Ingress:

Lena Israel är bra på att göra vardag till fest. Under flera år har hon skapat ett poetiskt rum i sin lägenhet. Hennes salong har stått för lek och fägring med tonvikt på dans, film och romsk kultur.

Bröd:

Med händerna på höfterna välkomnar Lena Israel sina fem gäster för aftonen och utbringar en skål för den romske mannen. Hon står i hallen, mattorna i vardagsrummet är undanrullade – snart kan dansen börja.

Varje afton innehåller ett särskilt program, med att hylla antingen den romska kvinnan, mannen eller kärleken. Det hela börjar rytmisk intågsmusik och efter det dansar alla som de vill, en och en, eller inne i ringen till taktfast handklapp. Däremellan avbryts dansen av utvalda filmklipp med romsk musik. Salongsstämningen för ofta med sig att besökarna reciterar dikter eller sjunger.

Just i dag är det fredag, annars är det måndagskvällar som Lena Israel brukar göra till en dag med lust och glädje. Ibland har det varit fyra personer som kommit, ibland fjorton. Inträdesbiljetten är en flaska skumpa eller cava. Och aftonen börjar alltid på samma sätt; vid en ”romsk hörna” med minnesbilder från ett möte med en rysk romsk man – en vanlig måndag. Ett möte som påverkat Lena Israels liv.

– Jag blev uppvaktad av en arton år yngre man. Han beredde rum för mig och lät mig vara den jag är. Samtidigt som han gav total frihet, beskyddade han mig. Jag var inte samma människa efteråt. Det var som att gå igenom en kunskapsport. Att det var en kärlekshistoria, förstod jag först lång senare, berättar Lena Israel.

Hon har varit intresserad av romsk kultur i många år och har både sjungit ryska zigenarsånger och dansat romsk dans. Det var en tid efter hon blev änka som hon bestämde sig för att göra varje måndag till en fest i sorgearbetet.

– Jag bestämde mig för att ta makten, över det här rummet för min egen skull och bjuda in människor som ville dela glädjen i romsk kultur med mig. Måndagar var lika med en total utlevelse. En motvikt till torftighet och begränsning med att ge hopp, förklarar hon.

När salongen startades arbetade Lena Israel som filmvetare i Halmstad. Varje måndag steg hon av tåget klockan sju, köpte en röd ros till sig själv, väl hemma klädde hon om till romska kläder och inväntade gästerna.

– Jag ville återskapa en plats och driva ut smärtan efter sorgen efter min döde man. Men också för att få gestalta mig själv, utan att skämmas. Det handlade en del om att bryta egna rädslor och andras konventioner. Att festa på det här viset är en konstnärlig handling. Det har blivit väldigt populärt att komma hit kan jag säga, påpekar Lena Israel som brukar mejla inbjudan, men alltid har dörren öppen för oväntade gäster.

Salongen startade i februari 2010. Efter några år gjorde hon uppehåll men har tillställningar då och då. Och salongens betydelse består.

– Jag tror att det är kombinationen av en privat sfär där man samtidigt möter okända människor. Det är både tryggt och öppet för möten. Väldigt många av de som kommit till mig har varit gränsgångare, människor som rör sig emellan olika världar. Jag har haft salonger på andra teman tidigare. Formen öppnar för många genrer och teman med både skrönor och berättelser, menar Lena Israel.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Anna Svanberg

”Jag skapade salongen för att föra in lust och fri glädje i vardagen och jaga bort sorgen.”

Lena Israel, skapare av måndagssalongen med romsk kultur

Bildtexter:

018 Lena Israel brukar sjunga romska sånger med stor inlevelse på sina måndagssalonger.

479

Härliga diskussioner efter varje filmklipp i måndagssalongen. Lena Israel väljer ur sin rika filmskatt och sedan röstar gästerna på vilken film som var bäst.

– Ibland ser vi en hel långfilm, men oftast är det dans från början till slut. Men jag sjunger även och berättar om romsk kultur, säger Lena Israel, som till höger i röd klänning.

Eller: Lena Israels femrummare kan liknas vid en kreativ färgexplosion. Varje rum har en stark färg: vardagsrummet går i en dov gul nyans, matrummet i lila, köket i orange och filmrummet i rött. Där går meningarna isär efter kvällens klassiska filmklipp från romska filmer där gästerna skall rösta på det klipp som de tyckte bäst om.

242

– Ibland ser vi en hel långfilm, men oftast är det dans från början till slut. Men jag sjunger även och berättar om romsk kultur, säger Lena Israel, som står till vänster och som forskar kring gestaltning av romer i film och har romsk kultur som ett stort intresse – steget därifrån till att öppna en salong var inte långt.

458 + 162

En stor del av innehållet i salongen går åt till dans.

– Ibland dansar vi till två på natten, ibland står vi bara med glas i händerna och guppar till musik, säger Lena Israel, i röd klänning, som startat salongen i sitt hem.