att komma ombord. Vi ropar ut kodord i högtalarna och övar oss på att stänga in hela besättningen i ett säkert utrymme, oftast i maskinrummet och helst där det går att ha kontroll över båten, så att ingen kan köra iväg med den, förklarar han.

Fartyget har låga fribord, och när det närmar sig högriskvatten utrustas de med bland annat taggtråd, plank eller metallstänger för öppningar och vattenslangar. Dessutom hyr de in beväpnade patrullbåtar från nigerianska flottan. De sköter eskort och områdesbevakning.

– Första gången som jag åkte till Västafrika var jag nervös. Nu är jag inte det eftersom jag vet upplägget. Men om jag fick en förfrågan om jag skulle ta ett jobb i Port Harcourt, (piraternas centrala plats vid Nigerdeltat), då skulle jag nog tacka nej. Det är ju frivilligt om man vill åka till riskzon. Men skulle du säga nej tack, då omplaceras du till en annan båt. Trivs man med båt och besättning så vill man ju inte det, säger han och tillägger att det inte är för spännings skull han gör det och inte för risktillägget, eftersom det är samma för alla, enligt tariff.

Det har kommit till mycket skyddsutrustning för fartyg under det senaste decenniet. Men det räcker inte eftersom piraterna också rustar upp och utvecklar sina metoder. Tidigare kunde man se ett politiskt motiv i attackerna. Grupper som menade att utländska bolag exploaterade och gjorde profit på olja, utan att nigerianer fick ta del av det. De sköt oftast på fartygen för att skrämmas.

– I dag är det mer ekonomiska motiv. Man tar tankers för att sälja det på egna raffinaderier och man tar besättning mot lösen. Det tror jag inte kommer att ändras inom överskådlig tid. Problemet är att landet är sönderkorrumperat och att piratledarna har stor makt, säger Frank.

I detta nu pågår en diskussion om vakter ombord skall få använda vapen i Västafrika, på samma sätt som är tillåtet i Östafrika. Antagligen kan det dämpa antalet attacker. Eller så briserar det i mer våld.

Att Guineabukten fortsätter att vara ett högriskområde visar statistiken tydligt. Majoriteten av alla piratangrepp i världen i dag utförs där. Många angrepp resulterar även i kidnappning av besättningar.

Under de första tre månaderna 2020 rapporterades 47 attacker i hela världen. Det kan jämföras med 38 attacker, samma period, året innan.

Guineabukten stod för 21 av attackerna, varav 12 var på fartyg som befann sig cirka 70 nautiska mil från kusten. På dessa blev totalt 17 besättningsmedlemmar kidnappade under tre olika incidenter.

Hela 37 fartyg bordades av pirater under det första kvartalet 2020. Under hela 2019 blev totalt tio fartyg beskjutna. Det första kvartalet i år hade det rapporterats fyra beskjutningar på fartyg som gick utanför Nigeria.

– Tidigare var det mestadels fartyg som var relaterade till oljebranschen som piraterna i Guineabukten anföll. I dag ger de sig på allt; bulkfartyg, containerfartyg och kylfartyg, säger Cyrus Mody, assistent director på ICC i London, som tillägger att attackerna över tid har blivit mer våldsamma plus att det är vanligare att piraterna kidnappar besättning, än att enbart beslagta fartyg.

Attackerna går till på sedvanligt sätt; höghastighetsbåtar med bra teknologi ombord, och tunga vapen, går till attack.

- Trenden är att piraterna vågar sig allt längre bort från land. Vi har fått rapporter om attacker 130 nautiska mil från Nigeria exempelvis, säger Cyrus Mody, vars organisation ICC, International Maritime Bureau, är en spindel i nätet när det gäller att hålla befäl uppdaterade.

Dygnet runt informeras sjöbefäl om attacker i närliggande vatten. Både via mejl och GMDSS (Global Maritime Distress and Safety System). De får rapporter om närmsta fartyg som kan ge hjälp och vad det finns att tillgå för hjälp från närmaste land. Samtidigt som redaren får fortlöpande information. Allt bygger på att den besättning som ser något misstänkt eller utsätts för något, rapporterar in det hela. Det vill säga: var händer det och vad hände? Dessa rapporter sammanställs med jämna mellanrum och ligger till grund för den statistik och den bild av situationen som lämnas några gånger per år. Även om man har besättningens väl och ve i fokus, så är det siffror och råd som står högst på agendan.

– Det är viktigt för oss att vara transparanta, men vi går aldrig in och förhandlar med piraterna eller tar kontakt med besättningens familjemedlemmar. När en besättning blivit kidnappad uppdaterar vi en gång i veckan till fartygets ägare, förklarar Cyrus Mody.

Det är fortfarande så att de flesta attackerna sker utanför Nigeria. Och det händer att fartyg får hjälp att häva piratattacker av Kustbevakningen från vissa västafrikanska länder. Eller att de kan fråga om eskort av armébåtar.

– Den stora skillnaden med Adenviken är att där skedde attackerna på internationellt vatten. Då gick det att få assistans från andra länder. Medan i Guineabukten är det så att inget land tillåter att FN går in på deras vatten, just för att det är suveräna stater. Det innebär att inget utländskt fartyg tillåts befinna sig där med privata och beväpnade vakter ombord, förklarar Cyrus Mody.

Det gör fartygstrafiken oerhört sårbar. Till detta kommer metoder som att lotsa in det kidnappade fartyget på eget vatten och i värsta fall in i mangroveliknande skogar längs med landets flodsystem.

– Vi vet inte allt om vilka piraterna är, men vi vet att de oftast är beväpnade och att de verkar ha god kännedom om farvattnen. Det kan vara män som mist sitt arbete som fiskare eller som hamnarbetare i sina respektive länder och ser det som en extrainkomst, säger Cyrus Mody.

Han ser inte skuggan av en chans att piratattackerna i området kommer att minska i en snar framtid. Tvärtom.

– Så länge som arbetslösheten är hög och det är ett stort gap mellan rika och fattiga, samtidigt som ländernas regimer är så labila och inte ger trygghet och stabilitet till sina invånare, kommer attackerna att fortsätta, tror Cyrus Mody.

En sak som kan förändra en del kan vara att informera och utbilda människor med regeringarna goda vilja. Det kan handla om transportkunskap och sjöfartens betydelse och vilka konsekvenser det kan få om inte båtar får frakta varor från och till Guineabukten.

– Tills dess kommer de som utför attackerna se det som ett jobb eller en livsstil och därmed vara en stor risk för alla inom sjöfarten i de här vattnen. Därför är det troligt att sjöfarten kommer att minska här, menar Cyrus Mody.

Fotnot: Intervjupersonen (Frank) vågar inte framstå med sitt riktiga namn p.g.a repressalier eller krångel med visa när han åker till riskzonen.

Fakta: Första kvartalet 2020

Status when Attacked	ATTEMPTED	BOARDED	FIREDUPON	Grand Total
ANCHORED	3	23		26
BERTHED		2		2
STEAMING	3	12	4	19
Grand Total	6	37	4	47

Regions where incidents reported.

Region	ATTEMPTED	BOARDED	FIREDUPON	Grand Total
AFRICA	5	13	4	22
AMERICAS	1	5		6
INDIAN SUB-CONT		6		6
SE ASIA		13		13
Grand Total	6	37	4	47

Status of vessels and types of incident as per Region

Region	Status when Attacked	ATTEMPTED	BOARDED	FIREDUPON	Grand Total
AFRICA	ANCHORED	2	7		9
	BERTHED		1		1
	STEAMING	3	5	4	12
AFRICA Total		5	13	4	22
AMERICAS	ANCHORED	1	5		6
AMERICAS Total		1	5		6
INDIAN SUB-CONT	ANCHORED		4		4
	STEAMING		2		2
INDIAN SUB-CONT Total			6		6
SE ASIA	ANCHORED		7		7
	BERTHED		1		1
	STEAMING		5		5
SE ASIA Total			13		13
Grand Total		6	37	4	47

Fakta

PRC, IMB Piracy Reporting Centre – Har funnits sedan 1991 och är bemannat 24 timmar om dygnet. Det är en obunden organisation med säte i Kuala Lumpur.

De rapporterar incidenter och informerar sjöfarare varhelst i världen ett fartyg attackeras. PRC har även direktkontakt med sjökaptener och redare vid piratattack. PRC finansieras av donationer.

ICC

Räddad personal bonita:

Det norskägda lastfartyget MV Bonita attackerades av pirater utanför Benin, medan man väntade på en hamnplats i Cotonou. Nio besättningsmän kidnappades. De släpptes efter 35 dagar i fångenskap.

Förberedelse skydd: De flesta fartyg som passerar Västafrika i Dag är utrustade med taggtråd, vattenkanoner och elstängsel.

Pirat.jpg

För ett decennium sedan skedde de flesta piratattacker i Adenviken, utanför Somalia. I dag sker de flesta attacker i Västafrika.

Un piracy.