Ingress:

När familjen Byberg fick en chans att flytta till Qatar vågade de inte. De fick en ny chans efter två år och slog till. I dag är det den bästa familjeinvestering de gjort. De har blivit rika på tid.

Bröd:

Dag ett i Qatar skaffade Victoria Byberg en karta över huvudstaden Doha, satte sig i familjens vita landcruiser med gula eldsflammor och körde kors och tvärs för att lära känna staden.

– Jag är nyfiken och tycker att det är roligare att köra bil här än hemma. Även om det är mycket mer riskfyllt, säger hon, väl medveten om att Qatar har en mycket hög olycksstatistik vad gäller trafikolyckor.

Var fjortonde dag kör hon tvärsigenom stenöknen till Um Babb där cementfabriken finns som hennes danska arbetsgivare bygger. Hon är ekonomiansvarig och har mycket kontakter med de qatariska myndigheterna.

– Har du kompetens och tillit, så spelar det ingen roll om du är blond eller kvinna eller vad du vill, svarar hon apropå hur det är att arbeta i detta ökenland där de flesta kvinnor går täckta i svart, från topp till tå.

– Jag är en social varelse och vet att jag ibland kan uppfattas som utmanande. Men när jag åker till fabriken så är jag klädd i byxor, tunika och i hästsvans och utan örhängen.

De första åtta månaderna gick hon runt och njöt av att vara ledig. De tre barnen: Simon, 5år, Cecilia, 9 år och Linus 10 år, började omgående i en brittisk skola och hon hade massor av tid fram tills de kom hem klockan ett.

– Det var underbart. Men efter ett tag kändes det som att leva i en bubbla, lite bortskämt. Jag var hungrig och ville dra mitt strå till stacken. Nu arbetar jag deltid och kan både ha kakan och äta den samtidigt, eftersom jag ändå får gott om tid att rå om familjen, säger Victoria Byberg och förklarar att det är ett strategiskt val eftersom ansvaret och erfarenheterna här, gör att hon behåller sin position på arbetsmarknaden även i Sverige.

Det första hon gör på mornarna när barnen gått till skolan är att slå på datorn i vardagsrummet. Hon går ut till sina inbjudna vänner på Facebook och berättar om vardagen i Qatar. Hon gillar att skriva och det har varit väldigt viktigt att ventilera sina intryck från detta land som är väsensskilt från kalla Norden.

Klimatet är bara en sak, av de skäl som gjorde att familjen Byberg valde att flytta till Qatar. Men första gången backade de, som sagt. Victoria Byberg beskriver det som ett gott liv där hemma i huset i Kungälvstrakten utanför Göteborg. Med barnen i en liten skola, ett stort umgänge och med jobb som de gillade; Victoria arbetade som ekonom på ett mellanstort företag i bilbranschen och hennes make, Claes, som underhålsschhef på ett petrokemiföretag.

Ett ganska vanligt vardagsliv som småbarnsföräldrar; ett ekorrhjul med mycket plikt och lite tid för varandra. Och någonting fattades. Victoria Byberg förklarar det som en pusselbit hon inte fann. I dag vet hon att det var äventyret, den där lilla extra kryddan i livet – ett projekt som utsätter familjeenheten för lite prövningar och som stärker gemenskapen.

Ändå vågade de inte riktigt den dag som Claes kom hem med ett jobberbjudande i Qatar. Victoria minns att hon fick hjärtklappning och gick varv efter varv runt köksön.

De visste knappt var landet låg och när de tog reda på det, tänkte de på terrordåd och krig. Det minsta barnet var ett år gammalt och de vågade helt inte ta sin familj till den här delen av världen.

– I dag vet jag att det hade gått bra, att vi hade vuxit in i det. Men då kändes det osäkert. Jag blev besviken på mig själv, säger Victoria Byberg.

Två år senare satt hon och klagade för en kollega över hur feg hon varit som inte vågat ta steget till en utlandsflytt. Dagen efter berättade hennes man att han fått ett nytt erbjudande från sitt arbete.

Under flera veckor idkade de diskussionsklubb hemma. De använde sina vänner som bollplank och frågade folk som bott utomlands tidigare, om vilka för- och nackdelarna var. Alla vänner stöttade dem i en flytt.

– Då kändes spännande; att säga upp sig och prova ett helt annat och mycket strängare skolsystem. Min man var mer betänksam över att rycka upp barnen ur skolan och behövde fundera ett extra varv.

Därefter åkte de till Qatar tillsammans och kom fram till att de ville prova. Efter en regning sommar för exakt två år sedan kom Victoria ner med de tre barnen.

– Vi gick rakt in i en värmefläkt på 45 grader och förbi ett hav med indiska gästarbetare som väntade på att bli upphämtade. Jag minns en gigantisk vimpel av shejken som vinkade i lång vit skrud, samtidigt som någon spelade en låt av Bruce Springsteen. Sedan tror jag att jag fick en minneslucka för jag minns inte så mycket av den första tiden, skämtar Victoria.

De togs väl emot av den andra svenska familjen, i samma inhägnade område, där arbetsgivaren hyr ett hus åt dem.

Den svenska föreningen är en viktig mötesplats för nyanlända i Doha och Victoria kom snabbt in genom att göra nyhetsbrev varje månad. I dag är hon redaktör för föreningens hemsida.

Och barnen vande sig snabb vid det nya landet. Efter ett halvår pratade de engelska mer eller mindre flytande och har blivit mer oblyga. De har kamrater från hela världen och deras brunbrända ben och ljusa kalufser guppar självklart runt bland de andra barnen på gatan, utanför huset.

– Det har blivit bättre än vad vi trodde. Barnen trivs bra och gillar sina idrottsaktiviteter. Vi har mycket tid tillsammans. Min man och jag kan sitta i flera timmar och prata på kvällarna över en kopp te. Så var det inte riktigt hemma. Här har vi kvalitetstid tillsammans, säger Victoria Byberg och tillstår att visst saknar hon Sverige ibland; dofterna och maten främst, men tack vare tekniken med IP-telefoni och Internet har hon tätare kontakt med vänner och familj nu, än när hon bodde i Sverige.

Nu har familjen Byberg varit i Qatar i två år och har ett år kvar på sina kontrakt. De kan tänka sig att stanna i ytterligare tre år, om tillfälle ges.

– Visst kan jag tänka på hur det blir när vi flyttar hem igen. Jag hoppas att jag kommer att prioritera annorlunda då för att spendera mer tid med barnen. Det här är en period i livet och vi har minnena tillsammans.

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Agneta Slonawski

Bildtext:

– Jag är stolt över att jobba i Qatar och jag känner mig tacksam över att vår familj fått den här möjligheten, säger Victoria Byberg som bott i landet i två år nu.

– Om jag skall vara riktigt ärlig, så visste jag inte var Qatar låg, säger Victoria Byberg som bott i landet med sin familj i två år nu och kan tänka sig att stanna i flera år till.

Bildtext:

Det är fredag och fridag. Familjen Byberg letar efter ett ställe att äta på i Dohas souk.

Bildtext: Souken i Doha är ett myller av folk och varor. Familjen Byberg letar efter lampolja, utan att lyckas.

Fakta:

Namn: Victoria Byberg

Ålder: 38 år

Yrke: Ekonom.

Bor: I hus i Doha, Qatar.

Familj: Maken Claes, och barnen: Simon, 5 år, Cecilia, 9 år och Linus, 10 år.

Intressen: Träna, laga mat, rida med dottern och att umgås med familjen.

www.saq.nu

Fakta Qatar:

Huvudstad: Doha

Invånarantal: I landet finns cirka 1,5 miljon invånare, varav majoriteten är gästarbetare.

Religion: Islam, 90 procent är sunnimuslimer och tillhör wahabbismen.

Övrigt: Landet har den högsta BNP per capita i hela u-världen. I Qatar finns ingen inkomstskatt. Nationalinkomsten kommer i huvudsak från olje- och naturgasexport.

Qatars lagar är förhållandevis liberala. Kvinnor får exempelvis köra bil, vilket de inte får i Saudiarabien.