Ingress:

Tomas von Brömssen, skådespelare, komiker och inte minst musiker. Nu senast i en show i kajskjul 8 i Göteborgs hamn, tillsammans med bandet Majornas tredje rote. Som om inte det var nog, är han tillbaka som tobakshandlare Blomgren i TV-serien Saltön. Här berättar han om sina käraste prylar för Agneta Slonawski och Stefan Edetoft (foto).

Bröd:

”VI KAN STARTA med det här lilla emaljfatet. Som brukar stå i köksfönstret. Det är naggat och slitet och var på väg att slängas under bouppteckningen när mamma och pappa hade dött. Jag hade fullständigt glömt bort att det fanns. Ändå åt jag filmjölk med kanel i det, dagligen, när jag var liten.

Den röda tuppen i mitten av skålen är ett av mina första bildminnen och ett starkt barndomsminne. Det var ett jädra tjat om den där tuppen, om att man skulle äta tills man fick se den.

Nu när vi sitter här ser jag att det inte är en vanlig sketen tupp, utan på undersidan står det att den är tecknad av Einar Nerman, min teckningsidol. Tuppen måste ha präglat mig, för jag har alltid tecknat stiliserade gubbar.

MITT ANDRA val är råkaffet som blivit en nödvändighet i mitt liv. Jag köper råa kaffebönor och rostar själv. Jag har en yngre bror som satte igång med det på 70-talet. I början var det mest gammal Java, men nu har jag hittat ”mitt” kaffe, som Monsun Malbar och Yirgacheffe.

Numera är det en viktig ritual för mig att rosta bönor och mala mitt eget kaffe. Det är en helsikes god doft, som en blandning av kakao och choklad. Det är lika lätt att fastna för som rosors olika dofter.

MITT TREDJE val är sälgflöjten, ett otroligt sympatiskt instrument. Jag fann den uppe i Dalarna för 30 år sen. Den har ett väldigt starkt nordiskt skogfjällsljud om man reglerar luftströmmen med pekfingret, så här. Jag har kommit på hur man kan få det att svänga om den och att man kan spela blues och jazza på den. Det går att böja tonerna så att man får väldigt mycket blått i tonaliteten.

Jag har haft ett tiotal sälgflöjter. Förr gjordes de av bark, men den här är gjord av plast som man lindat näver runt. Jag gillar den befriande enkelheten i sälgflöjten och att man kan ha med sig den överallt. Min ”sälgflöjtsmagister”, Ale Möller, har berättat att han tog upp den i bilen och övade framför stoppljuset. Jag spelar på den varje dag och är jag lite nedstämd, så brukar jag blåsa ur mig lite i pipan.

MITT FJÄRDE val är den boken som väger som en halv säck cement. Vi hade inte så mycket böcker hemma, men vi hade två verk av Europas museer, som innehåller massor av bilder på målningar. I dem finns fantastiska nakna damer som Goyas avklädda Maja som tittade en rakt in i ögonen. Hela grymheten i tillvaron fanns också i den här boken, med målningar av män som blev genomborrade av pilar från vapen som armborst. Böckerna var pappas ögonstenar. Han hade gått på Valands konstskola och målade i olja på sin fritid. Han hade en konst- och inramningsaffär. I den affären fick man sitta och vakta när han skulle gå hem och dricka kaffe.

Böckerna togs fram med jämna mellanrum och han berättade om Rembrandt och andra mästare. Han ritade samtidigt som han berättade och ofta blev det en saga om andra gången då han var i Afrika (fast han besökte aldrig Afrika) och han ritade in mig i sagan bland vilddjuren. De stunderna tror jag har gjort mig till den jag är och det jag håller på med i dag. ”

Bildtexter:

Kockum, Sweden, 16 cm, Nerman, står det under emaljskålen som fortfarande väcker känslor hos Tomas von Brömssen.

De råa kaffebönorna och ritualen med att rosta, mala och avsmaka, är en viktig ritual av återkommande långsamhet i vardagen.

En trudelutt med sälgflöjten fungerar som kortterapi i Tomas von Brömssens liv.

Tomas von Brömssen med sin pappas ögonsten i famnen. I verken Europas museer, utgiven av Wahlström & Widstrand, fick Tomas sin första inblick i kvinnokroppens former genom kända målningar.