Ingress:

Att f terfrenas med sin familj har betytt allt fr Zozan Hussein. Som ensamkommande barn tvingades hon mogna snabbt. Fr knappt tv r sedan kom hennes familj hit. Snart flyttar de in i en lgenhet med eget kontrakt.

 

Brd:

Det sportlov i Gteborg. Zozans och hennes tre yngsta syskon r lediga frn skolan. De sitter i pyjamas och tittar p barnprogram p TV. Storebror Rezan som r 20 r gr praktik p en smnadsverkstad. Fnsterbrdet pryds fortfarande av jultomtar i porslin. Kksfnstret str uppslaget p vid gavel. Barnens mamma, Ramzijah Abdullah, r i full gng med att fritera falafel i en kastrull med solrosolja.

– Det r livsviktigt fr mig att vi terfrenats. Det var min drm s lnge att vi skulle bo tillsammans i en lgenhet och inte vara skilda lngre, som vi var nr jag skickade Zozan till Sverige. Jag r jtteglad ver att vara i Sverige nu; mina barn fr g i skolan. De r trygga. Det r stor skillnad mot nr vi levde som flyktingar. Det r som det skall vara fr en familj, sger Ramzijah.

En stjrnklar natt fr snart sex r sedan korsade familjen grnsen till Turkiet. Zozan berttar att det var ett par dagars vandring frn deras hem, p den syriska landsbygden, till den syriska grnsen. Hon minns inte s mycket frn frden mer n att det var mrkt och att de alla var rdda och att barnen var tvungna att vara tysta.

Nr de kom till Turkiet bestmdes det att pappan skulle stanna fr att frska f byggjobb i en strre stad och att resten av familjen skulle ta sig till Aten. Efter det har de inte hrt s mycket av honom, men de vet att han stannat i Turkiet och skaffat sig en ny familj dr.

Innan flykten hade Zozan knappt varit utanfr sin egen familjekrets och hennes mamma Ramzijah var van att rdgra med sin make. Hon bodde fyra r i Aten med sina barn i Aten. Det har frestat p och de har alla varit med om saker i Grekland som de helst vill glmma. Att snda sin ldsta dotter till Sverige som 15-ring var ett stort och svrt beslut fr Ramzijah Abdullah.

– Jag oroade mig s att jag nstan blev sjuk, men vad skulle jag gra? Trots att jag visste att Migrationsverket i Sverige antagligen skulle ge henne uppehllstillstnd och att vi skulle kunna terfrenas i framtiden, s var jag orolig hela tiden. Vi mdde inte alls bra under de ren.

Den frsta tiden i Aten var oerhrt svr. Bde hon och barnen, som i dag r mellan tta och tjugo r, fick sova dr det fanns plats. De tog sig in till centrala Aten, fr att st i kyrkornas matker och f ett ml mat och kanske en frukt. Nr de fick kontakt med UNHCR blev livet blivit lttare. Volontrer har hjlpt dem, s att de ftt tillflliga uppehllstillstnd och drmed kan rra sig utan att bli tagna av polisen.

I fyra r bodde hon och hennes barn i en utdmd lgenhet i en frort i Aten. Tv av de ren befann sig Zozan i Sverige fr att ska uppehllstillstnd fr sig sjlv och sedan fr sin familj. Allt fr att de skulle kunna terfrenas. Hon var bara 15 r och det var en svr tid ven fr henne, trots att hon hade nstan daglig kontakt med sin mamma p telefon. Hennes lillasyster Robins fotografi stod p hedersplats under de hr ren. Hon bodde i ett hem fr ensamkommande barn i Gteborg och hade svrt att frst alla regler och koder i det nya landet.

– Jag kommer ihg att jag ar avundsjuk nr jag sg andra storasystrar g hand i hand med syskon. Jag lngtade s efter att g ut i parken med mina syskon, minns Zozan.

S blev det ocks. Vid tv tillfllen kte hon ned till Grekland fr att hlsa p sin familj, ngra veckor under sommarlovet. Hon sger att tror att de mtena rddade livet p henne. Vntan p terfreningen var nra, men det kndes som en ondlig strcka fr henne. Hon klarade sig bra praktiskt. Skolan och svenska sprket gick som en dans. Men hennes lngtan var rent fysisk och kndes i hela kroppen. Framfr allt hll hon p att brytas ned psykiskt p att leva utan sin familj. Efter terfreningen har hon blivit hel igen.

– Man kan inte beskriva med ord vad det betyder. Jag r tacksam. Hoppet har kommit tillbaka till mig och jag har blivit gladare. Nu r det som om ingenting r omjligt fr mig i livet. Frut trodde jag verkligen p att det inte skulle g s att fick leva tillsammans igen p riktigt, men det gjorde det. S nu vet jag att allting gr, ven om man tror att det r tvrtom, frklarar Zozan.

I dag finns det ngon bredvid henne nr hon behver rd och hon fr krlek. Men det tog ett litet tag innan hon och mamma hittade tillbaka till sina roller igen. Nr Ramzijah Abdullah kom till Arlanda den 20 juni 2015, hade Zozan frndrats en del. Hon hade klarat av mycket p egen hand under flera rs tid och vxt frn en osker tonring till en sjlvstndig ung kvinna. Frst ville Zozan inte flytta ihop med sin mamma. Hon hade ftt smak p friheten och ville helst ha en egen lgenhet eller mjligtvis bo kvar p hemmet fr ensamkommande barn.

– Jag frstr inte hur jag tnkte egentligen, sger hon i dag och skrattar gott t minnet.

I dag har mamma Ramzijah huvudansvaret i familjen, men Zozan tcker upp och hugger in med matlagning och passning av syskonen om mamman r borta. Zozan har mycket p gng precis som de flesta ungdomar. Hon kmpar med gymnasiet och dessutom har hon skaffat sig ett helgjobb som frukostvrdinna p ett hotell i centrala Gteborg.

– Det r roligt att arbeta och det gr bra. Skolan tar lite lngre tid nu fr jag r mer trtt. Svrast r matten, sger hon.

Men det tyngsta lasset att bra tycker hon r alla papper. Det r brev och kallelser och information av alla de slag som hr en flerbarnsfamilj till. Plus allt annat som rr en familj i etableringsfasen.

– Det r jttejobbigt. Jag vet inte hur man skall gra med allting. Jag hatar verkligen papper, sger Zozan och tar sig med bda hnderna om huvudet.

Som mnga andra ensamkommande barn upplevde hon att hennes uppdrag var i det nrmaste overstigligt i brjan nr hennes familj kom. Frutom sin egen skola, frvntades hon klara av att vara bde tolk och logistiker bland socialfrvaltningsmten, mten p arbetsfrmedlingen, skatteverket och kontakter med syskonens skolor. I dag r det en stor skillnad. Hennes mamma frstr en hel del och hon kan prata lite svenska och Zozans syskon pratar flytande.

– Till och med min lillasyster Robin pratar bttre n jag. Hon bryter nstan inte alls, konstaterar Zozan sjlvkritiskt.

Nr det kommer post eller papper numera, som hon inte frstr, brukar hon be sin mamma ka till Migrationscentrum i city, s att de fr frklara p arabiska fr Ramzijah.

– Vi har ftt mycket hjlp i Sverige, men inte frn myndigheter. Vi har ftt stor hjlp av vanliga svenskar. Barnens lrare har varit hr och tit mat och de har haft med sig mbler. Andra svenskar som vi lrt knna har kommit hit p kalas. Det knns bra och viktigt fr oss. Det knns som att de vill ha oss hr i Sverige, nr de vljer att komma hem till oss, frklarar Ramzijah.

I dag lser hon svenska fr invandrare (SFI) och berttar stolt att hon kommit upp till niv B. Hon r 45 r och har ftt fem barn och varit hemmafru i hela sitt liv. Helst av allt skulle hon vilja utbilda sig till att arbeta p en frskola. En av barnens lrare hjlpte henne till att provjobba en vecka p en frskola i nrheten. Det gillade hon skarpt.

– I Sverige r det tryggt. Vi har tak ver huvudet och vi r tillsammans och snart flyttar vi in i en egen lgenhet med frstahandskontrakt, sger Ramzijah Abdullah njt och berttar att den ligger p ttonde vningen i en stadsdel i nrheten.

Visserligen r den betydligt mindre n lnelgenheten de har bott i hittills, men att ha ett eget kontrakt r brjan p ngot nytt. Ramzijah har tagit beslutet att de sm barnen skall g kvar i sina skolor, tills vidare. Just fr att det skall bli s lite frndring som mjligt i deras nya liv.

Ingen av de yngre barnen vill flytta. De vill inte ha ngra mer frndringar. De r njda med den gamla lgenheten fr de har alla sina kompisar i nrheten. Smbrorsorna Redar och Sipan drmmer om att spela fotboll nr de blir stora och minstingen Robin har s mnga kompisar att rkna upp s hennes tio fingrar rcker inte till.

– Det r bra med Gteborg. Nu knner vi till Hisingen. Vi skall stanna hr och jag skall lra mig bttre svenska, sger Ramzijah som tycker att sprket har varit det absolut svraste och strsta hindret.

– Nr vi var p flykt flyttade vi hela tiden, sger Zozan. Nu har vi en bestmd plats liksom, som r vr. Frut var det ingen id att kpa saker eftersom vi snart skulle flytta, sger hon.

Snart brjar del tv i livet i Sverige.

Allt tack vare att Zozan kom hit som ensamkommande barn och att hennes familj fick mjlighet att terfrenas. Mycket har hnt i vrlden och migrationspolitiken sedan Migrationsverkets beslut om terfrening fr Zozans familj togs.

– Det som hnder nu r jttejobbigt fr alla de som redan r i Sverige eller de som r p vg hit. Jag r rdd att invandrare inte skall f komma alls till Sverige i framtiden. Jag har hrt talas om att det finns ett parti som vill vara med Sverigedemokraterna. Det knns inte s tryggt hr heller lngre. Jag vill inte vara orolig fr att vi skall behva flytta en gng till, sger Zozan som vill bygga sin framtid i lugn och ro i sitt nya hemland.

– Jag vet inte vad jag vill bli nr jag r klar med gymnasiet. Men jag tror att jag vill jobba och tjna pengar. Sen skulle jag vilja arbeta p ett boende med ensamkommande barn och hjlpa dem som varit i min situation, sger hon.

 

Byline: Agneta Slonawski

Bildbyline: Sofia Sabel

 

Bildtext: i Aten:

 

Familjen bodde i ett par tunnelbanestationer utanfr centrum. Det var ett frfallet omrde dr det fanns gott om flyktingar frmst frn Syrien och Afghanistan, men ocks fattiga greker. En man som hjlpte flyktingar i Aten letade reda p en lgenhet till Ramzijah. Hon gjorde sitt bsta fr att gra fint; satte kartongbitar ver spruckna rutor, tejpade fast lsa ledningar och mlade hallen i en ljust gr ton. Resvskorna under sngarna fungerade som garderober.

6982 R:

– Sprket har varit det svraste och det strsta hindret, sger Zozans mamma Ramzijah Abdullah.

 

      Trots att folk sa att vi hade en god chans att f komma till Sverige och terfrenas med Zozan, s mdde vi inte bra under ren p flykt i Grekland, sger Zozans mamma Ramzijah Abdullah.

Eller:

      Mamma r det bsta jag har, sger Zozan Hussein.

 

Zozan:

      Det r svrt att tnka nr man r ung. Jag vet inte vad jag vill bli nr jag r klar med gymnasiet. Men jag tror att jag vill jobba och tjna pengar, sger Zozan som kom hit som ensamkommande barn och har ett helgjobb som frukostvrdinna p ett hotell.

 

7109+7066

      Livet r inte kul utan fotboll, sger Sipan som vntar p att det skall bli kvll s han fr kolla p nr Barcelona spelar fotboll p TV.

– Det r inte bra fr mnniskor att vara borta frn sin familj, konstaterar Ramzijah Abdullah.

Soffan (6798)

Vi hade ett stort hopp om att komma till Sverige, i och med att Zozan fanns hr och skte uppehllstillstnd. nd mdde vi inte bra nr vi vntade flera r i Grekland, sger Ramzijah med barnen Robin, 8, Redar, 11, Sipan, 13 och Zozan, 19 r. (Storebror Rezan r p praktik denna dag.).

 

6798 + 6848

Fyrarummaren r full av flyttkartonger. Familjen har ftt ett frstahandskontrakt. Den nya lgenheten ligger bara ett par sprvagnsplatser drifrn.

 

7037

– Det enda jag nskar r att mina barn skall studera och f ett bttre liv, sger Ramzijah.

7093

– Den strsta turen jag haft det r min mamma, sger Zozan som hjlper till med att ta halva ansvaret hemma.

 

7024

Minstingen Robin talar felfri svenska nu och har bara vaga minnen av Grekland. Hon ritar och skriver dagbok och har massor av kompisar.