Ingress:

I hela sitt liv har Sanna Rokka sett tecken. Det kan vara i form av fågelfjädrar på marken eller olikformade moln på himlen. Dem har hon sedan till hjälp när hon skall ta svåra beslut.

Bröd:

Saltholmen i slutet av september. Sanna Rokka letar efter en bra plats att fundera på. Först så långt bort från allt folkliv man kan komma, sedan över en ranglig spång längst ut till vattnen och där på en klipphäll upptäcker hon en runa som ser ut som ett avlångt kors, samtidigt pekar hon upp i skyn och visar ett nästan exakt likadant tecken i form av ett molnstråk på himlen. Hon har hitta sin plats att meditera på.

Med jämna mellanrum går hon ut till en plats i skogen eller till vattenbrynet för att få svar på frågor om vägval i livet, eller bara för att stämma av om hon är på rätt väg.

Så var det innan hon vågade ta beslutet att skilja sig och så var det innan hon vågade säga upp sig som förskolelärare och satsa på sin dockteater på heltid.

• Man har svaren inom sig, bara man ger sig tid att lyssna så vet man vad som är rätt. Då blir det rent fysiskt som kalla kårar eller att håret reser sig på armarna, förklarar Sanna Rokka.

Ända sedan hon var liten har hon älskat dockor. Både när hon bodde i Stockholm och i Norrland gjorde hon och hennes syster egna klippdockor. Hon beskriver det som en kreativ och tillåtande hemmiljö där deras mamma plockade fram garn, tyg och symaskin, allt efter behov.

• Vi var som i trance med våra dockor och skapade egna världar där allting kunde hända. Det var som en enda lång föreställning, säger Sanna Rokka och förklarar att hon fortsatte med det ända upp till 15-årsåldern.

Som tur var fick hon småsyskon, så hon hade alibi att göra dockor till dem när hon blev ännu större. Som vuxen gjorde hon dockor till vänner och gav bort i presenter. Tills en dag då hon var i 20-årsåldern och såg en tidningsartikel om hur man gjorde dockor av nylonstrumpor och textillim, fyllde dem med syntetvadd och formade ansikten med hjälp av knappnålar.

• Den artikeln avgjorde min framtid. Så görs mina dockor än i dag, förklarar Sanna Rokka som försörjer sig genom att turnera runt med sin Rokka-dokkateater i Västsverige.

Men först hann hon flytta till Göteborg och arbeta på en finsk förskola i Gårdsten. Efter två år där visste hon att hennes intentioner av förskoleverksamheten inte stämde överens med verkligheten.

Så kom det sig att personalen bestämde att själva hålla i underhållningen för minstingarna under en kulturdag för förskolorna i stadsdelen. Sanna anmälde sig och lockade med en kollega. Den kvällen skrev hon en dockteaterhistoria om en viss kanin och en dum skata.

Efter den lyckade uppvisningen visste hon att det var dockteater hon ville syssla med. När hennes syster så småningom flyttade in i hennes lägenhet i Gårdsten var saken klar. De skulle vikariera halvtid och spela dockteater för resten.

• Vårt vardagsrum var som en stor scen. Vi arbetade jämt och bodde mitt upp i det där. Det kändes helt fantastiskt att få arbeta med det vi helst ville, säger Sanna Rokka.

Den första föreställningen som de satte upp hette: Det tisslar i källaren. Det var 16 år sedan.

Under tiden hann Sanna Rokka träffa en man, flytta till Tollered, utanför Göteborg, få två barn som idag är 15 och 12 år gamla, skilja sig, träffa en ny man och flytta till Halmstad.

Efter det första startskottet spelade systrarna Rokka i sex år. De packade in sina dockor i en gul duett och besökte en stor del av södra Sveriges daghem och bibliotek. Sedan skildes deras vägar och det blev en paus på tio år. Men nu har systern flyttat nära Halmstad och de har bestämt sig för att satsa igen.

– Vi har insett att vi skall göra det här ihop, precis som förr i tiden, säger Sanna Rokka.

Men där stannar inte planerna på framtiden. Utan Sanna Rokka vill förverkliga en gammal dröm; den om att göra en barnbok om varje föreställning hon satt upp. Lite längre fram, när barnen är utflugna, finns visionen om en husbil och att ge sig ut på vägarna för att spela dockteater med sin nuvarande man som sällskap.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Agneta Slonawski

Bildtext:

Sanna Rokka gör allt utan musiken till sina dockteaterföreställningar. Innan hon bestämmer sig för vad som är rätt eller fel väg i livet, brukar hon leta upp en fin plats i naturen, ge sig minst två timmar och fokusera på en fråga och invänta svar.

Eller:

– Ser du runtecknet? Frågar Sanna Rokka som av en händelse finner exakt samma symbol på himlen och ser det som ett tecken att det är hennes meditationsplats för dagen. Två timmar behöver hon för att komma på plats, fokusera på en fråga och invänta svar.

Fakta:

Namn: Sanna Rokka

Ålder: 41 år

Bor: I radhus i Halmstad.

Familj: Två barn, man och hans två barn.

Yrke: Dockspelare

Intressen: Att bara vara, vandra och göra dockor.

Framtidsdröm: Att åka runt världen i en husbil och spela dockteater.

Läs mer på: www.rokkadokka.se